...än aldrig.

Det är snart en månad sedan jag bloggade sist. Jag har helt enkelt inte haft något tillräckligt bra att skriva om. Eller så é det kanske inte, det handlar väl snarare om att den senaste tiden varit berg och dalbana för mig och livet har kretsat massor kring lite väl känsliga saker som jag i dagsläget väljer att inte skriva om här. Hur jag än skriver så finns det alltid både en och två läsare som nu undrar om allt är ok med mig och "vad har hänt". Det är svårt att dra gränsen för vad man ska och inte ska skriva på bloggen, hur öppen ska man vara?! Det finns massor att skriva men vissa saker kanske man skäms över och andra saker är lite väl privata. Jag skulle kunna skriva en hel bok om mitt 27-åriga liv utan att läsaren för en sekund skulle blivit uttråkad. Både saker som skett, men som även pågår för fullt, i det fördålda, i det som man skäms över men som man inte borde skämmas för. En dag kanske jag startar en ny blogg med ett helt nytt fokus eller så blir det den dära boken som jag tjatat om, vi får väl se...

Just nu är jag iaf sjuk, dunderförkyld och bävar inför morgondagen. Jag vill ju vara frisk till nyår! Nåväl, det var längesedan jag var riktigt sjuk så jag antar att det var min tur nu... Nu ska man visst vaccinera sig igen mot den så kallade "nya infuensan" (fd svininfluensan). Jag trodde det räckte med att man gick förra året?!?! Jävla skit, jag vill helst inte ha fler sprutor, jag ville knappt få den första, vill inte ha en massa biverkningar...

Den senaste veckan har varit idiotstressig. Jag har nog fan aldrig varit så tressad någonsin tidigare. Jag utförde till och med en så kallad vansinnesfärd i Höör på Julafton, för att hinna med att lämna julklappar och lämna över en julblomma (som knappt visade sig betyda något för någon, helt i onödan med andra ord). Med bara några ynka millimeter lyckades jag undvika att det small. Det hade självfallet varit mitt fel, jag kom för fort, visade noll hänsyn och sen gled bilen... Men som sagt, med nöd och näppe klarade jag mig, turen va på min sida av någon anledning.

Men denna veckan har ändå haft sina roliga inslag. Emelie har varit hemma! Vi lyckades pricka in några dagar så vi kunde ses, timmar som var väldigt trevliga! Synd bara att hon nu åkt tillbaka till Tyskland och nu lär det dröja innan hon kommer och hälsar på oss igen. Kanske ska jag kunna åka dit och hälsa på henne till våren...?! Vi får se, kanske, kanske...

Men den planerade juldagen blev kul, lite mer blandat folk, men det var verkligen kul! Synd att Jägers blev en sån besvikelse, jag var nog aldeles för nykter för Jägers denna kvällen... Hädanefter får Jägers utebli men förfesten med stallgänget och goa vänner kommer bestå - och där med basta!

Johan och jag fick så äntligen den dära kameran jag tjatat om, eller fick och fick, vi fick köpa den. Men vi köpte den tillsammans, som en julklapp tillsammans. Det blev en Canon G12. Måååånga funktioner som jag INTE begriper mig på, men på autoläge tar den helt ok bilder, även i rörelse! Med tiden så ska jag nog kunna lära mig den lite granna, får ta lite hjälp och kanske öppna instruktionsboken...

Med andra ord så hade jag faktiskt lite bilder som jag kunde lagt upp, men nu har jag inte riktigt fått tummen loss till detta, men Lina skickade lite bilder här om dagen (bilder jag glömt bort...)

Osminkad bild som jag inte minns var den tagits och vilket år...

Jag och mina brödrar för några år sedan... Kanske dax att ta en ny bild?!

   Tack för mig! 

Gott Nytt År på er alla!!

 

Caisa

30 december 2010 18:08

WOW! It´s alive :-) Vad glad jag blir! Nu vet jag att du finns där uppe i skogarna *fniss*

Sköt om dig, det verkar som du behöver det!

Stor Jul och nyårskram från mig

http://ekbladet.bloggplatsen.se

 

Lina

31 december 2010 12:02

Haha.. bilden är tagen i juni eller juli detta året när vi käkade ute i er trädgård!! Gott nytt år på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...