Varför är det alltid så att när man ens tänkt tanken på att kroppen spelar i samma liga som jag själv, att allt flyter på utan större krämpor - ja, det är då det smäller till, det är då kroppen ska visa på sin styrka (eller svaghet) och jävlighet!

Aldeles nyss hände det som inte får hända, jag sitter rakt upp och ner och läser, inga hastiga rörelser, inga tunga lyft och inga konstiga vinklar men ändå känner jag hur det hugger till och den bestående smärtan är ett faktum! Va fan?!?! HELVETE! Jag vill inte! Hur kunde detta ske nu då? Jag förstår att smärtan gör sig extra påminnd efter ett ridpass, efter en tung dag på jobb eller efter roliga vattenlekar, men inte såhär, inte på detta viset, hur är det möjligt?

Jag har tiggt till mig några alvedon (ju fortare desto bättre har jag lärt mig), jag är tillbaka till att göra mina övningar en gång i timmen och att tömköra Sune ikväll kan jag glömma, att rida behöver jag inte ens fundera på.

Men man undrar varför, jag tycker ändå att jag känner min nya sköra nacke ganska bra vid detta laget, detta hade inte hänt för en månad sedan, då krävdes det mer våld än såhär. Frågan är vad som förändrats, kan det förändras till det sämre, jag trodde nacken skulle bli allt starkare efterhand...

//

Chisan

Jag har tråkigt, riktigt tråkigt just nu. Solen skiner men jag vill inte gå ut, pallar inte helt enkelt. Johan mekar med den förbannade gräsklippare. Att han inte bara kan ta o köpa en ny, hur svårt kan det vara?! Så trött jag blir...

Jaja, jag har iaf lite bilder från senaste tiden.

Av någon underlig anledning så har vi gått och blivit svampfantaster. Ni ser själva, det finns uppenbarligen gott om svamp i år.

Nu har vi även fått med stugfolket ut i skogen på jakt efter skogen guld. Väldigt trevligt och mysigt!

Då och då hinner jag med att rasta Sune. Både tömkörning och longering med sadel hinns med. Sune han é duktig, dock tycker han att sadeln är ett onödigt ont, den fladdrar och låter om han kommer upp i en viss hastighet, därför väljer han att slå ner på tempot - dvs har går inte fram på min uppmaning. Nåja, det kommer väl, bara att kämpa på...

Om vi inte plockar svamå om kvällarna så sysselsätter Johan oss med att sätta ut gösagarn mitt på kvällningen...

Nu har K3 åkt hem, vardagen kryper tätt inpå. Men på fredag kommer han igen! Ja jag tjatar om K3, men det får ni leva med. Vi tar bara igen det vi en gång missade, vi tar igen det med besked och det känns bättre än högsta vinsten på lotto!
Till helgen är det Jakt och Fiskemässan. Inte världens roligaste mässa, men ändå måste man dit. Tur för mig é ju att den nu även innehåller hopptävlingar som jag kan glo på och fördriva tiden med...

Nä, nu ska jag bege mig iväg, ska köpa mig en tömkörningsgjord, det börjar bli dax för en egen sådan. Hoppas Sune blir lika glad som jag, hihi!!

//

Chisan

Jag blir så jävla upprörd över svälten i Afrika. Alla bilder på svältande och sjuka barn. Det ska samlas in penar till höger och vänster. Jag skänker inte en enda krona, jag vägrar. Hjälporganisationerna gör föga nytta, det är inte allmosor som krävs för att rädda land och befolkning. Det krävs ett bättre styre, preventivmedel och kunskap.

– När du hjälper svältande människor hjälper du också de grupper som göder sig på katastrofen, säger Joakim Gundel, chef på Katuni Consult, ett Nairobibaserat företag som ofta ombeds göra utredningar av hjälpinsatser i Somalia, till AP.

Om man vänder på steken, jag ser bara till mig själv, varför skaffar man barn i en svältande värld? Jag skulle aldrig skaffa barn innan jag utbildat mig, innan jag skaffat ett permanent boende, innan jag har allt på det torra så jag kan ge barnet det den förtjänar. Vad tänker man när man sätter barn till världen och man har inte ens mat till sig själv?? Jag blir så jävla förbannad! Vi bombas med bilder på alla dessa stackars barn, bilder som ska få oss att skänka mer och mer. NEJ! Jag har fått nog, om länderna själva inte gör något så varför ska vi?! Allmosor hjälper inte i längden, knappt ens på kort sikt då det mesta går till administrativa utgifter och göder de som redan har vad de behöver. Vad hjälper en tallrik med ris? Nästa dag är barnen bara ännu hungrigare och då finns det inte mer mat...

