Idag è jag hästledig. Känns knepigt, dagen blir liksom rumphuggen. Har riktigt svårt att hålla mig ifrån stallet ändå. Kanske kör in en runda när jag ändå ska upp och handla. Det é kanske inte hästarna i sig utan gemenskapen vi har i stallet som jag saknar. Hur kan man sakna något om man bara é borta EN enda dag? Well, det tyder ju på att vi har det bra tillsammans i stallet helt enkelt, man vill ju inte missa något kul, hahaha!

Idag ska det bli lite spelkväll. Goa vänner kommer, ska fixa till lite mat och sen är lördagsmyset i full gång. Just för tillfället känns det segt i soffan, har svårt att lyfta rumpan ur soffan. Måste städa lite, pippi har grisat ner en hel del, måste tömma tvättmaskinen, duscha och handla. Nåja, jag får se det som ett träningspass för att åter komma tillbaka till verkligheten efter stjärnsmällen i söndags. Tröttheten har än inte släppt taget, lite skum skallebank gör sig ständigt påminnd, men att sitta på rumpan i soffan kommer inte göra saken bättre, tror jag iaf. Hålla igång är bästa medicinen. När jag vet att jag ska ha en rolig kväll blir allt lite lättare och roligare.

Måste nog ner och mata Ormvråken oxå. Han (eller hon) måste ju oxå få sitt dagliga måltid. Kul att se spillevinken, han é verkligen fin och växer så det knakar. Misstänker att han snor fisk från pilkarna på sjön. Skulle tippa på att han smyger sig fram bakom pilkarna och snor åt sig en färsk firre då och då. Hahah, orädd som tusan kan man säga... Kul att se honom komma flygande när Johan visslar på honom, hur kan en vild rovfågel bli så tam, ganska märkligt. Bra eller dåligt, ja, det kan man undra. Det viktiga é väl att fortsätta mata honom, nu é han ju van vid färdigfångad, färdigstyckat och redo att ätas på ett lätt och enkelt sätt... Snart vill han väl ha det malet oxå så han bara kan svälja det, hahah!!

Måste nog sätta fart, ska bara skjölja ner en alvedon och se om skallebanken kan tänka sig att överge mig för denna gången.

Tack och hej för denna gången!

//

Chisan

Tänkte att jag inte skulle tjata ut er med fler bilder på mitt hemska utssende. Det ser ut som igår ungefär, tror jag iaf, jag har svårt att avgöra om det är bättre eller sämre, eller nada förändring kanske. Däremot är svullnaden hård nu, tidigare var det lite mjukare. Lägger ingen vikt vid det, vet inte om det é bra eller dåligt, men man kan ju undra om det är normalt... Skit samma, det é som det é... Börjar bli trött på det nu. Hahah, jag har iofs varit trött på det redan sedan jag fick sparken kl 15 i söndags. Men nu finns det faktiskt stunder då jag inte tänker på det. Igår skulle jag ge Johan en godnattkram, och vad gör jag, jo, kramar med vänstra kinden, IDIOT! Inte genomtänkt, fick därför lägga med extra öm och med huvudvärk. Det hela är aldså inte över, även om jag inte vill veta av skiten längre...

Igår busade jag med Hot Shot i paddocken. Han é för go, gör som jag säger, byter varv när jag ber honom, stannar på kommando och skrittar eller travar när jag ber honom. Han é duktig på att lyssna, särskilt eftersom jag låter honom springa lös, utan longerlina. Han fick rastat sig lite, bockat och busat. Efter en stund kom han och ville gosa, bita i longerpisken. Sen upptäckte han longerlinas ände! Haha, han jagade den som en katt, varv efter varv, lite småsur på den emellanåt, men det va mest för att han inte fick tag i den. Verkligen synd att jag inte hade kamera på mig, vilken rolig stund!!

När han väl va inne käkade han sitt hö, sen däckade Hot Shot i sin hörna. Såg verkligen kul ut, han sov med mulen lutandes mot boxgallret. Snacka om att det såg knasigt ut. Denna Hottentott, han é för go...

