...vem man egentligen är... Ja, vem är jag, vad gör jag och varför? Vad finns det för mening med allt man gör och inte gör.

Hur hamnade jag just här? Är det såhär livet ser ut? Vad händer i framtiden, hur pass mycket kan jag egentligen påverka livet?

Många gånger undrar jag om det egentligen är JAG som styr mitt eget liv. Arbeta som arbetsterapeut, är jag verkligen ämnad för det? Ska jag gå som vikarie hela livet eller är jag ämnad att göra något annat? Har länge kämpat för en fast tjänsi i Höörs kommun, men ska jag jobba kommunalt hela livet, ska jag tillhöra inventarierna snart? 

Ska jag bo där jag gör, i en annan människas dröm eller är det faktiskt min dröm oxå? Är det min egen dröm jag lever eller é det så att jag blev inkastad för snabbt och bara accepterat läget som det är? Är det här jag vill leva och bo? Är det med dessa människorna jag har runt mig som jag vill leva med? Ska jag snällt hålla mig kvar vid dagens verklighet, i den trygghet jag knappt känner av...

Trygghet, vad är det? Är det i trygghet man vill leva, eller är det då vardagen fort blir grå och trist?

Varfifrån kommer alla tankar? Jag vet inte, de flög på mig och jag är helt enkelt tvungen att skriva av mig för att se om tviveln på mig själv och min vardag försvinner av sig själv...

Har jag inte allt jag vill ha? Om inte, vad saknas? Hur ska jag kunna ta reda på det? Ska man rota i saker om man egentligen inte är säker på att de är fel? Man kanske inte ska göra problem eller ickeproblem större än vad de är...?

Vem är jag, hur é jag, varför é jag? Har andra den uppfattningen om mig som jag önskar? Hur vill jag bli uppfattad, ja, det vet jag knappt själv.

För tillfället uppfattas jag nog mest som halvknäpp och vilsen, själv vet jag inte hur jag uppfattar mig själv för tillfället. Avtrubbad och halvdöd kanske? Torr och trist, humorlös och intetsägande...?

Varför tvivlar jag, har jag en bra anledning? Ibland får vi väl alla en släng av exictentiella tankar, men varför? Ska jag gå vidare eller ska jag stanna och fundera vidare? Ska jag ändra något, vad ska jag ändra, behöver jag ändra något eller har jag det ganska bra som jag har det?

Jag vill vara vild och galen som förr, men jag har nog snörjt in mig i en verklighet där jag har för många åtaganden och måsten. Man kan säga att man egentligen inte har måsten, men jag har har faktiskt många måsten. Jag har skapat måsten via jobbet, hästarna och sambon.

Jag måste gå till jobbet varje morgon, jag måste se anständig ut, jag måste sköta mig och ibland förtränga känslor för att verka som en reko medarbetare.

Jag måste mocka och se till att hästarna har det bra. Jag måste motionera och ta hand om dem, de förlitar sig på mig, bara på mig...

Jag måste visa hänsyn till sambon, jag måste komma hem varje dag och visa min kärlek. Jag måste visa min ömhet för att hålla lågan brinnande.

Men é det inte just detta som är en bra vardag? Jag har en underbar sambo, underbara hästar som jag drömmt om hela livet och tak över huvudet... Varför skulle jag behöva tvivla på livet? Kan man inte bara få vara nöjd när man ändå nått dit jag en gång ville. Men var det verkligen hit jag ville eller var det bara en "svenssondröm" som jag trodde skulle passa mig?

Jag vill färga håret rosa igen, jag vill ta på mig skinnjackan med döskalle, jag vill festa livet ur mig, jag vill göra galna saker, men jag känner mig låst i en vardag som inte tillåter detta. Jag é trött och orkar inte göra uppror, varför é jag trött? Motionerar jag för lite, jag väger för mycket, äter fel, men jag har många måsten och stressen gör sig ständigt påminnd varje dag, eller é jag kanske sjuk? Varför skulle jag vara sjuk? Det é nog helt enkelt så att jag missköter mig själv så pass att jag orsakar min trötthet helt på egen hand...

Jag kan inte skylla på någon, jag kan bara se till mig själv, det é bara jag själv som kan ändra på saker och ting. Frågan é bara, ska jag ändra på något?!

Jag vill ta en paus från livet, kan man göra det? Inte en paus i form av semester, en paus från livet, det känns omöjligt...

Men idag är det Fars Dag och det é honom jag ska lägga dagens energi på. Jag har en far och det é jag oerhört tacksam för, det är inte alla som har det. Jag är en av de lyckligt lottade i just det avseendet...

//

Chisan

Puh, blir verkligen berörd av denna bilden. Vad ser ni? Jag ser en lycklig ung kvinna, redo att gifta sig med mannen hon älskar...