Skicka dit preventivmedel och lär befolkningen vad detta innebär...

Vilket liv är detta stackars barnet fött till? Hur kan man göra så mot sitt barn? Hur kan man välja sitt eget barnintresse före barnets bästa...?

   Foto: MAGNUS WENNMAN

//

Chisan

Vi började dagen tidigt för att hinna med att gå runt i både arbetslägret och dödslägret. Efter flera timmar i arbetslägret var man trött, ont i fötterna och magen va sugen på lite lunch. Dessutom blir man naturligtvis aldeles trött och matt i kroppen av alla intryck. Men det är inte läge att gnälla, man kommer på sig själv, hur kan man ens tänka tanken på att gnälla om skoskav när jag går omkring och läser om så många människors hemska öde. Vad är mitt skoskav i jämförelse...? Dessutom kunde jag kika upp på hotellet emellan och byta skor, vad gnällde jag över egentligen...?

Nu ska jag försöka ta er på en liten runda genom Auschwitz 2, dödslägret, Auschwitz Birkenau. Området är obeskrivligt stort och det planerades bli ännu större enligt ritningar man funnit från år 1941. Enligt ritningarna som Himmler var med att planera så innefattades det 600 nya baracker som kunde ta emot slavarbetande judar. Endast 300 av dessa hanns med att byggas. Från början var området Polska arméns, där de hade sina baracker. Detta området occuperades av tyskarna och startades upp 1940.

I slutet av kriget 1945 befann sig ca 135.000 fångar i Auschwitz 1,2 & 3 samtidigt. Uppsala kommun har idag 140.000 invånare... Som jag nämde i det tidigare inlägget så vet man aldså inte hur många som mördats i Auschwitz, inte heller hur många som mördats via gasning i Birkenau.

Rudolf Höss.

På Himmlers order transformerade Höss Auschwitz till förintelseläger 1941 och lät installera gaskamrar och krematorier. Höss fann att gasning med kolmonoxid var ineffektivt och introducerade i stället Zyklon B. Den första experimentella gasningen ägde rum i september 1941 på initiativ av Karl Fritzsch, Höss ställföreträdare, och offren var då sovjetiska krigsfångar. 1942 inleddes den systematiska dödsapparaten i Auschwitz, som krävde åtminstone en miljon liv, troligen över två miljoner.

1947 fann man Höss arbeta som lantbrukare. Efter hans rättegång togs Höss tillbaka till Auschwitz där han sedan hängdes. Pålen där han hängdes finns ännu kvar att se.

Här har vi entrén till dödslägret, ni kan skymta tågrälsen, det var här igenom alla fångarna kom via proppfulla tågvagnar...

Fotot nedan är taget från byggnaden ni ser ovan. Det var här de högsta cheferna satt och hade span utöver hela området. Det var bland annat härifrån de övade på sitt prickskytte på oskyldiga arbetande fångar...

Fångarna fördes antingen direkt ner i gaskammaren, eller så valdes de ut som arbetskraft. På bilden här ser ni unga friska och välbyggda män. De har nyss fått överlämna alla sina tillhörigheter, rakat av sitt hår och duschat i iskallt vatten. Vem vet hur många minusgrader det är utomhus dit de snart ska skickas för att arbeta i tunna fångkläder. Tatueringar gjordes på underarmarna, alla namn försvann, istället hette de nu vad numret va på armen.

Pga av tatueringarna som genomfördes under andra världskriget har tyskarna sedan valt att inte ha personnummer...

Man ansåg att alla judar var ohyrabärare, därför ångades deras kläder i dessa "ugnarna". Fångarna fick aldrig se sina egna kläder igen.  

Detta är vad som finns kvar av gaskammaren. Nazisterna gjorde allt för att röja spåren efter sig.

