Det är rörigt i mitt hjärnkontor just nu. Allt känns upp och nervänt. Jag önskar att man kunde radera ordet stress ur ordboken. Jag trodde aldrig att man kunde vara så stressad som jag är just nu. Kroppen är på helspänn, jag har svårt att slappna av, vill gärna vara igång tills det är dax att gå och lägga sig (vilket alltid blir aldeles för sent).

Blomsi, som vi skulle köpa på söndag står med en senskada på ett framben. Det blev med andra ord ingen besiktning igår som planerat, det blev behandling med laser, ett helt gäng samtal till Biolight, samtal till ägaren som naturligtvis blev besviken. Det låter som ett I-landsproblem, men det är många komponenter som gör allt lite extra svårt och tungt just nu. Allting blir så omständigt, så jobbigt och påfrestande. Jag vill bara gräva en grav och lägga locket på, försvinna från jordens yta tills det att allt är bra igen. En tid i ide tror jag min kropp hade mått bra av. Jag är slutkörd, all energi tog slut. Humöret är skrämmande jobbigt, jag kan inte bestämma över reaktioner på jobb. Jag bär mig åt och kan inte kontrollera mig. Jag tycker inte om mig själv just nu, men jag har ingen energi att göra något åt det.

Jag vill ha semester. Men de ynka veckorna man har på ett år räcker fan inte långt. Det är skrämmande lite man får vara ledig. Jobbar man ihjäl sig så får man inte ens en guldstjärna i kanten för. Jag orkar inte mer, jag vill ta en time out, jag vill ge upp och bara stoppa skallen i sanden. Man ska inte ha några förhoppningar på livet, man faller så högt när det inte går enligt planen. Men vad är livet utan en plan och förväntningar?! Det hade kanske varit lättare att leva, men förmodligen tråkigare. Just nu hade jag fördragit ett tråkigt liv...

Många pratar om att åka på semester, att åka till solen och njuta. Just denna veckan känner jag ett helt gäng med människor som sökt sig utanför Sveriges gränser för att få en liten försmak av solen.

Men jag har aldrig, sedan jag blev flygrädd), kännt att jag på något vis velat det samma. Jag har nästan bara tyckt synd om de människor som frivilligt sätter sig på ett plan för att komma iväg. Nä, jag har trivts bra hemma med att mocka skit, bära vatten och mysa med pållarna och avsluta dagen med sambon. Mitt liv har varit aldeles lagom ,jag har inte saknat något, jag är trygg på marken och på hemmaplan.

Meeeeen nu börjar det hända något med mig!! Jag vill på semster NU! Jag har en väldig "åka bort" längtan. Jag vill svänga mig i lite lyx och njuta av sol och bad. Grekland hägrar, vill sååå gärna åka nu.

Förstår verkligen inte varför detta kom över mig plötsligt?! Men den senaste tiden i mitt liv har präglats av stress och jag tror att jag behöver en BREJK! Jag håller på att bli lite småsjuk känner jag, kroppen vill lugna ner tempot, men jag har inte tid att lyssna. Låter löjligt, men jag har verkligen inte tid, när man endast är 2 av 5 man på jobb så får man veta att man lever. Nu vill jag ha semester, punkt slut!

//Chisan

Berättade jag att i vinter har vi haft lite problem med vilda djur i vår trädgård?! Jodå, en dag vaknade vi och såg att grannens trädgård och en bit av vår var uppbökad av ett gäng vildssvin! Dels är det inte så kul att få sin trädgård upp och nervänd, men ovanpå allt är det inte heller så kul att de faktiskt vistas så nära oss här hemma. Vi har ju nog med svin i våra skogar!! Hatar verkligen dessa djur, de ställer till med en sån jävla oreda, förökar sig i en hiskelig takt och de är svåra att jaga då de är oerhört listiga!

Förstå mig rätt, jag älskar djur, men när de blivit så många till mängden att de börjar ge sig in i villaområden och skadar både mark och människor - ja, då ligger de inte högt på min lista!