Verkligheten är sådan, men med en obehaglig bakomliggande innebörd. Visst, hon är ung, lycklig (för stunden) och redo att gifta sig, men cancern har tagit sitt hårda grepp om henne och fem dagar efter sitt drömbröllop avlider hon...

Hon é vacker, otroligt vacker. Bilden är bitterljuv minst sagt.

...fantasi idag, kommer inte på någon bra överskrift.

Men, det é lördag och jag har sovit ända till 8.30 Förvånad själv att jag vaknade så sent, men när jag väl steg upp förstod jag ganska snabbt varför jag sovit så länge. Jag känner mig lite krasslig, lite förkyld och hängig.

Igår var jag ute med två jobbkompisar, väldigt trevligt! Tvi tre träffas typ en gång i halvåret så när vi väl ses så har vi en del att snacka om...

Men redan igår hade jag lite störig skallebank, en föraning om vad som skulle komma idag. Tja, vi får väl se om jag blir mer förkyld eller om det håller sig såhär.

Snälla Tina tog mina pållar igår, snacka om att det faktiskt ibland é väldigt skönt att slippa åka dit för att mocka skit. Man älskar sina hästar, men en dag då och då kan vara skönt att slippa. Igår va en sån dag då det va extra skönt eftersom skallen störde mig en del.

Jag fick därför lite tid över och stack inom ATVcenter. Fick äntligen träffa killen Johan anställt. En trevlig kille i min ålder. Han verkar kunna sina saker så jag hoppas detta blir bra. Han påtalade gång på gång hur kul han tyckte det skulle bli att får börja jobba på ATVcenter. Härligt, verkligen bra att Johan hittat en bra medarbetare. Nog för att han har Benny, men ännu en man kan göra susen för alla. Då kanske Johan kan komma hem lite mindre stressad, och med lite mindre ångest. Ja vi får helt enkelt hålla tummarna för att detta blir bra!

Idag ska Johan förhoppningsvis få ordning på bromsarna på min kommunbil. Ja, den kallas för kommunbil eftersom det är Toyota, sånna vi har på jobb i kommunen, därav smeknamnet. Om nu vintern ska komma så tror jag det är bättre att köra den än med Mustangen som har lite för många hästkrafter för att det ska fungera på vinterväglag. Dessutom börjar bensinen ta slut i Mustangen, men kommunbilen är fulltankad om jag inte minns fel

Idag ska vi träffa Kalsson och Martin så där helt opretantiöst, skönt med lugna kvällar och lite spel. Men frågan é vad vi ska äta, får väl se om jag kommer på något...

Nä, nu ska jag vila en stund i soffan, mycket skönt såhär en lördag. Ingen stress än så länge iaf, får väl se om dagen fortsätter utan stress...

//

Chisan

Fy sjutton, nu står det om stackars Pia i tidningen. Nog för att det va längesedan man träffade henne, men det känns ändå obehagligt nära. Här kan ni läsa gårdagens artikel i kvällsposten - http://www.expressen.se/Nyheter/1.1768933/bob-och-pia-kampar-for-sina-liv

Har skallebank och är ordentligt trött idag. Gårdagen var inte att leka med. Först en sjukt stressig dag på jobb, sen snabbt iväg för att fixa till pållarna, sen till badhuset och simma 60längder med Fredrik, sen hämta upp Tina så vi kunde köra till Billinge och klippa häst, seeeen hem och äta lite innan man stupade i säng...

Ja, idag har man aldså skallebank och det känns som denna dagen kommer gå långsamt. Ikväll é det dock dax att ut och bowla med Kristin och Susanne från jobb. Alltid kul när man väl é på plats, men för tillfället har jag aldeles för mycket på jobb att reda ut innan jag ens kan fundera på kvällen...

Jaja, nu é det frukost iaf...

//

Chisan

Att ta medicin är inte roligt, men att ha roligt

är en bra medicin.

Jaha, då har man en häst med svullet ben igen... Hot Shot é ju helt omöjlig ibland. Jag hade andra planer för honom idag, men jag fick istället tvätta ben med sår på. Vekligen trist, men jag får väl vara glad att det "bara" är ett sår och lite mugg. Såret é jag inte särskilt bekymrad över, men bakbenet é värre. Ett, vad jag tror är ett överben sedan han i somras sparkade i trästaketet vill gärna svullna lite och bli lite varmt, även om han vilat en tid. Eller så kommer värmeökningen av gamla sårskadan sen han trampade in i hovslagarlådan, svårt att avgöra när han har mer än en skavank per ben...

Han busar i hagen iofs, men vad gör man? Kan ju inte madrassera honom och sen sälla honom på box, men ibland känns det som é det enda jag vill göra... Look at the bright side of life - Han haltar inte iaf!!!

Men jag ska kanske gå på Åsas råd, åk till veterinären och få honom genomgången på alla hans skavanker han har ådragit sig, det blir ju rabatt kan man säga, bara en självrisk... Tja, det é väl snart bud på det...

