För en tid sedan skrev jag några rader om en svårt cancerdrabbad kille i min egen ålder. Han kämpar mot något som jag själv inte kan sätta mig riktigt in i och förstå. Men han skriver så innerligt och delar av hans texter griper tag så oerhört hårt, särskilt nu när allt är som det är, jag antar att jag är lite extra känslig och kan förstå hans tankar kring just detta ämnet. Kristian kommer inte överleva och därför ar dessa tankarna så gripande för mig.

"En tanke hade fastnat i mitt huvud. Den hade följt mig en stund. Krupit innanför min hud. Hela vägen gick jag och tänkte på den son som jag aldrig kommer att få. Jag funderade mig så tyst och inåtvänd att mina syskon frågade vad det var med mig.

Vår lilla söta Blomsi har känts knackig en tid. Med kiropraktik har det blivit bättre allt eftersom. Men nu påvisade hon även hälta på ett framben. Trist läge. Igår kl 17.00 anlände vi med vår gul/vit/bruna förvuxna ponny till kliniken i Löberöd. Sisådär 21.30 lämnade vi stället och tro mig, vi va lagom möra vid det laget. Ovanpå allt har det skett en trafikolycka vid Nybykorset så det står helt stilla på riksväg 23. Vi som var så nära vårt mål... Satt i bilkö och försökte se allt positivt - Det var helt rätt häst att ha med sig i en bilkö, vi hade ingen tid att passa (men sängen hägrade) och naturligtvis satt vi hellre i bilkö än var med i olyckan. Tja, i en bilkö är det bara att gilla läget och inse att man får passa på att chilla medans man faktiskt blir tvingad till det    

Blomsi blir behandlad med antiinflammatoriskt och sen ska hon skos om och sänka sin utsida på hoven som hon gärna överbelastar. Så vila och bus i hagen blir det för hennes del en tid framöver.

För min del innebär det mer till åt Sune. Sist jag hade honom ute var han en helt annan häst än vad jag bskrivit tidigare. Mycket märkligt. Hög svansföring, blåser och har ränneskit. Han verkade väldigt nervös över något. Jag har inte en aning om vad bara. När jag red gick han för egen maskin, till och med så jag fick lägga in lite bromsträning då och då. Dessutom lämnade vi även paddocken. Han ville inte gärna lämna gårdsplanen själv, men när snälla Annette gick lite före på avstånd så traskade Sune på i en rasande fart till slut. Vågade mig inte ut i skogen själv denna dagen med tanke på hur uppjagad han verkade vara. Kanske det kan bli en tur i veckan, om schemat tillåter...

I väntans tider på kliniken i Löberöd... Inte lätt att få madame att vinkla öronen frammåt, särskilt inte efter flera timmar på klinik och man börjar lessna. Men hon é duktig vår förvuxna ponny, hon uppför sig trots att hon är trött på allt pillande och joxande.

...massor att skriva om egentligen, men eftersom jag inte vet vad och om jag vill skriva allt så känns det som att jag helt enkelt inte skriver om något. Astrist tycker jag själv egentligen. Jag får fundera på detta lite till.

Men livet går på högtryck för tillfället. Jag hade önskat lite mer ro i vardagen, men det verkar inte som att man själv får bestämma det som vanligt. Jag vill vara med överallt, men om jag gör det ena och utesluter det andra så får jag dåligt samvete för min egen del. Att kunna dela på sig hade varit det ultimata.

Igår var jag och mina kära kolleger i solrummet på Hörbybadet. En väldigt trevlig upplevelse och jag känner mig lite energiboostad. Kunde knappt somna igår, låg vaken 00.45 När det hände senast minns jag bara inte. De senaste månaderna har jag kännt min som det tristaste sällskapet ever. Somnar lagom till sena nyheterna kl 22.00, oavsett helg eller vardag. Åhh, jag är sååååå trött på mig själv just nu. Får kanske åka till solrummet oftare!

Ingen som har någon bra idé ang gårdagens inlägg? Alla funderingar mottages gärna, jag är just nu öppen för förslag. Skulle behöva bolla tankar. Man fastnar ju lätt i gamla vanor.

På grund av min onda nacke så beslöt jag mig för att inte rida på egen hand igår. Snälla Tina ställde upp istället som tur va! Men jag vet inte vad jag ska ta mig till med honom riktigt. Han känns omotiverad, lite humörsvängningar och är inte riktigt sig lik i vissa situationer. Hmm...

Ska försöka rida ut på honom lite mer. Det knepiga är att jag just nu behöver sällskap så man måste planera lite. Dessutom blir Sune ganska trött i bakkärran av att traska i skogen så han orkar inte så långt. Hur ska jag få honom mer framåtbjudande om han egentligen inte orkar riktigt än? Då kanske jag bara dödar motivationen ännu mer?!

Jag försökte med vila, men det hjälpte inte. Effekten blev snarare sån att han gjorde knepiga saker såsom att få plötsliga frispel när jag hämtade honom i hagen, men väl i paddocken var han sitt gamla jag och uppförde sig bra men upplevdes åter igen omotiverad.

Hmm... Jag vill ju han en positiv häst som är välbalanserad i sinnet och tycker det är kul att jobba, jag vill INTe ha en supersnäll men skänkeldöd häst som inte går fram.

Jaha hörde ni. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra nu riktigt... Kanske vila är det enda rätta ändå? Men sen kommer ju skitvintern och då kan man inte göra något ändå. Jag hade hoppats på att kunna hålla igång lite fram tills vintern lite naturligt satte stopp. Dessutom går han inte det minsta hårt. Max två gånger i veckan, ibland mindre just nu. Men den taktiken funkar inte heller...

En positiv sak är iaf att jag hittat ett bett som Sune supergillar! Tredelat gummibett med små bettringar är Sunes melodi. Är glad jag hittat rätt för tillfället med något iaf.

Tina & Sune!

Idag har Calle tjänstgjort på invigning av nya träningslokalen i Höör. Han skötte sig ypperligt som vanligt. Till vår hjälp kom Jessica, Johan och pappa. Alla hade vi uppgifter att sköta, såsom tex bajsplockning och utfodring, haha!!! Det som går in måste ju ut... haha!
Även pappa gick några varv med liten Calle.

Idag ska Calle på invigningen av nya träningslokalen i Höör.
Här har vi en bild från veckan som gått.

Ännu ett väl avverkat ridpass på finingen.