Loverboy ställde ut på Mila Mässan som va förra veckan i Malmö. Ett gäng från fälttävlandslandslaget frågade om de inte kunde få hoppa över en an Johans Honda ATV-maskiner. Tyvärr är bilden väldigt dålig, men det röda under hästen är altså en Honda fyrhjuling.

   En hel men skitig fyrhjuling körs ut från arenan. Ingen skada skedd på varken häst eller maskin   

Igår spenderade jag och Johan heeeela låååånga kvällen på Bauhaus (och en snabbis in på Hornbach). Nu har vi snart fått ihopa det mesta till grovköket. Panel, skåp, bänkskiva, färg, penslar, roller, sättlim, vask (extra stor så bebis kan bada, hoppas den passar), sockel, gardiner, vägghylla osv osv... Listan kan göras oändlig. Ett litet sketet utrymme på sisådär 8 kvadratmeter kan ställa till med sån oreda i HELA huset och vända upp och ner på hela tillvaron. Låt nu allt gå som det ska så detta snart är över, jag är ju redan helt slut och väldigt trött på alltihopa... I detta skedet så bör man egentligen ha allt klart inför bebisens ankomst, men vi gör allt lite tvärt om, avslutar alltihopa med ett jätteprojekt. Jag hoppas innerligt att liten inte tänker komma tidigare. Då tar vi nog in på hotell en månad, hahaha!

Magen och jag gör så gott vi kan i vår egen takt. Det går inte fort och sittpauserna i alla dessa byggvaruhus har börjat bli en vana, hahah!

Det sparkas och trängs i magen. Nu börjar utrymmet verkligen bli litet och det märks, rörelserna har liksom ändrat karaktär, det gör lite småont när h*n rör sig och det känns att alla försök till rörelse känns ansträngande och lite besvärliga för bebisen.

Tack och hej!

Det går i ett kör nu. I förra veckan var jag i Malmö 3 gånger (!!). Innan man fått klarhet i vad man ska ha för inredning/tapeter/panel/tak/golv osv osv så har man spenderat massor med timmar i byggvaruhus. IKEA ska vi inte snacka om. Hur lång tid tror ni själva det tar för mig med mina foglossningar att gå ett varv på IKEA?? Sisådär lite mer än 3 timmar kan jag säga, och då har jag sneddat och genat överallt det går, hahahah    

Graviditetsvecka V34.

Vissa dagar samlar jag lite vätska. Man kan undra vad kroppen tänker här? Varför spara på vätska, det finns mer att tillgå om så behövs...

Andra dagar är det precis som vanligt, så jag tycker ändå att jag är ganska förskonad från just vätskeansamlingar trots allt.

Som ni ser på bilderna så är hallen full med olika kollin från bland annat IKEA. Så nu är huset i fullständigt kaos igen. Jag som nyss hämtat mig från förra renoveringen. Men fint kommer det att bli, jag ser så fram emot att ha en välorganiserad tvättstuga med avlastningsytor där jag kan sköta om liten bebis.

Såhär ser kaoset ut nu, ingen vacker syn!

Det blir inte alls mycket hästinlägg här på bloggen längre. Men eftersom snöhelvetet inte vill ge med sig så blir det heller ingen hästaktivitet. Det känns inte som att det är läge att arbeta med unghäst i vintervädret, gravid eller ej. Oavsett min mage så hade jag INTE gett mig på att halka rundor med en ostabil unghäst. Varför riskera något i onödan, vi ska ju inte tävla OS liksom. Mål för året har vi däremot satt upp. Om jag BARA ser till mig själv så hade jag tänkt att minst rida EN hopp eller dressyrklass med Sune. Utöver detta finns säskilda mål för just Sune med stor hjälp av Tina, men detta ska jag skriva om en helt annan dag. Det blir ett eget Sune-inlägg ang året som kommer lite senare.

Tack och hej för mig så länge!

Som gravid känner man inte riktigt igen sin kropp, inte själen heller för den delen. Till Jul och nyår märktes det lite extra och mellan alla sysslorna och alla släktträffarna blev det helt enkelt lite mycket för mig. Med för lite sömn och många tider att passa och många människor att ta hänsyn till så rann bägaren över igår. Men med förstående och underbara människor omkring mig så fick jag en fin Jul och roligt Nyårsfirande, precis så som det ska vara.

Igår var jag på mitt andra och sista glukosbelastning (stresstestar blodsockret för att se så man inte fått graviditetsdiabetes). Jag blev åter igen godkänd och det känns väldigt skönt! Eftersom diabetes finns i släkten så var jag lite förberedd på att jag kanske skulle åka på en släng diabetes, men med lite tur så klarade jag mig återigen med god marginal, gött!

Tjockisen.

Lyssnade på hjärtljud, kollade magmåttet, vikten och gick igenom diverse. Allt är bra och jag följer alla normalkurvor som finns. Nu har jag även fått mitt friskintyg så jag kan åka till Tenneriffa på söndag (alla inbrottstjuvar kan veta att vi har inneboende husvakt OCH larm så det är aldså inte fritt fram för rensning).

Nåväl. Sen vet jag inte hur det ska gå med flygningen utan att vara nerdrogad. Jag har ju läst den dära boken som en flygvärdinna skrivit. Det känns faktiskt lite bättre, jag är inte fullt så nervös som jag kan vara. Jag försöker se fram emot att flyga, försöker intala mig att det ska bli riktigt kul att flyga med hela tjocka släkten Persson. De negativa tankarna försöker jag lägga till sidan, man ska tänka positivt, även om det inte är lätt kan jag lova er. Mental träning är jättejobbigt och tar på krafterna.

Det är ca11 veckor kvar till beräknad förlossning. Tiden tickar på och det närmar sig med stormsteg. Jag som inte riktigt vet hur jag ska klara mig ensam hemma under ett helt år tänker naturligtvis inte heller sluta jobbet i förtid. En vecka innan beräknad förlossning tänkte jag gå hem. Innan dess ska jag få en ersättare på jobb. En annons finns ute och det känns oerhört märkligt. Någon ska ersätta MIG. Jag behöver en ersättare, mitt jobb är viktigt, min plats är viktig och jag gör en insats som märks. Det känns så vuxet att någon ska ersätta mig, jag har alltid varit den som ersatt andra människor. Märklig känsla det hära. Obeskrivligt att jag ska vara hemma med en bebis, JAG som knappt kan ta hand om mig själv ibland, hahah! Ja det är en främmande och lite skrämmande tanke alltihopa. Så vuxet...

HÄR kan ni se annonsen, kanske känner ni någon som är sugen på jobbet? Vi söker med ljus och lykta efter någon bra människa som kan tänka sig att jobba i fina Höör.

Snön har gett med sig och det milda vädret gör att det kliar lite i ridgenen. Med mina foglossningar och med min otympliga kropp så rider jag inte mer nu (tro det eller ej). Men Sune blir riden ändå av snälla Tina. Här om dagen när jag skulle gå och hämta honom i hagen så verkade han allt lite trött. Det blev en mysig stund, jag kunde stå och fnatta honom länge innan vi väl kom överrens om att traska ner till stallet för ett arbetspass.

Goding!

Tack och hej för idag!