Mmmm, fy fan, jag har fått lära mig den hårda vägen hur halsbränna känns. Har aldrig tidigare haft sådana besvär så jag har alltid undrat när folk säger att de har halsbränns. Ja men nu vet jag iaf och det är ingen angenäm känsla, fy fan!

Jag har en trogen följeslagare med mig i väskan (smidigt med en hel flaska i väskan, NOT!!).

Trevlig helg allihopa!!

Igår när jag lite lungt tuffade mot stallet fick jag mig en regäl överraskning. På vägen i lilla Snogehall dök det plötsligt upp en ÄLG på vägen! Just idag hade jag visst änglavakt. Jag kör sällan eller aldrig sakta genom lilla Snogehall. Där är hastighetsbegränsat till 50km/h men jag håller typ alltid minst 70km/h. Dumt, men det går liksom av bara farten på den raksträckan.

Men just igår tänkte jag mig lite extra för då en kollega under dagen "varnat" mig för att att det under dagen skulle vara många fartkontroller och körkortskontroller. I Snogehall står poliserna titt som tätt och därför körde jag i rätt hastighet just denna dagen. Precis i slutet av byn stack det aldså ut en älg sisådär 10m framför bilen och med min låga hastighet så hade jag inga problem att bromsa, men hade jag kört fortare kanske jag kört på den?!

*Hemska tanke*

Älgen knatade på rakt in i en trädgård och la sig på knä för att nå ner till äpplena (älgar har för jävla långa ben och aldeles för kort hals). Där satt jag i min bil och hjärtat bultade på lite fortare och lite hårdare. Mäktiga djur det dära, fina så in i vassen, men jag vill fan inte varken slåss med en sådan eller köra på den. Älgen var helt orädd, gubben i huset kom ut och snackade lite och sen kom en kvinna med sina skällande hundar och på ena flanken stod ju jag. Men älgen hade bara sina äpple i sikte och brydde sig inte det minsta om oss.

Jag kommer köra försiktigt genom Snogehall en tid framöver då älgen visst ofta besökte deras trädgårdar på jakt efter något gott.

Jag fick en kass bild på älgen, men bättre än inget.

Jag har ju varit hos frissan om ni minns... Om älgbilden va kass så är denna bilden helkass. Lite småsvullen och allmänt glåmig i fejset, men bry er inte på det, glo på frillan istället. Själva frillan é den samma, bara mycket kortare, men färgen är skitsnygg! Cinita som klipper mig blandade ihopa två kolörer och fick fram denna coola färg som skimmrar i brunt/lila/rött.

Det blir inte mycket till hästinlägg denna veckan. Det är helt enkelt för mörkt och för trist för att göra något med Sune. Men istället har jag fått rida och tömköra Tinas fina Azkis då hon själv dragit på sig en envis förkylning. Gissa om jag blir glad som får rida denna fina pålle. Tänk som han utvecklats på den korta tiden han varit på Ekastiga. Första gången jag red honom fungerade knappt styrningen alls, idag är han lyhörd och betydligt säkrare i sin roll som ridhäst.

När man sitter där själv och rider på sin unghäst så ser man inte framstegen på samma vis. Men när någon utifrån kommer med långa mellanrum och ser Sune så påpekar de ofta vilken utveckling som sker och att det går så fort. Tänker man efter så är det säkert så, men när man sitter där själv och traggar i mörkret så ser man det inte riktigt och det är lätt att försöka forsera något och att man vill att utvecklingen ska gå ännu fortare vilket bara är jävligt dumt...

Ikväll ska jag försöka ta upp Sune till gården och lina honom lite, tror inte jag rider honom idag faktiskt, beror sig kanske lite på vilket humör han är på. Gissar jag rätt så står han med gigantiska mängder överskottsenergi och jag gör mig beredd på en boxningsmatch även ikväll. Vi får väl se hur det går...

Tack och hej   

Vad skulle man gjort utan en händig Karl?? Nu kommer vinterdäcken på så jag kan köra säkert i vinter.

Om du tänker att du är glad så blir du det!

Vad hade jag gjort utan min kalender? Kikade i den igår och hoppsan, imorgon är det ju dax för klippning. Tur jag tittade i den igår och inte imorgon. Frågan är vad jag ska hitta på med frillan? Antar att det blir samma som innan, kanske med en droppe färg oxå? Till våren har jag lite planer på att raka båda sidorna, vad tror ni om det? Till våren vill jag iallafall ha en snygg men enkel frilla. Jaja, det ger sig. Cinita som jag klipper mig hos har alltid ideér så slipper jag tänka och fundera så mycket på det hela     

Såhär ser det ut idag, vi får se hur det ser ut imorgon...

(glad jag ser ut va?! hahahah)

Kanske skulle ridit Sune idag, lite så va planen, men nu blir det ju inte så. Kanske rider honom en snutt imorgon? Ähh, vi får väl se hur andan faller på. Det hära vädret/årstiden tar liksom emot, hämta häst långt bort i mörkret (hoppas man fått tag i rätt häst), gå på grusvägen i mörker med unghäst, rida i halvskumt väder (gärna med lite dimma som spexar till det) och sist men inte minst lämna en fuktig unghäst i hagen igen... Nja, det känns sådär ibland... Därför blir det lite sporadiskt med ridandet just nu. Men det kanske inte gör något eftersom Sune faktiskt varit igång sedan i våras?