Helt plötsligt slutade dessa ohyror till djur dyka upp och vi undrade naturligtvis varför. Nu har vi fått svaret och det gillar jag! Jag gottar mig faktiskt tyvärr.

De mötte döden när de skulle vandra på isen på Ringsjön! Hela 5 st STORA svin har aldså gått igenom isen och dränkt sig. Idioter! Lite synd iofs att de fått lida en bra stund innan de dog, men jag é glad att det nu finns 5 mindre vildssvin i Gamla Boo!

Tog båten ut för att se det med egna ögon, här har vi en av dem, stendöd!!

Tänkte jag skulle göra ett gott och blandat-inlägg, men som vanligt kommer det antagligen mest handla om häst, häst och lite häst också.

Men vi kan börja me denna bilden. En bild med lite sol! Man blir ju helt bländad när det stora gula solen visar sig, ögonen é ju verkligen inte vana. Här har vi Johan och hans älskade Mustang. Den fick sig en tur till Malmö när vi åkte till Hem och villa-mässan. Det vanks faktiskt lite vår när denna bilen tas i trafik!

Nu blir det så klart lite mer hästbilder. Vi börjar med förra helgens tur till Hallröd. Jag va inte alls nöjd med min insats, kände inte att jag fick till det alls, jag bråkade mest med Blomsi, vi hade helt enkelt delade meningar om hur saker och ting skulle göras. Jag ställer nog lite för höga krav på henne och mig själv ibland. Jag vill att allt ska gå så fort, allting ska utvecklas i en rasande takt, jag kan liksom inte bärja mig. När en sak sitter så vill jag gärna övergå snabbt till nästa moment. Jag måste nog lära mig att ta det lite lugnare...

Pannkaka blev det iaf av mitt ridpass denna dagen och jag fick med mig en mindre bra känsla i kroppen. Inte kul när det blir bakslag...

Men Annette börjar hitta knapparna och det va erkligen kul att se. Med lite jävlar anamma och en liten pisk i handen så händer det grejor! Är verkligen stolt och glad att det iaf går på rätt håll för en av oss!

Igår åkte vi till Billinge för lite hoppning!

Nu va jag på rätt bana igen. Det gick verkligen super, både jag och Blomsi va lyckliga! Man ska inte mäta framgång i höjd, men vi hoppade ändå 1meter och det kändes helt underbart. 1meter är inga höjder i sig, men jag har ju verkligen inte hoppat ordentligt på lääääänge så det är helt underbar kul! Blomi bockade och busade visade sig från sin bästa sida, suger tag i hinderna och det är bara för mig att hänga på så gott det går! Så jävla kul, vilken energikck jag fick av detta, nu jävlar vill jag tävla! Blomsi é en stor häst i ponnyförmat. Hon är kvick och snabb, i en omhopning kan hon säkert hävda sig skitbra, bara ryttaren kan hänga med. Värre é det med kombinationer, Blomsi vill gärna hoppa på ponnyavstånd, det kommer bli spännande när det blir dax, det gäller för mig att tänka till där, framåt och frammåt.

Blomsi håller ett vakande öga på Molle och Trixie. Det ä kul att vi kan åka tillsammans för att träna, det blir så mycket roligare om man är två som rider tillsammans!

Jag fick fruktansvärt ont i höfterna efter hoppningen igår. Hmm, det har jag aldrig upplevt tidigare. Mycket skum känsla, ändå känns det inte nämnvärt idag. Trodde jag skulle ha e fruktansvärd träningsvärk, men icke, och det är väldigt skönt! Undrar om jag ska få så ont i höfterna hädanefter? Vi får väl se om det bara var för att jag är otränad eller om det är något annat knepigt... Skit samma egentligen,får jag hoppa så é det verkligen värt lite smärta från höfterna!  