En burk Zyklon B med tillverkaren Degesch' stolta varumärke på. Företaget finns fortfarande kvar och heter numera Detia-Degesch GmbH och tillverkar olika bekämpningsmedel. Så nu vet läsaren vart han skall vända sig om han vill ha effektiva medel mot "ohyra". För mig är det ofattbart att företaget överhuvudtaget finns kvar. Personligen skulle jag aldrig köpa något från detta företag — de är i mina ögon utskämda för all framtid!
 

I den övre delen av lägret fanns en skogsdunge. Dungen känndes konstig, varför fanns just här träd och inte någon annanstans på hela fältet? Det visade sig vara där många fångar fick sitta i väntan på att gaskammaren skulle bli ledig. Alla var hungriga och rädda vilket de skulle ha all anledning att vara...

En ihjälgasad människa hämtas ur gaskammaren...  

...och dumpas sedan här tillsammans med många, många andra.

Nedan ser vi vad som till en början var häststallar. Då de byggnaderna som först var avsedda för människor blev fulla så började man fylla även stallarna. Dessa var inte isolerade och hade endast en liten kamin i mitteln som inte räckte till för att värma upp hela byggnaden å vintern. Ser ni änden på lägret? Nä, det kan jag lova er att ni inte gör... "skogen/dungen" längst upp till vä, det var familjerna fick sitta och vänta på sin tur att komma till gaskammaren. Lite längre till höger (mitt i bild längst bort), där fanns ytterliggare fält där det planerades utbyggnad av lägret... Det ni ser på denna bilden är uppskattningsvis 1/4 av hela lägret.

Barackerna (både de som var avsedda för människor och även stallarna) var inredda med våningssängar. Till en början skulle man ligga 2-3 personer i varje säng, oftast låg man 10-12 personer i varje säng...

Här nedan ser ni toaletterna. Ett avskilt hus inrett endast med hål i en planka.

På denna bilden kan man se fångarna gräva den vallgrav som fanns längst bort i lägret.... Det är inga starka friska män som gräver, det är utmärglade och hungriga män som gör så gott de kan... Observera fångvakterna som står runt om...
 

Här ser ni den färdiga vallgraven... I det ögonblick man står där, en så välgjord vallgrav, man kan nästan se fångarna framför sig när man för en sekund stannar upp och ser längst med vallgraven...

  Bestick och andra småföremål som man hittade vid en utgrävning...

  Bilder och åter bilder. Men denna gången inga typiska fångbilder, denna gången visades privata bilder på de som inte överlevde och vilket deras öde var... Vissa visste man inte vad ödet var utan förblev bara saknade...

Ännu fler bilder...

Ska se om jag inte kan få ihopa något om Auschwitz 3 trots att vi aldrig var där och besökte fabriken.

//

Chisan

Eftersom det iaf var en person som hade en åsikt om bilderna från Auschwitz (och Birkenau) så tänker jag publicera dessa nu. Tack Lina för din åsikt! Alla ni som kanske vet med sig att man blir illa berörd kan genast sluta läsa. Ni andra som uppenbarligen skiter i vilket gör ändå som ni vill så min åsikt kan ju kvitta...

För några veckor sedan var vi aldså i Auschwitz. En upplevelse utöver allt annat. Men det är svårt att ta in informationen, man tror knappt det är sant. Våra hjärnor kan inte koppla det stora och fasansfulla som skedde här. Man sa att det aldrig skulle få hända igen, tyvärr har det redan skett ute i Europa igen och vem vet vad som pågår just nu i vår omvärld? Jag är oerhört tacksam för att Polens invånade valde att behålla Auschwitz Birkenau (läger 1,2&3) så att vi idag kan besöka och få veta hur allt gick till. Jag hade inte klandrat Polen om de valt att själva riva alltihopa, jag förstår att detta inte är något de är stolta över...

Nåväl, jag ska se om jag kan guida er igenom en liten bit av Auscwitz via bilderna vi tagit. Jag börjar med arbetslägret. I ett annat inlägg ska jag skriva om förintelselägret (dödslägret). Jag har för många bilder för att allt ska finnas i ett inlägg, därför delar jag upp det. Jag har fler bilder än de jag lägger upp här, men jag tror ändå att ni får en lite uppfattning av Auschwitz.

Auschwitz är Tyskarnas namn på Oświęcim som byn heter egentligen. Eftersom ordet Auschwitz är så värdeladdat så föredrar Polackerna att man kallar staden för vad den egentligen heter .

