Nu é han på plats i sin hage, nybesiktigad och redo att bli lite drillad   

Som ni se så é han ganska maffig, hans ägare står stolt sidan om sin "lilla" Bobo.

Nä, nu é jag helt slut i rutan, dax att inte kvällsläge i soffan.

Tack för mig!

//

Chisan

Jag blir så förbaskat trött på detta. Historien är lång, men jag ska försöka korta ner den en aning. För en tid sedan blev jag sparkad i ansiktet, antar att alla minns de fina bilderna på mitt blå/lila öga. I mitt stilla sinne tog jag förgivet att det bara var ögat och ansiktet som tog stryk. För sisådär två månader sedan visade det sig att så inte alls var fallet. Nu är saken inte helt utredd men det lutar mot att jag fått en whiplash med en eller flera diskutbuktningar. I början när det var som värst, när sjugkymnasten vred mig så hela kroppen krampade då rann tårarna obehindrat. 27bast och knappt kunna klä sig på egen hand, att vända sig i sängen på natten var en omöjlighet. Livet känndes om möjligt ännu tuffare. Min älskade hot shot såldes till en yngre förmåga med framtiden för sig. Mitt självförtoende kördes i bottnen och det var nära att jag la mig i sängen och med tanken att aldrig mer kliva upp.

Semester kom, sjukgymnasten peppade mig, verkade ge sig fan på att hjälpa mig. Jag gav mig fan på att göra mina övningar trots att de skulle göras varannan timme oavsett i vilken världsdel och i vilket sammanhang jag befann mig. Det betydde att jag under hotellfrukosten, i solstolen, i affären, på restaurangen, på balkongen gjorde mina övningar som till sist började visa resultat. På tredje återbesöket hos sjukgymnasten var jag 90% bättre och jag började känna hopp om ett drägligt liv igen.

Idag är jag aldså tillbaka på fucking jävla ruta nr 1 igen!! Helvete! Tårarna rinner igen när sjukgymnasten böjer och bänder i mig, det gör så jävla ont! FAN!!

Ett regält bakslag. Varför?? Min första jobbedag efter semestern påbörjades igår, mycket stillasittande arbete, jag faller gärna frammåt och vill vila hakan på handen. Iom detta så faller gärna disken bakåt/utåt och det blir sen ett helvete för mig. Så nu é det upp till mig igen att få skiten på plats igen, nu blir det på jobb jag får göra mig till åtlöje när jag gör min övningar, that´s life...

Idag är ingen bra dag för bakslag. Idag kommer nämligen Kondrad, en pålle jag ska ha på foder en tid. Jag kastar mig in i leken, jag vill så gärna, det måste funka, jag vill, jag vill, jag vill... Han är ingen hoppstjärna och förmodligen håller inte min nacke för sådana övningar heller. Därför ska jag nu bli dressyrtant en tid och jag hoppas det ska fungera bra. Lägger ut bilder på honom så fort jag kan.

Här kommer iaf lite bilder på HS! Han är ett avslutat kapitel för mig, men han kommer alltid ha en liten del av mitt hjärta. Han är saknad, men jag är oxå helt övertygad om att han har det hur bra som helst och att jag iaf försökt ge honom de bästa förutsättningarna för framtiden. Han flyttade bara några kilometer bort så det känns tryggt...

Jag och Johan tog en tripp till Polen för att fira lite semester. Jag hade inga stora förhoppningar på detta men det slog alla förväntningar. Det var verkligen superfint och vi kommer definitivt åka dit igen!

Här kommer lite bilder...

Snuskgubbe till massör!

Beachen!

  Persson i parken.     

Johan med sitt nya paraply.

När det regnade så regnade det ordentligt. dagvattenbrunnarna var nog inte riktigt avsedda för så mycket vatten. En upplevelse vi sent kommer glömma. Vi var nämligen strandsatta på hotellet tills det hade gett med sig...

  Översvämmning i den fina praken.   Johan skulle naturligtvis skjuta, vi fick massor av småbjörnar med oss hem, någon stor nalle blev det aldrig trots att Johan sköt bra.     

Ibland va det lite knivigt att få ut sin bil, för er som inte vet så är den gröna bilen vår...

Persson på piren en varm sommarkväll.

  En av gågatorna.     

Tack för mig så länge...

//

Chisan