Ja, jag é tillbaka, just nu, men imorgon é jag nog helt borta igen. Det händer en massa grejor till höger och vänster. I år har vi iaf inte hunnit gå på årets fest för Höörs företagare. Men vad fan gör det? Det är juh alltid samma jävla skitfirmor som blir hyllade till skyarna. I mina ögon är det helt fel företag som hyllas hit och dit. Partisk?? Haha, ja, antagligen é jag det. Med lite insyn i många Höörsföretag så bör jag åtminstånde få ha en åsikt! Men det é som vanligt, de största och bästa får priset, det ska glänsa och se fint ut. Inget annat har någon betydelse... Det är Höör i ett nötskal. Varför inte premiera småföretagarna, de som kämpar och sliter hårt? De som faktiskt skapar skattebetalare? Nä, men så länge vi glänser utåt, med fina, stora företag från en liten by med fint och nybyggt torg så är alla politiker nöjda. Vem fan röstade på moderaterna???

Är jag en gnälleröv?? Ja, kanske! Konservativ? Ja, kanske? Men mest av allt så försöker jag vara realist, se saker och ting i vitögat.

På senaste tiden vet jag knappt själv vad jag ska stå för. Försöker vara öppen för mycket, se möjligheter i det omöjliga. Ger ödet sin chans att visa vad det går för. Ödet är trots allt det enda vi alla har gemensamt, på ett eller annat vis... Jag har en uppfattning om mig själv, försöker förstå mig på mig själv, försöker beskriva mig själv och leva efter rätt och fel. Min värld är ibland svart och vit, trots att jag vet att det inte är så världen och livet ser ut. Men oavsett hur jag försöker vara, hur jag än beter mig så har jag nu fått veta att de omkring mig upplever mig på ett helt annat vis än hur jag själv ser på mig själv. Och tro mig, det är en väldigt knepig känsla... Jag vill bli uppfattad på det vis jag själv uppfattar mig. Hur får jag denna kombinationen att gå ihopa? Är det mer än jag som undrar över sådana världsliga ting?

Nu é det iaf vår, eller ja, det va vårväder idag. Blå himmel, lite vind och ca 10 plusgrader. Jag behövde ingen värme på i bilen, vilken underbar känsla! Men trots att våren é på inkommande så har vi, med fina och underbara vänner, valt att emigrera utomlands igen. Om än bara för en kort semesterperiod, bort härifrån ska vi, bort från verkligheten, bort, bort, bort... Sol, bad, jogging i morgonsolen, lugn och ro... Tror ni jag längtar? Ja, det gör jag juh så klart, trots att jag måste flyga...

När vi väl är hemma igen så kommer livet krypa tätt in på igen. Våren kommer bli hektiskt. 3-årstest för Sune, husköp (??), renovering av huset vid sjön, och en massa annat skraffs som jag inte nämner här... Massor på G. Mest ser jag dock fram emot att få nyttja min nya solterrass! Är jag en livsnjutare? Hahahaha, ja låååångt ut i fingerspetsarna! Och i år ska jag fan åka trekant så det stänker om det, nacken får fan försöka hänga med helt enkelt!!

Jag har såååå mycket att skriva om egentligen, men för att inte trötta ut er som faktiskt tar er in på min stackars blogg trots att jag i princip aldrig skriver något numera, så får jag nog snällt avsluta här och nu. Tack för mig. Nu ka jag bege mig på annat håll...

//

Chisan