Dålig bild, men ni ser kanske ändå vad det ska föreställa? Japp, det är skylten in till arbetslägret (Auschwitz 1). Det är även den skylten som för en tid sedan blev stulen men som återfanns och åter är på sin rätta plats.

ARBEIT MACHT FREI

Ni kliver nu in i det som slarvigt kallas för arbetslägret. Det var här tex. Mengel utförde sina medicinska experiment på fångar. Det är härifrån vi har mycket av vår medicinska kunskap idag.

Trots att detta var det så kallade arbetslägret så mördades ändå många genom hängning, skjutning, tortyr och medicinska experiment. 

Här nedan ser ni en av de ställena där man hängde fångarna. Utmed den stora gatan så alla kunde se...

Inne i lägret samt runt om finns det gott om taggtrådsstaket MED ström i.

Krematoriet i arbetslägret. Det var aldså så pass många som dog även i arbetslägret att man var tvugna att ha ett krematorium även här.

Denna mannens ansikte kommer jag sent att glömma. Detta är mannen som var chef vid krematoriet och lät de stora massgravarna grävas. Otto Moll är hans namn. Han kunde utan vidare skicka besvärliga fångar eller gråtandes barn levandes ner i elden. Han övade även på sitt skytte genom att skjuta folk på avstånd.

Den 28 Maj 1946 avrättades Otta Moll i Landsberg am Lech - fängelset. USA genomförde hans rättegång och avrättning.

En bild säger mer än tusen ord... Till vänster har vi en kvinna tillsammans med sin dotter och make. Till höger har vi kvinnan bara efter en kort tid i Auschwitz, maken och dottern mördades.

Det fanns oerhört många fotografier. SS-soldaterna var under de första åren mycket noga med att fota alla fångarna. Antalet döda i Auscwitz är osökert då lägret blev aldeles för fullt mot slutet och det hanns inte med att dokumentera alla fångarna.

Om jag uppfattade det rätt så är detta målningar/ritningar gjora av en fånge. Detta är bara en i raden av många bilder gjorda av samma "konstnär". Dessa målningarna har varit till stor nytta vid utredningen av det som skedde i lägret.

Att bli bakbunden och upphängd på en pole var ett vanligt tortyrsätt. Detta gjordes inte för att mörda, men många dog ändå av utmattningen.

Fångar gräver vad jag förmodar är massgravar.

I ett av blocken fanns en källare med olika typer av fängelseceller. En typ av cell var byggd för att fångarna som straff skulle stå upp. Dessa har jag fotat, men det var inte lönt att visa er på bild då det va svårt att se helheten. Det var iaf murade små celler med en lucka nertill där de fick krypa in. Cellerna var inte större än att de kunde stå upp i dem, sitta ner var omöjligt. Dessutom fanns där inget ljusinsläpp i dessa.

Här avrättade man mängder av fångar som inte längre var till någon nytta. Väggen är konstruerad för att minska ljudet. Blocken runt om hade förtäckta fönster för att ingen skulle se vad som skedde här. Man kan fortfarande se skotthålen i väggen...

Det är med sådanhär min man vandrar mellan blocken. Leendet är avlägset...

Oklart var bilden är tagen, men man kan urskilja vagnar med lik staplade ovanpå varandra.

En liten samling glasögon från nyanlända fångar.

Olika typer av ortoser, gånghjälpmdel, proteser, korsetter...

Väskor, mängder med väskor. Alla namnade som om de skulle få tillbaka sina väskor med tillhörigheter...

Skor från vuxna människor. Barnskorna var samlade för sig.

Ännu lite fler foto. Denna gången mestadels bilder på kvinnor.

Ankomst till Auschwitz. Vakterna plockar ifrån dem väskor och andra tillhörigheter och forslas sedan vidare till desinficering, tatuering och rakning, eller rakt ner i gaskammaren...  

Detta är de moderna toaletterna i arbetslägret. Dessa installerades först 1943.

Till vänster i bild kan ni se en orkester. Denna fångorkestern spelade varje morgon när fångarna gick för att arbeta. Orkestern skulle ge en känsla av lugn och motivera till arbete. Man ser även fångarna som bär på en fånge som inte längre orkar gå på egna ben...

Fyra barn som utsatter för medicinska experiment av Josef Mengele.

En annan dag ska jag skriva ett inlägg om dödslägret...

//

Chisan