...varför jag ens har besökare till min blogg just nu. Jag uppdaterar aldrig nuförtiden. Det händer mycket i mitt liv just nu. Januari månad brukar vara en trist månad, men denna gången händer det mer än vad jag egentligen pallar med. Det är inte lagom input just nu. Jag skulle vilja berätta massor för er, men det är för privat för att lämna ut här. Men jag mår bra, bättre än jag kanske borde? Jag försökaer vara positiv, hålla modet uppe och se frammåt.

Jag har fått både en och två ofrivilliga tankeställare på vägen. Jag växer som människa, jag får med mig en massa erfarenhheter som jag verkligen, verkligen försöker vända till en positiv erfarenhet. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, och det är en jävla tur det kan jag säga.

Jag lägger bloggen på hyllan ett tag. Det är här jag har luftat ett och annat tidigare. Hade jag haft en renodlad blogg som handlat om tex hästlivet så hade jag kanske kunnat skriva både det ena och det andra. Men det ger mig inget, och jag tänker inte skriva bara för att jag ska skriva. Jag får se vad som händer och sker, men just nu vill jag pausa, igen... Det som jag upplever just nu har så mycket med andra människor att göra. Därav kan jag inte skriva det jag vill, jag vill naturligtvis inte blotta någon annans privata liv.

Jag har dessutom insett vad vänner kan göra för en. Jag är tacksam till många. En del vet inte hur tacksam jag är och ens varför jag är tacksam. Jag försöker berätta för vissa personer vad de betyder för mig och vilken effekt de har på mig. Jag försöker vara öppen i mitt privatliv, man ska visa sin tacksamhet även om det ibland känns olustigt. Vi här i den moderna tiden vil gärna hålla känslor och tankar inom oss. Men jag försöker, i den mån jag tycker är rimlig, att visa på att den mänskliga faktorn och ömheten är viktig...

Nu är det tack för mig ett tag. Men man vet aldrig när jagg dyker upp igen.

TACK!

Chisan