...än aldrig.

Det är snart en månad sedan jag bloggade sist. Jag har helt enkelt inte haft något tillräckligt bra att skriva om. Eller så é det kanske inte, det handlar väl snarare om att den senaste tiden varit berg och dalbana för mig och livet har kretsat massor kring lite väl känsliga saker som jag i dagsläget väljer att inte skriva om här. Hur jag än skriver så finns det alltid både en och två läsare som nu undrar om allt är ok med mig och "vad har hänt". Det är svårt att dra gränsen för vad man ska och inte ska skriva på bloggen, hur öppen ska man vara?! Det finns massor att skriva men vissa saker kanske man skäms över och andra saker är lite väl privata. Jag skulle kunna skriva en hel bok om mitt 27-åriga liv utan att läsaren för en sekund skulle blivit uttråkad. Både saker som skett, men som även pågår för fullt, i det fördålda, i det som man skäms över men som man inte borde skämmas för. En dag kanske jag startar en ny blogg med ett helt nytt fokus eller så blir det den dära boken som jag tjatat om, vi får väl se...

Just nu är jag iaf sjuk, dunderförkyld och bävar inför morgondagen. Jag vill ju vara frisk till nyår! Nåväl, det var längesedan jag var riktigt sjuk så jag antar att det var min tur nu... Nu ska man visst vaccinera sig igen mot den så kallade "nya infuensan" (fd svininfluensan). Jag trodde det räckte med att man gick förra året?!?! Jävla skit, jag vill helst inte ha fler sprutor, jag ville knappt få den första, vill inte ha en massa biverkningar...

Den senaste veckan har varit idiotstressig. Jag har nog fan aldrig varit så tressad någonsin tidigare. Jag utförde till och med en så kallad vansinnesfärd i Höör på Julafton, för att hinna med att lämna julklappar och lämna över en julblomma (som knappt visade sig betyda något för någon, helt i onödan med andra ord). Med bara några ynka millimeter lyckades jag undvika att det small. Det hade självfallet varit mitt fel, jag kom för fort, visade noll hänsyn och sen gled bilen... Men som sagt, med nöd och näppe klarade jag mig, turen va på min sida av någon anledning.

Men denna veckan har ändå haft sina roliga inslag. Emelie har varit hemma! Vi lyckades pricka in några dagar så vi kunde ses, timmar som var väldigt trevliga! Synd bara att hon nu åkt tillbaka till Tyskland och nu lär det dröja innan hon kommer och hälsar på oss igen. Kanske ska jag kunna åka dit och hälsa på henne till våren...?! Vi får se, kanske, kanske...

Men den planerade juldagen blev kul, lite mer blandat folk, men det var verkligen kul! Synd att Jägers blev en sån besvikelse, jag var nog aldeles för nykter för Jägers denna kvällen... Hädanefter får Jägers utebli men förfesten med stallgänget och goa vänner kommer bestå - och där med basta!

Johan och jag fick så äntligen den dära kameran jag tjatat om, eller fick och fick, vi fick köpa den. Men vi köpte den tillsammans, som en julklapp tillsammans. Det blev en Canon G12. Måååånga funktioner som jag INTE begriper mig på, men på autoläge tar den helt ok bilder, även i rörelse! Med tiden så ska jag nog kunna lära mig den lite granna, får ta lite hjälp och kanske öppna instruktionsboken...

Med andra ord så hade jag faktiskt lite bilder som jag kunde lagt upp, men nu har jag inte riktigt fått tummen loss till detta, men Lina skickade lite bilder här om dagen (bilder jag glömt bort...)

Osminkad bild som jag inte minns var den tagits och vilket år...

Jag och mina brödrar för några år sedan... Kanske dax att ta en ny bild?!

   Tack för mig! 

Gott Nytt År på er alla!!

Idag é humöret lite bättre. Har haft en väldigt lyxig kväll. Jag är sååå glad för buscalles skull, han fick dra Trixie och Memme på pulka i den kalla snön. Han kom naturligtvis lös, men jag kan inte annat än skratta åt det. Han hade kul, Memme och Trixie verkade onekligen nöjda och Calle såg fortfarande busig ut när han stod där i sin box timmen senare! Blir glad när jag tänker på det! Önskade att jag oxå va med! nu har jag iaf beställt en tolksele, får väl inhandla skidor och pulka oxå! Sen ska nog även denna Persson ge sig på en åktur!