Hot Shot med sitt nya träns, idag fick han dessutom ett nytt täcke som han kommer lera ner så fort det bara går antar jag... Ja, visst é det kul med hästar

Jaha gott folk. Nu tycker jag det hära med svininfluensan börjar bli ordentligt obehagligt. Nu rapporteras det döda varje dag i princip. Här om dagen en 3årig pojke, idag en medelålders man... Procentuellt har det dött långt fler än man trodde, dessutom har inte kulmen av denna svininfluensavåg nåtts än. Ja, det ska bli spännande, eller kanske inte spännande, men iaf ska det bli intressant och se hur pass rätt eller hur pass mycket våra svenska läkare egentligen hade rätt eller fel om detta.

I dagens nyheter vädjar iaf läkare till allmänheten att gå och vaccinera sig. Tja, de kan ju vädja hur mycket de vill, vaccinet é ju till största del slut i vårt avlånga land...

En bekant, eller inte bekant, snarare en jag kände tidigare, en gammal granne till oss i Malmö ligger i respirator pga av svininfluensan. Nä, hon va inte sjuk, nä hon va inte särskilt ung eller särskilt gammal, han har bara haft en jävla otur och drabbats hårt av skiten. Det börjar komma obehagligt nära nu...

Snälla rara vänner, och kanske ovänner oxå, vaccinera er! Att drabbas hårt av influensan är far more worse than biverkningarna av vaccinet, inte sant???

Nu dax för MIN kväll i veckan, först Ugly Betty och sen Desperate Housewives, det kan bara inte bli bättre än så. Eller jo, kanske lite hästhoppning hade kunnat rucka på min kväll, men sällan något annat... Johan är iväg och bowlar, lägligt för oss båda kan man säga... Jag och katten har soffan för oss själva några timmar!

Måste sluta skriva nu, dax för lite bra TV, hihi!! Kanske inte bra TV, men jag somnar iaf inte före kl 22 idag, lite underhållande måste det vara med andra ord...

//

Chisan

Här kommer en bild från i lördags. En skogsrunda med Åsa stod på schemat. Peter och Johan körde Calle. Unghästen Hot Shot uppförde sig som han skulle, men gamle trogne Calle visade helt andra sidor denna dag... Han va väl glad och sprallig, tog sats upp för en backe och bockade och busade så pass mycket att han kom över skaklarna! Detta resulterade i att han fastnade med höger bakben, men inget stoppar honom, han sprang ännu fortare på tre ben... Johan fick slita som ett djur för att få stop på honom. När de väl fick ner farten lyckades han få ner benet själv. Resultatet: Ett sår på ca 0.5cm, men desto fler skador på vagnen! Calle, Calle, Calle... Vad säger man??

Ja, nu får jag väl ragga fatt i en sparkgjord så detta inte händer igen, eller så har kanske Calle lärt sig av detta??

Hot Shot iklädd vinterpäls!

Dagen fortlöpte, väl hemma var det dax att börja elda i badtunnan som Fredrik varit och satt i vår trädgård innan på dagen. Fredrik, Tina, K2, Lina, Jessi och Mattias kom. God mat och dricka avlöste varann, sen hoppade vi i plurret. 8 man i en tunna, hahah!!! Trångt men mysigt! 40grader i vattnet och minusgrader i luften, sköööönt!

Har tyvärr inga bilder från kvällen, ingen var torr nog att hålla i en kamera...

När snön kommer så blir de nog dax för ännu en lväll i tunnan...

Igår körde Johan och jag in om på fiskeriet. Vi var ju tvugna att mata deras nya hyresgäst, en stor pippi! Förmodligen är det samma rovfågel som på sensommaren kom och hälsade på hemma hos oss. Det é iaf samma typ av fågel, men jag tycker ändå att denna är lite mindre. Men hur många orädda rovfåglar har i i G:a Boo?

Vilket fall, han é superfin, sitter där och bara väntar på att få sig ett skrovmål. Han lär ju sig inte att jaga sin egen mat, så jag förmodar att det é viktigt att fortsätta ge honom mat nu när han vant sig vid det... Jag stod på 2 meters avstånd från honom när han åt, ganska häsftigt att se en så stor fågel på så nära håll...

Här é fågeln som kom till oss i sommras, det é en likadan som nu gästar på fiskeriet, men jag é inte helt säker på att det é samma ändå.... Svårt att avgöra...

Nä, nu kommer väl snart mamma och Kjelle, vi ska traska en runda någonstans. Bra att få röra på fläsket lite.

//

Chisan

Har ni inte sett denna innan så ta er tid att se den, intressanta teorier. Jag säger inte mer, ni får själva skapa er en egen uppfattning utifrån filmen...

http://www.youtube.com/watch?v=7E3oIbO0AWE

//

Chisan