Jaha, hur gör man nu då om man vill tävla? Allting verkar vara nytt, nydatabaser för att underlätta för oss ryttare. Ja, det blir till att lära om allt från början. Shit, hatar verkligen när allt ändras, vet inte ens hur man anmäler till en tävling, vet inte ens var jag hittar aktuella tävlingar och var jag löser licens... SUCK!! Tur jag har Emelie att fråga, hon är onekligen mer uppdaterad än mig!

Förresten, jag höll på att glömma! Jag skulle ju berätta hur middagen igår blev. Jag satt och kikade på "Halv åtta hos mig" i torsdags. En snubbe gjorde en lammrätt som jag verkligen föll för direkt. Eftersom det innehöll parmesanost så tog det mig en bra stund innan jag fick övertalat Johan att prova denna rätten. Lamm älskar vi båda, men så fort det handlar om lagrad ost i maten så tvekar han direkt. Men jag lyckades övertala honom och han blev helnöjd med resultatet, så även jag! Detta kommer jag verkligen laga fler gånger, rekommenderas varmt!

Lammköttet kom naturligtvis från Ekastiga, det kan bara bli gott med kött därifrån!

Antal portioner: 4

Ingredienser

Lammytterfilé
500 g lammytterfilé
salt och peppar
150 g pesto rosso (jag använde mig av pesto-soltorkade tomater)
1 dl parmesanost, riven
1 näve persilja, färsk, hackad
hackade färska örter, t.ex rosmarin
2 pkt bacon
steksnöre

Gör så här

1. Lammytterfilé
Skåra filén längs med och vik ut så att det blir som en fjäril.

2. Salta och peppra.

3. Blanda pesto, riven parmesanost, hackad persilja och övriga färska örter.

4. Bred blandningen på filéerna och rulla ihop till en lång rulle.

5. Vira baconskivor runt hela filén inklusive långsidan. Bind sedan runt filén med steksnöret.

6. Bryn i gryta eller stekpanna och efterstek i ugn i 225 grader tills köttets innertemperatur är ca 60 grader.

Till detta gjorde vi en potatisgratäng med vitlök, kokta morötter, kall beanaise och lite rödvinssås! Supergott!

Mannen bakom originalreceptet hade potatispuré till detta, men puré, ni hör ju själva, PURÈ, blääää! INTE gott! Gratäng blev mycket bättre!

Ojdå, shit, var det verkligen någon som läste hela detta inlägget? Det blev lite längre än vad jag hade planerat...

Tack för mig!

Chisan

Haha, hittade lite kul bilder på min gamla klubbs hemsida. Jag har faktiskt tävlat dressyr, här en bild på mig och mammas fullblod Byddy Bloom. Han va faktiskt fin ,men hans hjärnspöken gjorde att vi sällan eller aldrig tog oss igenom ett helt dressyrprogram och därför gav jag upp. På den tiden hade jag ett jävla humör (vilket jag kan ha nu oxå iofs) och tyvärr jag jag upp för lätt, blev bara arg och lämnade bort hästen till närmsta person... Men visst va han fin?!

Denna bilden tror jag är tagen på en prisutdelning. Jag vann klassen och blev så jävla glad att ärevarvet blev helt galet, jag skrattade och Floristan bockade och skrämde livet ur både banpersonal, domare och övriga pristagare. Men fy fan vad kul jag och Florri vi hade! Underbara häst!! Efter prisutdelningen/ärevarvet fick jag en utskällning av domaren, man rider inte så vilt på ett ärevarv. Hahah, jag och Florri tvekade inte en sekund, vi hade ju vunnit vår förta hopptävling tillsammans! 

Han har fortfarande en stor plats i mitt hjärta, saknar honom innerligt! Han och jag va coola ihopa! Vi hittade alltid på med massor av bus, fi fasiken vad kul vi hade. Trots att den hästen lekte rodeo och kastade av mig massor med gånger så var jag inte rädd en endaste gång på hans rygg. Han lekte ju bara...

