Tänk att han e min. Det är bara så synd att tiden går så fort. Jag hinner inte med. Jag har redan gått hemma med guldklimpen i snart 7 månader. Jag vill bara stanna tiden och leva livet som det är just nu. Inte trodde jag att det var möjligt att älska någon på detta viset.

Lilleman är en aktiv liten skit som ser till att min vardag är fulld med aktiviteter.
Jag njuter för fullt av mammalivet. Hälsade på på jobbet igår. Allt är sig likt...

Nu när man äntligen kan rida igen så går Sune och får kotledsinflammation. Ska på återbesök ikväll hos veterinären. Hoppas han är bättre. Men det lutar ändå åt vila i vinter och återuppta ridningen till våren. Långt dit. Jag hade fått mer ridning för pengarna på ridskola....