Idag é det fredag och för min del känns det skönt. Jag é trött, riktigt trött, fattar inte varför?! Det är ingen normal trötthet liksom. Normalt kan man vara lite morgonseg, men allt eftersom dagen framskrider brukar man ju pigga på sig, men icke! Hur länge ska tröttheten hålla i sig???? Kinden skiter jag i nu liksom, eller jag skiter i hur jag ser ut, men att vara trött hela tiden är jobbigt...

Som sagt, fredag idag. Ska slappa i soffan med en järngrogg, sen lär jag väl däcka i soffan antar jag. Älskar fredagar, det é mys helt enkelt!

Håller tummarna stenhårt för att Stens operation går som den ska idag!! Hujedamej, han har fått vänta länge stackaren, hoppas nu allt går vägen, tänker på er fam Lindblad!

Nä, dax för frukost!

Kram på er alla!

//

Chisan

Torsdag idag, femte dagen som monster. Jag kan tjänstgöra som monster på barnkalas eller nåt...

Jag é på jobb, men jag é oerhört trött. Skulle kunna somna i vilken vrå som helst. Somnade tidigt i soffan igår, vaknade till, borstade tänderna, gick och la mig, somnade omgående och sov till imorse när klockan ringde. Ska se om jag kan göra lite nytta på jobb fram till lunch, sen får det vara bra. Sisådär 13.30 knallar jag nog hem, eller iaf till stallet. Jag é inte snabb för tillfället, jag kan behöva fler timmar för att få mockat och fixat till pållarna.

Har iaf lärt mig att blogga från mobilen, inte illa. Ganska kul, då kan man blogga "live" liksom. Fota och skicka bilder från just det ögonblicket. Teknikens under och jag som alltid é sen när det gäller nymodigheter...

Svullnaden känns inte särskilt mycket bättre idag, däremot spänner det faktiskt i kinden, mer nu än någon annan dag. Ögat rinner och kliar, STÖRIGT! Som det är idag så stänger jag inte ögat helt när jag blinkar, detta medför ju att ögat blir torrt och därför hjälper kroppen till att pruducera vätska för ögat.

Hoppas bara att ögats funktion återgår till det normala när svullnaden lagt sig!

Jag gillar verkligen inte den gula färgen!

Tack för mig så länge, ha en bra gad allihopa!

//

Chisan

...och jag börjar bli rejält trött. Trött i min redan sega skalle och trött i ögat. Snart lunch, sen en timmes möte, sen hem eller kanske till stallet. Frågan é om jag fixar stallet på egen hand idag, jag får väl prova kanske. Provar man inte så vet man inte. Nu vet jag iaf att jag bara orkar halv dag på jobb, kroppen har nog dragit mer energi av detta än jag trodde. Men för varje dag ska det väl bli bättre, nu har jag iaf varit och visat mig på jobb och faktiskt fått gjort lite nytta, det känns bra!

/

Chisan

   Idag é jag på jobb faktiskt. Känner mig lite trött i skallen efter några timmar vid datorn. Ska på ett möte kl 13-14, sedan går jag hem.

 Men här har ni en en dagsfärsk bild, tagen med mobilen för någon minut sedan... Inte vackert alls. ser ut som ett riktigt monster. Mindre svullet idag, men fortfarande tillräckligt mycket för att chocka en del av medarbetarna... Nåja, snart har de väl vant sig så jag kan få jobba lite ifred, hihi! Tacksam é jag för alla kolleger, familj och vänner som bryr sig som de gör. TACK till er alla, det värmer oerhört att höra från så många människor som bryr sig!

Jaha, tisdag idag. Tredje dagen jag ser förskräcklig ut. Idag känns det iaf lite bättre, lite mindre svullen, men inte mindre missfärgad tyvärr.

