Denna veckan har jag inte haft tid en endaste gång att ha tråkigt. Veckan började bra, jag, mamma och Kjelle åkte till Lund för att shoppa tyg till mina nya gardiner som mamma så snällt vill sy åt mig. Jag kan säga er att tyg i metervara finns INTE inne på Nova. Men däremot fanns där en liten söt butik i utkanten av området, där såldes det massor av fina tyger och jag fick nära på lite beslutsångest (hur det nu är möjligt när jag typ har noll intresse för gardiner egentligen?). Men med hjälp av mamma och Kjelle så lyckades vi iaf få ihopa tyg både till köket och vardagsrummet.

I tisdags fyllde mormor år. Lilla mormor, hon börjar bli gammal. Jag har så jävla dåligt samvete då jag typ aldrig ringer henne eller besöker henne. Det är lätt att skylla på att man har jobb och hästar att ta hand om, men om man bara gett sig fan på att åka till Malmö så går det ju, men allt som oftast så tränger vardagen på och vardagslunken är svår att ta sig ur ibland. Malmö känns fruktansvärt avlägset. Jag tycker inte om Malmö längre, det är ett skabbigt ställe där man tryckt in så mycket folk det går ovanpå varann. Jag känner mig inte trygg i Malmö, jag ser mig alltid över axeln var än jag går. Fler och fler gångvägar blir lockerade med koder och grindar, bilen är nästan omöjlig att bli av med och man ska vara glad om man har en hel bil när man återvänder till den för att köra hem.

Men vilket fall, jag fick träffat mormor, mamma och Kjelle (igen, två darar i rad, woho!), K2, Lina och kära moster Kerstin. Det fikades och snackades skit, det va faktiskt en mysig kväll. Dessutom hade mamma redan sytt gardinerna till köket. Shit vad fort det gick, på mindre än ett dygn, jisses!

Mormor!

Igår kände jag mig lite energilös. Trots att Annette gick med lövblåsen i paddocken och gjorde den snöfri och ridbar så hittade jag aldrig motivationen att rida. Jag hade önskat att jag orkade rida för jag ville rida, men något sa mig - du fryser, fötterna är avdomnade, åk hem och gosa ner dig under en varm filt. Sagt och gjort, jag åkte hem och hade en hot dejt med fleecefilten i soffan. Senare på kvällen kom våra kära grannar och drack kaffe, men jag va uppenbarligen fullt upptagen med fleecefilten och efter en stund blev ögonlocken tyngre och tyngre. Jag är en helt hopplös kvällsmänniska, men jag é desto piggare på mogonen iaf!

Idag är det torsdag och helgen närmar sig med stormsteg! En helg i hästarnas tecken. En hel helg i Göteborg! Ikväll kommer K3, han ska bo med oss hela helgen och jag hoppas innerligt att han kan sova trots Johans snarkande. Ska jag vara så snäll att jag förbereder med öronproppar till honom?! Hihi! Eller så håller vi tummarna för att detta blir en snarkfri helg, Johan kan faktiskt överraska! Haha!

Vi beger oss redan imorgon, sisådär strax efter lunch (ja, det blir till att plocka ut lite flex på jobb). Inga hästar på fredagen, då ska det slappas, mysas, en tur till stan och förmodligen ett restaurangbesök på kvällen. Jag börjar se fram emot helgen, tidigare har jag mest bävat för det, men nu när all planering är klar så känns det skönt. Det känns dessutom tryggt att Jessi kommer och mockar till mina pållar. Hela stallet blir ju tomt, nästan alla beger sig norrut över helgen. Tycker lite synd om de som är kvar, stallet kommer vara tomt och ensligt...

Jag har en liten shoppinglista som jag kanske lyckas genomföra på mässan. Sadelgjord till nya dressyrsadeln, benlindor (men vilken färg??) och schabrak. Jag ska även snegla lite på nya ridstövlar. För några år sedan fick jag pengar av Johan att köpa mig ett par stövlar, jag lyckades hitta ett par som passade, men idag trivs jag inte i dem. Det är lätt sorgligt, men vad fan ska jag göra?? Rida i stövlar som inte känns bra längre? Dyra va de oxå... Tja, jag får fundera lite på den saken. Kanske blir det ett par nya shaps oxå, om jag orkar prova några när jag väl står där mitt i vimmlet. Hatar folkmassor, får lite lätt panik om det blir för många runt mig på en gång. Gah, hata, hata, hata!