Hittade även en gammal (!) bild på K3. Se så söt han é! Hästen aldså! Haha, nä, ärligt, jag vet inte vad det är för häst. Ser ut till att vara en snäll häst iaf eftersom K3 sitter mellan frambenen på den. Helena & mamma - minns ni vilken kuse detta är? Det är ju i Everts stall iaf. Skulle gissa på att bilden är sisådär 10år gammal.

Ja, det va ju en liten bildvisning från förr. En tid jag saknar. Jag skulle kunna göra vad som helst bara för att få rida på Florri en endaste gång till. Tänk vilken runda vi gjort då, bock och bus i flera timmar tills vi stupade båda två. Det gör så jävla ont i mitt hjärta att tänka på honom, ingen häst kommer någonsin kunna ge mig samma glädje i ridningen igen. Han var och kommer alltid vara i särklass den bästa hästen jag någonsin kommer till att ha haft. Trots detta var han kass på det mesta, han kunde definitivt inte hävda sig på en dressyrbana, han hoppade iofs hyfsat, men i längden hade han inte räckt till. Få människor vågade hämta honom i hagen för han skulle gärna tramsa till det och så klart busa lite. Han vaktade sin box och mat. Men han älskade att få springa vilt på fälten, alltid med glimten i ögat, skulle alltid rulla sig i paddocken efter ridpasset, han lyssnade alltid på mig, in i minsta detalj, ville jag inte busa så accepterade han oftast det, men för mig gällde det oxå att se till att han fick leva ut i allt. Jag bara smackade lite, la till skänkelt och släppte lite på tydlarna, då visste han, nu va kusten klar- Håll i dig mossan, nu kör vi! Sen va fan lös och det gällde att hålla i agebrädan. Goa, underbara häst! För att han skulle må bra var det tvunget att låta honom busa av sig, det va han alltid tacksam för. Det va han och jag! Saknar honom sååå!

//

Chisan

Igår va det så dax, den operatin jag bävat för under sisådär 1½ månad. Jag tog mamma (och Kjelle) med mig. På morgonen var jag ganska lugn trots allt, men mamma tyckte ändå att jag skulle pilla i mig en stesolid. Sagt och gjort, in med pillan och sen tog det fart mot Lund. Märkte egentligen inte av pillan i början, men när jag väl var inne hos läkaren som skulle utför ingreppet så kom det en och annan groda från min mun. Hon trodde nog inte att jag va riktigt vettig. Haha, men jag hade ingen panik iaf.

Det började med att de petade upp suddar med bedövningsmedel, fick vänta 10 minuter sen va det dax att byta dessa mot nya och sen vänta en liten stund till. Jag va inte ensam om detta ingrepp, det satt ytterliggare 5-6 stackare med likadana suddar stickandes ur näsa. Vi småskrattade lite åt varann i väntrummet. Det ser onekligen lite kul ut...

Sen var det så dax att lägga sig på britsen. Puh, nu blev jag allt lite stel i kroppen. Men mamma höll mig hårt i händerna och läkaren snackade nån pappakalja. Först plockades långa nålen fram, den som skulle bedöva ännu mer. Den kändes kan jag säga. Tårarna sprutade, inte för att jag bölade utan för att alla tårkanalerna uppenbarkligen är jävligt sammankopplade med näsan. AAAAJJJJ! Ingen skön känsla, men det va snabbt övergående. Snabbt där på plockades pinnen som såg ut som en founduepinne fram. Denna körde hon sedan upp i näsan och brände under en kort stund bort det så kallade näsmusslorna. 7 sekunder i varje näsa. Ahhh, ingen skön känsla det heller, men som sagt, det gick fort och smärtan avtog fort tack och lov!

Men nya suddar i näsan fick jag sedan gå hem. Elle gå hem och gå hem, jag fick lämna stället och bege mig till apoteket. Vi valde att köra till Eslöv. Antibiotika och alvedon skulle inhandlas. Nu hade jag även fått order om att införskaffa mig en nässköljare!! Uhh, fy fan! Jag har blivit rekommenderad tidigare att använda en sådan, men jag har alltid tyckt att det verkar lite halvknäppt! Men jag köpte en iaf.