Fick boxarna mockade så jag fick en stund över till att rida. Första halvtimmen stirrade Blomsi mest rundor, kunde inte slappna av, var pigg och glad! Men vad kan man vänta sig efter en låååång vila, klippning och vinter på det?! Nåja, hon skjuter rygg, är lite småtjurig, men seeeen jäklar går hon som en klocka! Bär sig själv, söker sig nedåt/frammåt och bara jobbar på. I den dryga snön får hon en häftig galopp. Väldigt rund och rolig, känns som att hon bockar fram, hahah! Jag har svårt att sluta rida, det é ju så jävla kul!

Tackar Trixie för bilderna!

Efter ett lyckat ridpass och en glad ryttare med två motionerade pållar så begav jag mig till veckans massagestund! Underbart! Det är svårt att vara annat än nöjd med kvällen!

Nu sitter jag här med laptopen och bloggar, myser lite och väntar på att maten ska bli klar. är ganska hungrig nu, kanske kan bero på att det är 8 timmar sedan jag åt senast...

Go kväll på er!

//

Chisan

Igår tvingade jag fram den lilla ynka kreativiteten jag har i mig. Skaffade mig två modulhus i pepparkaksform, bjöd in grannen (som själv fick inhandla dekorationerna till oss) och röjde på stora bordet så vi skulle få gott om plats. Jag smälte socker i lilla stekpannan och som vanligt är detta alltid det svåraste momentet för mig. Sockret klumpade sig, men delar av det smälte ändå så pass bra att vi kunde påbörja byggnationen. Såklart brännde jag ett finger på det ganska varma smälta sockret, och istället för att snabbt få fingret under kallt vatten så höll jag kvar i huset för att inte förstöra det. Idag har jag en fin vattenblåsa på vänster ringfinger och ett lyckat pepparkakshus!

Nu ser ju mitt hus ut som om det vore en 4åring som dekoretat, men det va vad jag kunde åstadkomma med i år, det får duga helt enkelt. I år fick vi till och med på fönster i form av urklipp från stekpåsar. Shit vad man är klurig och kreativ, hahah!!

Här har vi mitt söta lilla hus Julen 2010!

Och här har vi Jessicas fina Julhus 2010!

Jag har inte lyckats få upp en enda juldekoration hemma. Jag försökte få upp gubben på vinden i söndags, men då var han plötsligt tvungen att dra upp min och Jessicas båt (ja, det va kanske snällt av honom, men varför skulle han göra det just då?!). Den höll på att sjunka, full med snö och vatten, dessutom höll isen på att lägga sig så den höll på att frysa fast. Därefter tog min energi slut, adventsmyset som skulle blivit i lilla huset vid sjön avstannade. Jag vill verkligen inte upp på vinden. Dels är katten en jävla pina när man ska upp där, han vill oxå med upp och vara ivägen och dels är där skitkallt. När man väl é klar med allt man ska på vinden så ska kattafan inte ner igen! Nä, jag överlåter det projektet till gubben så får vi väl se när det blir av, kanske till lillejul?!

På jobb har jag däremot lyckats få upp en ljusstake och en liten tomte. Observera att det snöar utanför fönstret. Jag som kanske skulle ridit en liten sväng idag, just nu lockat vädret inte det minsta, vi får väl se hur det blir med den saken. Dessutom gör sig min kind påminnd igen. I kylan har den nu börjar göra jävligt ont igen, hur länge ska jag behöva dras med skiten?! Svullnaden under huden är inte borta trots att det snart är ett år sedan Hot Shot sparkade mig... Kommer bli en låååång vinter. Jag vet, jag gnäller, men det känns gott faktiskt att skriva det här, att gnälla av mig här, då gnäller jag mindre live liksom. Här kan man välja själv om man vill gå in och läsa mitt gnäll eller låta bli...

Tack för mig!

//

Chisan