Tycker faktiskt att detta är lite kul!

Wii, ja ni ser helt rätt, ett aldeles sprillans färskt inlägg! det va ett tag sedan, men nu har jag lite motivation igen.

Jag tror vi kör inlägget i lite bilder...

För några veckor sedan va jag i Malmö och kollade på Britney Spears show. Innan jag åkte dit var jag väl medveten om att tjejen inte sjunger live, allt är playback! Jag var inriktad på att få se en häftig show, att bli väl underhållen för mina dryga 700:-  Men jag åkte där ifrån smått besviken. Brittan har fetat på sig, hoppade runt som en lealös gummiboll med noll intresse för vad hon egentligen höll på med. Det va synd om hennes dansare som gjorde allt de kunde, men Brittan förstörde alltihopa med sin nonchalanta stil. Och inte pratade hon med publiken heller, det va högt opersonligt alltihopa. Jag ångrar inte att jag åkte dit, men denna tvåbarnsmamma får inte en krona av mig fler gånger!

Nä, tillbaks till verkligheten igen. Här har vi det som gör livet viktigt - Pållarna! Hä har vi Sune och hans gäng, det är en tidigt lördagsmorgon och gräset är aldeles vitt fortfarande. Björnpälsarna har börjat växa sig tjocka och de verkar snart redo för ännu en sträng vinter.

En fin söndag tog Johan och jag med oss Sune på en sväng. Stundtals var han skeptisk, gnäggade, trippade och trampade på mig ett par gånger. Detta är första gången han gick ensam på en sån lång tur. Jag får nog allt vara nöjd med honom ändå, det va ju första gången han kom till stora grisagården ensam. Det lustiga är att de sakerna som jag trodde han skulle vara rädd för tittade han inte ens åt. Såsom stora traktorer som skrapar grusvägen, bilar och att kliva över stockar. Iofs va grisarna lite läskiga, doften va nog en aning för stark för Sunes unga näsa. Har blir inte oregerlig, men störig nog för att jag ska bli irriterad. En stor påg som Sune nu blivit vill man inte få på sig, men han söker gärna trygghet väldigt nära och väldigt klumpigt när han é lite rädd, då vill han gärna krypa upp i knäet och bli buren förbi...

Här ska vi låta en bil passera samtidigt som grisdoften sticker i näsan och hästarna i hagen bakom gnäggar hysteriskt på honom, men Sune behåller ändå det mesta av sitt lugn och trycker snudan upp i ansiktet på mig för att söka lite extra trygghet.

Dagarna blir allt kortare nu, kvällarna innehåller aldeles för få ljusa timmar. Jag hinner inte med två hästar längre. Det gör att lösdriftshästen får stå undan lite. Men jag hoppas att han tycker det är ok ändå, att det räcker att han får lite kärlek på helgerna. Vill inte gärna störa dem när de ligger i huset och myser i halmen när mörkret lagt sig. Jävla vinterhelvete, usch vad jag vill byta land under vinterhalvåret!

Jaja, det va en liten uppdatering, får väl se när jag återkommer, men den som väntar på något gott... hehe!!

//

Chisan