Ikväll ska jag nog rida, om inte något särskilt dyker upp, någon oförutsedd händelse - såsom att tårna håller på att förfrysa eller nåt... Nä, jag hoppas på att kunna rida idag, fan ta väderguden om snön börjar falla, då blir ju allt förstört, iaf paddocken och min planerade ridtur!

Maten för ikväll är inhandlad (ja, tror det eller ej, men vi hade faktiskt en middagsplan för två dagar i rad!), sen ska det packas och fixas lite innan jag säkerligen kommer decka i soffan med goa fleecefilten igen.

Som sagt, denna veckan är helt upp och ner vänd. Det går inte en dag utan att något händer. Veckan går verkligen fort, vi ska inte snacka om hur fort helgen kommer gå...

Nog för att jag vet att jag bloggar dåligt, men nu kommer det förmodligen inte bli något bloggande på några dagar. Jag kan iofs inte leva utan min dator så den lär få hänga med till Göteborg, men om jag få tid att blogga återstår att se.

Tack för mig!

Chisan

I söndags va det dax igen, ytterliggare en tripp till ridhuset. Det é underbart att jag nu kan åka iväg med min pålle utan större problem. Blomsi é helt cool i nya situationer. Fler hästar kan klampa in i ridhuset, taket knaka av att solen gassar på, me Blomsi reagerar inte på någonting. Det är såååå jävla skönt, jag njuter i fulla drag!!

Men jag och dressyrsadel ser inte helt klockrent ut, har skänkeln aldeles för långt bak (som vanligt), kommer i lite framvikt pga av min stora rumpa (jag kan ju skylla på den iaf). Men jag har roligt när jag rider, det é så jävla kul! Nu önskar jag bara att våren kunde komma så vi kan sätta fart med skogsturerna!

Film från i söndags!

Förra helgen va jag och Johan hemma hos mamma, Kjelle och K3. Det blev en riktigt trevlig kväll som jag hoppas snart blir av igen! Vi fick god mat och det snackades en hel del om värdsliga saker. Men vi tittade även på gamla bilder, bilder från en hektiskt tid i mitt liv. En bit av mitt liv som jag minns massor från, det hände så offantligt mycket där under några år, hur hann jag med allt? Hur kunde jag rida ett gäng hästar innan skolan, sen gå i skolan, plugga på bussen hem, åka till stallet och rida ett gäng hästar till och till sist red jag mina egna pållar oxå. På helgerna och varje torsdag var vi på Jägersro och hade ofta hästar till start, på helgerna åkte vi ofta till Danmark och hade några till start där. Sen hann vi även med en jävla massa festande till höger och vänster. Vi va ett kul gäng, men även med en massa intriger. Man skulle kunna göra en film av alltihopa!

Jaja, vilket fall, här kommer två bilder som ger mig både rysningar, lycka och till min stora förvåning kan jag inte minnas mig själv på detta viset. Men en bild säger mer än tusen ord.

Denna bilden är från Klampenborg i Danmark. Min Florri har placerat sig i ett lopp och pappa och jag står i vinnarcirkeln. Ser ni att det är jag i blåa brallor?!?! Ja, så smal va jag, så blek och skrangliga va jag visst. Jag kan själv minnas att jag va smal, men denna bilden ger mig rysingar. Jag ser fan inte frisk ut, men det vore konstigt om jag såg annorlunda ut iofs, jag levde ju på tomater och salt...

Oj K3, denna bilden blev suddig! Men man kan iaf skymta att det är jag och min Buckfinder med en blå/gul rosett! Fyyy vad jag saknar den hästen, vi fick verkligen några roliga år ihopa! Han var även kallad skrangelben, han hade ju såååå långa ben! Åhh, det va en goding! Han började sitt liv som en aspirant till galoppen, blev hopphäst hos mig och avslutade sin karriär som en framgångsrik dressyrhäst.