Ska vara hemma idag och imorgon tänkte jag. Om det fortsätter bli lika bara för varje dag så bör jag kunna ta mig till jobb på torsdag. Nu vet jag ju inte hur gången är med ett öga som detta, med tanke på vad läkaren i Lund sa så kanske jag inte kan gå till jobb på hela veckan. Han sa att jag kommer få mer ont och bli mer svullen. Nog blev jag mer svullen igår, men mer ont har jag faktiskt inte märkt ännu... Kan det vara så att svullnaden blindar ömmheten? Inte vet jag, men jag lär ju märka det.

Jag kan inte gärna bocka mig frammåt och man får vara försiktig med handduken, men annars känner jag inte mycket av det.

Till och med handen är lite bättre idag, lite mindre svullet och jag stavar inte fel lika mycket idag. WOHO!! Det går på rätt håll!

Dagens bild! En riktig skönhet va?!?!?

//

Chisan

Jaha, dag två med svullet öga och ömmande hand. Det é inte mindre svullet, snarare tvärt om. Med tanke på hur jag ser ut så har jag förvånansvärt lite ont. Handen gör mest ont! Har ringt och sjukat mig på jobb, där lär jag ju inte vara mycket till nytta, enögd och enarmad... Om bara svullnaden går ner så jag kan köra bil, då hade allt varit betydligt lättare.

Jag é tacksam för att det gick så bra som det gjorde. Jag kunde varit blind vid detta laget, i värsta fall kunde det slutat på ett sätt jag inte ens vill tänka på. Vad har man lärt sig av detta då?

- Gå med hästen på KORT lina, ha hästen nära dig, även om hästen verkar lugn som en filbunke.

- Man ska aldrig vara mins 2 personer när man är i stallet...

Jag har fått lära mig det den hårda vägen denna gången. Nu får det snart räcka med skador. Svanskotan och njurarna fick en smäll för några år sedan, därefter låret och bäckenet, nu ögat och handen. Snart har hela kroppen fått sig en omgång, nu räcker det!

Såhär ser jag ut idag, dag två...

Nu skiter vi i skador för en stund. Här kommer bilderna jag har snackat om en hel vecka. Förra helgen var helmysig. K3, mamma, Kjelle, Roland, Tina och Fredrik kom på besök. Vi åkte skridsko och grillade mitt i kalla vinterna.

K3 med sin korv!

Kjelle med mina skridsko.

Grillningen i full fart!

K3 skottar så vi kan åka lite lättare...

Isprinsessan1

Isprinsessan2

Grillmästarna!

Nä, nu ska jag nog vila lite, är trött som tusan...

/

chisan

Såhär ser jag ut ikväll. Det va en tuff helg, men slagsmål och blåtiror. Nä, skämt o sido, jag har blivit sparkad av mig egna pålle Hot Shot. Skulle ta in från hagen, det va kallt och blåsigt och han pigg som tusan uppenbarligen. Han gick supersnällt in första biten, grimskaftet hängde slakt och jag funderade aldrig på att han skulle hitta på hyss. När vi väl närmade oss stallet fick han frispel, tog ett bocksprång och där stod jag, ivägen helt enkelt.

Jag fick hans bakhov mitt på ögat, lyckades få med mig handen upp för att skydda mig mot sparken, men den lyckades inte ta hela smällen, men förmodligen det värsta och det é jag oerhört tacksam över. Nog för att handen värker mer än ögat för tillfället, men det kan kvitta, synen kan ha räddats av handen...

Åkte till Lund för att röntga, skärrad och rädd. Rädd för blödningar och rädd för att mista synen. Kändes bäst att ta det säkra före det osäkra. Ilfart till Lund, med ärtpåse på ögat...

Nu ser jag som sagt ut såhär! Ingen vacker syn alls, jag kommer inte våga visa mig på jobb på bra länge. Gå och handla kan jag ju helt glömma. Vill verkligen inte visa mig någonstans.

Inga skelettskador, otroligt nog. Jag måste vara gjord av stål eller nåt. Tur i oturen trots allt. Om några veckor kanske jag ser normal ut igen...