Förra inlägget spydde jag galla över en otroligt störig och toppad Sune. Jag va arg på honom och det satt i flera dagar. Jag bävade för söndagens utflykt till ridhuset med tanke på senaste passet hemma.  Meeeeen, vad gör då Sune? Jo, han charmar hela gänget och gör en helt lysande insats och jag kan inte vara mer supernöjd med honom. Knasthäst, man vet aldrig var man har honom nuförtiden...

Mamma fotade lite, men själv fick jag inte tagit en enda bild tyvärr. Jag red först en snutt, sen skickade jag upp Tina för att hoppa uppsuttet för första gången vilket gick helt lysande. Det låg till och med blåa IKEA-påsar under hindret, men det brydde sig Sune föga om. Cooling   

Någon kanske undrar varför jag själv inte hoppade Sune. Detta ska jag berätta för er som inte vet en helt annan dag.

Igår var jag och Jessi på Gekås för lite shopping. Nja, lite shopping blev det inte, blev 4000:- fattigare. Jag fick inhandlat en hel del saker som jag kommer behöva framöver, dock inte en enda julklapp!! Bahhh!! INTE BRA! Det är ju faktiskt bara fem(5) veckor kvar till jul, fattar ni?!

Jag har sååååå ont i fötterna såhär dagen efter, det kommer dröja innan jag åker dit igen. Puhh!

När vi var på väg hem fick jag ett mms av snälla och underbara Tina. Hon hade sett att Calle var svettig på söndag morgon och tog själv initiativet att se till att lilleman blev av med lite överskottspäls. Tror, eller nä, jag vet att Calleman blev väldigt tacksam över detta. Inte lätt att få jättetjock shettispäls när man redan innan är varmblodig...

I helgen knystade jag till Jessi att jag var sugen på lussebullar, men att göra några själv är uteslutet då det blir stenbullar, inte alls gott. Vad stog hon och gjorde när jag kom hem till dem i söndags? Jo LUSSEBULLAR! Inga stenbullar utan sådär perfekta luftiga och kanongoda lussebullar! Gissa om jag blev glad!

Det är bara att konstatera, jag har världens bästa vänner och det är jag oerhört tacksam över!

Tack och hej för mig!

Börjar tycka att den dära unghästen Sune är lite småjobbig. Igår tog jag mig en sväng om i paddocken. Här har ni historien i detalj... 

Redan i stallet var han en pina. Han är bufflig och kan knappt stå stilla nuförtiden. Dessutom har han börjat skrapa och störa sig med frambenen oxå. Grr! Gillar INTE buffliga och respektlösa hästar. Hur ska jag vända detta beteendet? Just nu blir det mest en boxningsmatch, och vem av oss vinner tror ni?? Inte jag iaf...

Persson irriterad!!

I paddocken:

Till en början kom jag knappt upp på honom, han skulle helt enkelt inte stå stilla och jag fick bannemaj inte korta tyglarna för att ha lite kontroll vid uppsittning. Han gjorde allt för att strula till det. Jag fick därmed jaga honom med pallen en bra stund innan jag väl kunde sitta upp och samtidigt se upp för framben som fäcktade i ren frustration från hans sida. BAH!!!

Persson irriterad!!

När jag väl kom upp så skulle han dra mig ur sadeln och bråka ideligen. Och bli styrd dit jag ville fanns knappt på hans schema. BAH, igen!!

Persson irriterad!

Rider en kort stund, men eftersom han är så toppad så blir han genomsvettig. Kul att släppa ut en genomsur häst på lösdriften?

Persson irriterad (på mig själv och hästen, ingen annan så klart)!!

Väl inne i stallet är han så förbannat störig då han fortfarande är rastlös och nu kliar det ju dessutom överallt eftersom han är svettig. BAH!! Jag gapar och skriker på ett sådant sätt som jag själv hatar när andra gör, men igår va det inget annat som hjälpte på min buffel.

Persson irriterad!!

På söndag ska vi asa med honom till ridhuset och försöka rasta honom ordentligt. Jag hoppas allt går enlig planen så vi kommer iväg. Sune behöver nog det känns det som. Undrar om en vintervila snart varit på sin plats? Kan det hjälpa lite mot trotsen eller blir det bara ännu värre om han inte blir rastad? Fan vet...

Här har ni en väldigt dålig bild från gårdagen. Men ni kan ju helt klart se Sundes goda försök till att dra och slita mig ur sadeln. Bångstyrig kan man lungt kalla honom för!

(nä, vi hoppar inte hinderna som står där, måste för fasen kunna styra först)

Tack för mig!

Blev nyss gräsänka och så kommer det vara ända tills måndag. Så jävla trist, verkligen, började faktiskt sakna Johan redan igår, dvs långt innan han ens åkt. Jag är inte jätteduktig på att vara ensam. Eller tja, det går i perioder. Ibland är det förbannat skönt att vara ensam några dagar, men denna gången är det mest tråkigt och jag kommer längta ihjäl mig till måndag kväll...

Tur vi gjorde en stor laddning mat igår som jag kan ha några dagar, för laga mat till mig själv blir inte av, då står jag hellre över eller tar mig en torr macka.

Jag lever iaf med den bäste man kan hitta på jorden. Alltid omtänksam, mot både människor och djur.

Här på bilden ligger Calleman sjuk och Johan placerar sig tätt intill timme efter timme med flugsmällaren i högsta hugg så att Calle ska få ligga i lugn och ro utan jobbiga flugor. Kan man egentligen bli mer omtänksam än så?