//

Chisan

Igår hade vinden mojnat och paddocken var ridbar. Persson vågade sig upp på pållen i nya sadeln. Min första tanke när jag landade med rumpan i sadeln va - Hur fan ska detta gå till, jag kan fan inte rida i denna, kommer ju inte åt hästen som jag är van vid. Kände paniken komma lite smått, att man lagt ut så mycket pengar och sen inte kunna rida i skiten... Nåja, jag gav mig fan på att rida en stund ändå. Rida lätt va inte så jävla lätt! Men eftersom hästen redan efter lite longering och lite skritt var ganska varm i kläderna så bestämde jag mig för att jobba damen sittandes ner (kort trav heter det visst, det é så längesedan att jag nästan glömt...). Att sitta ner har jag knappt gjort på många år. Alla unghästar som passerat har inte riktigt varit mogna för den typen av arbete, men så igår va det dax. Nja, första 10 minuterna kan jag verkligen inte skryta med, jag hittade liksom inte knapparna på hästen så som jag OCH hon är vana vid. Hmm, inte lätt. Men jag kämpade på och till sist märkte jag att jag red på riktigt, sådär som man ska, med sitsen liksom. Det kändes stundtals ganska bra, inte övermäktigt på något vis, men ok ändå. Med lite träning ska det nog traven oxå gå bra.

Men sen va det detdära med galoppen. Blomsi har mest velat busa och tjura lite i galoppen, helst bocka lite oxå. Men igår va det som en helt ny häst (och ryttare förståss som inte fattade ett skit av situationen). Vilken galopp vi fick in, fullständigt avslappnad, rund (kändes som om jag satt i en gungstol) och helt i balans. Det kan, för den som inte upplevt det, låta löjligt. Men detta blev ett Haleluja Moment för mig! Herregud, sitter den hästen inne med en sån galopp och att jag verkligen klarar att rida henne till det! Trots att paddocken bitvis var isig och att man i normala fall oftast tappar balansen och att hästen blir lite stapplig och försiktigt just där så hade jag nu hästen i helt full balans och kontroll. Det räckte med att jag satt till henne precis i rätt stund, man kände tydligt när hon behövde lite extra stöd, balans eller drivning. Jag kunde liksom reda ut situationen innan det uppstod ett problem. Jag var hela tiden före hästen i tänket. Helt magiskt, helt underbart och helt fantastiskt!

Nu får jag nog sansa mig, nästa gång kommer antagligen inte gå lika bra. Bäst att inte vara så jävla positiv, då blir man bara så besviken nästa gång. Undrar om Blomsi klarar ett pass till ikväll, jag vill så gärna, men om hon har lika ont i kroppen som jag har idag så kanske jag ska lyna mig någon dag. Vi får kanske ta och gå en sväng i skogen istället, vi kan båda behöva röra på oss lite men utan så höga krav.

Har träningsvärk och ont i ryggen, allt förmodligen beroende på ridpasset i söndags. Men vad gör det, det ska kännas att man varit iväg, frågan é hur Blomsi känner sig i kroppen idag, hon såg faktiskt lite stel ut i stallgången dag. Inte konstigt, det blir halvhårda pass en gång i veckan, inte lätt...

Sen va jag och Johan i Danmark igår. Jag har äntligen köpt en sadel. Eller, ja, sadlar har jag ju så jag snart kan gödsla med de, men denna sadeln har jag suktat efter lääääänge! Men vi fick bege oss ända till grannlandet för att komma över en till vettigt pris. Halva begagnatpriset gämfört med i Sverige. Jag ska köpa sadlar i Danmark framöver! Eftersom det va storm ikväll så satt jag aldrig upp i sadeln idag (hur gärna jag än ville), men jag fick provat den på Blomsi och det ser ut som att det kan funka faktiskt. Annette har gått på paddocken med hådhandskarna och med lite tur så ska den kunna brukas imorgon och då ska Persson sitta upp i sin drömsadel! Hoppas Blomsi gillar den, annars lär det dröja några år innan Sune blir utsatt för den!

Bates Innova!

En liten filmsnutt från söndagens ridpass i Hallaröd!

Jag har, i sisådär 10år, varit beroende av nässpray. Jag är även beroende av cigg, astmainhalator och lypsyl, men de berendeformerna ska jag inte beröra idag. Jag har tröttnat på att ständigt vara på jakt efter nässpray, jag kan inte passera ett apotek utan att knalla in och köpa MINST 4 paket. Just nu har jag 10 sprillans nya paket liggandes till mitt förfogande sidan om ugnen i köket (nä, de får inte plats i min medicinlåda, den é redan full!). Ni förstår att jag har ett ganska saftigt beroende va?