Väl hemma insåg jag hur trött jag va. Slockande fort i soffan och sov några oroliga timmar. Fick INTE luft genom näsan. Oerhört obehagligt, frustrerande och jävligt jobbigt. Natten ska vi inte snacka om, jag sov inte bra, vaknade ständigt av att munnen va aldeles torr och livet kändes jävligt jobbigt! Jag ångrade ingreppet många gånger under natten, men trots att jag har nässpray i väskan så lyckades jag undvika denna. Väldigt ovanligt för att vara mig, men jag fixade iaf första natten.

Jag gick till jobb idag trot att jag knappt sovit alls inatt. Men kl 14.30 gav jag upp och åkte hem. Näsan täppt hela dagen, asjobbigt. Men sen kom jag på den dära jävla nässköljaren, jag kanske skulle ge den en chans. Enl läkaren ska ju denna användas flera gånger om dagen! Sagt och gjort, jag drog upp regält med koksalt och började spola ur näsa och bihålor. Ja det låter grose, men herregud, nu kan jag ju faktiskt andas lite bättre!! Det är en befrielse, BÅDA näsborrarna funkar i skrivnde stund! Ni kan inte fatta vilken lättnad detta är, det är himmelriket för mig just nu!!

Nu hoppas jag att jag kan fortsätta hålla fritt blås i näsan! Imorgon ringer en sköterska från Lund för att kolla läget med mig. Om jag inte får sova inatt heller så lä hon få sig en regäl blåsning!! Hoppas för hennes skull att jag får sova inatt...

Till alla er som är fast i nässpraysträsket, till alla er som vid en enkel förkylning tar till nassray - LÅT BLI DETTA GIFT! På bara en vecka kan ni vara beroende!

Ja, jag vet, nu skriver jag "skit" om en produkt, men ärligt, det skiter jag i! Otrivin har förstört min näsa och om jag bott i USA så skulle jag stämt skiten ur dem flera gånger om!  

Eftersom jag har fat ett sånt extremt otrivinmissbruk så antar man att jag kommer få göra detta ingreppet ytterliggare en gång. Med tanke på bra jag andas just nu så gör jag med glädje sammaingrepp igen om jag får chansen att slippa otrivinen i framtiden. Det är både dyrt, krävande och ett intensivt planerande när man är nässpraysberoende. Kan jag slippa undan skiten nu så lär ingen vara gladare än mig!

Nu hoppas jag att det inte blir några bakslag. Imorgon kanske jag till och med rider en snutt om vädret tillåter.

Igår och idag har jag inte besökt stallet. Tack vare underbara Annette så jag jag "sluppit" stallet, jag har fått tid att ta ahnd om mig och min näsa. Men imorgon måste jag stilla min hästabstinens som kommit över mig nu när jag åter faktiskt kan andas lite! Hoppas bara inte dessa fria luftvägar är tillfälliga!!

Tack för mig!

Chisan

Så ja, nu har jag äntligen fått tid och lust till at lägga in lite bilder från helgen i Göteborg. Dock blir det endast hästbilder. Vi skippar idolbilderna på oss själva denna gången!

Men jg är faktiskt lite imponerad över vad min nya kamera (hur länge ska den kallas för ny egentligen??) kan åstadkomma. Naturligtvis blir inte alla bilderna bra, och nej, ingen av bilderna är perfekta, men eftersom jag fattar nada av inställningarna på kameran så får den stå på AUTO hela tiden. Provade runt lite bland olika inställningar iofs, men jag tror ändå det är AUTO som är det bästa för mig. Huvudsaken är ju att jag är nöjd med resultatet, det duger väldigt bra för mig!

Kolla in knopparna, perfekta eller?!?!?

    Min absoluta favorit! Roffe, vilken kille!     Vi såg alla typer av stilar både från ryttarnas och hästarnas sida!  

Tack för mig! Kanske blir det ett mer textrikt inlägg imorgon, men idag får detta duga för denna gången!

//

Chisan