Min fina, fina häst. Vad jag är glad för honom. Jag har aldeles för lite tid för honom numera. Jag går sönder en liten bit varje gång jag måste lämna stallet utan att ha varken borstat eller ridit. Ibland är jag bara dit en snabbis för att mocka, jag ser Sune bara på håll där han går i sin hage.

Ja det gör ont på riktigt ibland. Jag är liksom inte riktigt hel när jag inte får vara hos min häst så mycket som jag önskar. Men jag har också tagit på mig ett stort ansvar genom att skaffa barn. Världens goaste, jobbigaste, underbaraste skitunge. Jag slits mellan två underverk. Det är svårt att välja ibland, men det är ju sonen som alltid får gå först så klart.

Sune har världens bästa extramamma! Utan Memme hade kombinationen häst-barn inte fungerat alls. Jag vet att Sune är väldigt väl omhändertagen när jag inte är närvarande, och jag vet att Sune älskar Memme. Det känns tryggt och väldigt roligt!

Med gemensamma krafter så går det stadigt framåt för Sune igen. Hans nosryggsfraktur har läkt. Han kommer alltid vara vanskapt och val av träns får ske med noggrannhet. Grimma är heller inte lämpligt, det är stigbett som gäller.

På senaste tiden har vi åkt till ridhuset. Sune älskar att komma iväg, han lyser upp och blir väldigt positiv när han kommer in i ridhuset och ser hinderna stå framme. Aldrig har jag sett honom så taggad och sugen på att jobba, vilket steg han fått helt plötsligt   

Här kommer en film från helgen. Min fina fina häst och jag!

Förra året, dvs 2014 var ett riktigt skitår. Jag hade inte tänkt så mycket på det själv egentligen. Tiden rullar på, man löser problem efter problem, håller näsan ovanför vattenytan och paddlar vidare. Jag är nog den sorten som glömmer och går vidare. Varför spara på en massa onödigt skit i skallen när det är så mycket roligare att ge plats åt sådan som är kul?

Men helt ärligt, när folk påminner mig om 2014, när folk ger resumé på mitt år, ja då förstår man ju vilket jefhla skitår det verkligen varit. Jag vill inte gå in på detaljer här då då jag inte vill utlämna andra här. I det stora hela har det varit många sjukdomstillstånd, värst så klart var det när lilleman blev brännskadad och därefter väldigt sjuk. Vi har mist vår kise och vår ponny. De är så saknade. Så otroligt jefhla saknade. Året slutade med en fin knorr, en skadad Sune. Med krosskador i huvudet avslutades året i stort vemod och lidande.

Men nu hoppas jag på ett ljusare 2015!! Det började bra, Sune är friskförklarad om än inte helt återställd. Det kommer han aldrig bli. Men han fungerar och är smärtfri. Han har en missbildning i huvudet, minskad luftflöde i näsborren och kommer aldrig kunna använda vissa sorters träns och inte heller kunna gå med hagkompisar såvida det inte är en snäll gammal pålle som inte tjivas med honom. Några fler slag på den nosryggen tål den inte.

Men jag är glad, nu ska vi satsa på våren och sommarens utesäsong!!

Jag måste berätta en kul grej som hände igår...

Jag och Memme åkte med Sune till kliniken i Flyinge för att undersöka hans huvud och näsa. Det hade snöat och var sisådär -1grad. Plaskigt på vägarna, stundtals halt... När vi kom fram skulle jag öppna upp för att lasta av fram så som vi alltid gör. Det gick temejfan inte att få upp haspen på luckan. Den hade frusit fast. Det blöta från vägbanan hade stänkt upp på haspen och sen frusit av fartvinden. GRATTIS!! Jaja, jag sa att då får vi väl lasta av bak då. Hahaha!! Jovisst, eller nääää.... Sune vägrade att backa. Det gick helt enkelt inte. Vi fick inte ut honom. Så där stod han och vi skrattade, om än med lite panik.

Sen kom jag på min tändare. Värmde haspen och fick därmed med nöd och näppe upp framluckan. Lite tur ska man ju ändå ha, hahahah!! Shit aldså.

Kontentan av detta är ju att lastträningen har gett bra utslag. När väl Sune är inne i släpen så får han aldrig för sig att backa ut igen. Sune han var väldigt skeptisk och bestämd, bak går man inte ut! Varför öppnar ni inte fram som vanligt?! Han é för go den hästen.

Och här har vi pajasen som är svår att fota då han alltid gör sig till när kameran kommer fram. Min lille linslus!

(klicka på bilden för att förstora den)