Jag hade en underbar vecka i Turkiet. Jag fick uppleva min absolut bästa stund i livet. Nu tror ni att jag tar i när jag skriver så, men faktiskt, jag tror inte att jag gör det, jag kan inte för mitt liv komma på en bättre stund i mitt 29-åriga liv. Alla säger att det är så fantastiskt att simma med delfiner. Men faktiskt så trodde jag inte det var en SÅ otroligt stor upplevelse som det faktiskt var. Det spritter i kroppen, som om jag vore barn på nytt. Låt aldrig den känslan försvinna. Jag vill så gärna tillbaka och den tanken tänker jag varje dag, varje timme, jag saknar... Sverige är egentligen inte alls min melodi...

Jag har inte alt för många bilder att visa idag. Men denna bilden kommer från Kos i Grekland. Hör och häpna, Johan fick mig att åka katamaran över till Kos i Grekland. Vi slappade i princip hela dagen på en mysig restaurang PÅ stranden. Vi låg med vars en drink i en kuddhög och njöt av livet, tror till och med att vi faktiskt slumrade till en stund, hur ofta gör man annars det på en servering?

Sammanfattningsvis kan man nog säga att detta var den bästa semestern på länge. Jag vet egentligen inte varför. Men det var väl helheten:

- Jag var faktiskt inte särskilt rädd för att flyga denna gången. Även dagen innan flygresan var jag normalfungerande homosapiens.

- Delfinturen så klart!

- Att resan var oplanerad och bokades 1½dag innan avresa.

- Att hotellet var över förväntan.

- Att jag faktiskt åkte båtturen och överlevde!

- Att byn/området vi kom till innehöll trevligt folk och var oerhört mysig och med avslappnad stil.

- Att jag faktiskt känner mig utvilad och har nya krafter, humöret är betydligt bättre än innan resan, det är skönt, väldigt skönt!

Detta får mig osökt att fundera på fler resor. Sånna resor jag inte gjort, sånt man skulle fixat innan man började jobba eller plugga till arbetsterapeut. Ni vet, en sån långresa, på ett år eller två. Idag krävs det lite mer; tjänstledigthet, spara stoooora summor pengar, fodervärd till alla djuren, hyresgäst till huset och ska man resa tillräckligt länge så kanske man får sälja en bil eller tre... Tänk om, tänk om. Att få känna fullständig frihet, inte i leva i lyx, hellre på ett spartanskt och avslappnat sätt resa dit näsan pekar. Mmmm, tänk om... Tror ni jag kan övertala Johan till detta? Om allt det praktiska skulle kunna ordnas så är jag inte oäven till att åka ensam, Johan kan ju möta upp var jag än är i världen...