Vi har äntligen kommit igång att träna med Sune för min gamla tränare Lena. Varannan gång Sune och varannan gång Azcis. Ni vet väl alla hur det är med djur, inget blir som planerat. Men vi försöker iaf att få till det. Sune gick förra måndagen och shit vad fint han fixade det. På nytt ställe och inte riden på flera månader. Och igår gick han en tur i skogen och fixade det med bravur. Jag är så impad av honom och Tina som rider. Jag ska nog ta på ridbyxorna imorgon och ev skritta av honom. Hoppas det kommer kännas ok så jag kan öka på ridfrekvensen.

Sen slänger jag in lite bilder på världens sötaste påg.

Se på de söta små händerna.

   Jag och liten myser lite i solen på terrassen efter promenaden. Ja vi har det bra, riktigt bra. Vilken underbar tid att gå hemma med bebis.

Lilleman har haft en tendens att gilla att se mestadels åt höger när man tar upp honom. Han vill helst sova på höger sida oxå. Jag insåg att vi nog får ha lite hjälp med detta så igår åkte vi till sjukgymnasten och där fick vi veta att tillståndet heter vänstersidig torticollis. Detta går att träna bort och med oss hem fick vi ett helt gäng övningar som går ut på att tänja högersidan och stärka nacken. Inte helt lätt att genomföra dessa då han inte gillar att ligga på mage och får naturligtvis lite obehag av tänjningen. Nåväl, det är bara att kämpa på, det blir ju bra det här.

Såhär kul tyckte han det va att träffa sjukgymnasten, hahah! Somnade som en stock under tiden hon pysslade med honom. Men se så fint han tittar åt vänster nu =)

Här om dagen kom det en regäl våg känslor över mig, igen. Ni vet, eller det kanske inte alla vet, men känslorna efter att man fått barn är inte riktigt sig lika längre. Jag bölar för minsta lilla och ser jag barn som far illa så gråter jag, det gjorde jag inte förr... Det är smått jobbigt ibland även om man absolut plötsligt känner sig mer levande som människa. Allt förändras när man blir förälder sägs det, och ja jag kan inte annat än hålla med...

Varje dag fotar jag lillkillen, dvs att jag har ju så klart ett helt gäng bilder och igår skickade jag 250 bilder för framkallning. Jag får se vad jag ska göra med alla bilderna. Men ovanpå allt ska jag ta med honom till en riktig fotograf så vi får verkligen fina bilder, hoppas han kan täna sig att vara på bra humör då.

 Jag köpte ett nytt minneskort till kameran specifikt till förlossningen. Under förlossningen bad jag Johan ta lite bilder. Men han tyckte det var lite ovärdigt att fota mig i den situationen, även om jag bad honom... Därav blev det bara några få bilder med kameran från förlossningen. Men när vi väl skulle se bilderna när vi kom hem så funkade inte minneskortet och bilderna går inte att rädda!!! Ledsen och besviken över detta... Men tur i oturen att det inte fanns fler bilder ändå... Jag tar igen de missade bilderna nu genom att fota hej vilt   

Här kommer lite färska bilder på finaste pågen.

Prinsen på kalas hos sin mormor.

Han flörtar gärna!

Tack och hej!