Nåväl, efter att i flera år försökt med olika typer av avsvälland mediciner för näsan som inte funkat så har jag nu blivit skickad till Öron/näsa/halsmottagningen i Lund. Där var jag idag. Nu fick jag lite obehagliga besked. nu ska det tas i med hårdhandskarna, de är dax för en liten operation, det finns ingen annan utväg tydligen. Man ska gå in med lokalbedövning i näsan och bränna bort mina förstorade näsmusslor (ehh, har man musslor i näsan??).

Fy fan, jag vill inte, men jag måste om jag någon gång ska bli kvitt denna skiten. Naturligtvis är allt detta skapat av min allergi mot häst, hund, katt och gräs. Hur mycket ska jag behöva lida för att få hålla på med mina hästar?? Nacken é kass, näsan é kass, höften ska väl snart tömmas på vätskan som står sedan HS sparkade mig i somras. Astman blir inte bättre, klådan på sommaren är snart outhärdlig. Var fan ska detta sluta?? Ovanpå allt klämmer mamma till med att en dag kanske kroppen sätter stopp, att den inte orkar stå emot mer allergen, jag får en kraftig allergichock och vem vet om man överlever det... Tack för den televerket... Men mamma ska följa med mig när det är dax om sådär en månad. Låter löjligt, men eftersom jag fick fullständig panik när en tand skulle dras ut så tror jag att jag tar det säkra före det osäkra denna gången. Om allt går fint och det inte är några större obehag efteråt så kan vi ju dessutom passa på att göra något kul resten av dagen (ni vet en såndär mor/dotterdag, en sån dag minns jag knappt att vi haft, inte på mååånga år iaf), jag är ju dessutom hästledig (Tack Annette!!) denna dag...

Det låter som en ynklig liten grej som jag ska utsättas för, men va fan, tänk er själva, ligga där med ett gäng okända människor hängandes över dig och sen ska de köra upp ström och andra obehagliga verktyg i näsan på dig! Nä, jag é faktiskt lite stressad över det hela, men hoppas mamma kan hålla mig lugn!!

Ja, det känns ganska pissigt just nu. Hur kunde det bli sådär? Varför i hela helvete fick jag allergi som vuxen? Varför kunde jag int fått det som barn, då kanske jag aldrig fallit så för hästsporten som jag gjort. Nu é det så dax! Men jag får väl snällt leva med dessa åkommor, för häst kommer jag nog aldrig sluta med. Dessutom har vi ju en katt, en stor, tjock, hårig sak. Men han får väl bo kvar tills döden skiljer oss åt. Känns inte schysst att kasta ut Johans kelgris...

Till helgen é det dax igen, vi ska till ridhuset. Jag vet inte hur det ska gå med det ridpasset, jag har liksom gett upp allt vad tränng och igånghållning av häst heter utomhus. Jag orkar inte kolla underlaget i paddocken, pallar inte gå ner på ängen, vill inte ha en skadad häst nu. Jag har gång på gång tagit mig ut och linat Blomsi trots kasst väder. Annette och jag har skottat paddocken för att kunna rida EN kväll. Men allt detta trälande på svårt underlag har berott på att jag bara har en viss tid på mig att lära känna den häst jag eventuellt ska köpa om sådär en månad. Jag har nog en ganska bra koll på henne nu, ja har lite gett upp att "utmana" det isiga underlaget. Jag får försöka  få ut så mycket som möjligt av ridhuset en dag på helgen. Nu vill jag ha vår, eller iaf en isfri paddock hade varit trevligt, våren kan ju iofs vänta, den försvinner ändå lika fort som den kommer. Men idag regnar det lite, det känns bra, det är på rätt väg!

Positivt med att nu åka iväg till ridhus är att man faktiskt kan träffa lite annat ridfolk, den gångna helge träffade vi Vera & Co, denna helgen hoppas vi på att Molle och Trixie följer med till Hallaröd!

Jaha, nu får jag ta och fixa lite kvällsmat, tack för idag!

//

Chisan