Jag har haft fullt upp på senaste och därmed dålig uppdatering här.
Vi har varit i Danmark på lite semestet. Jag blev väldigt bortskämd då vi va många som kunde bära rundor på lilleman. Jag kände mig utvilad efter den veckan, men frågan är hur alla andra kände sig, haha!

Nu är det så kallat sommar, vädret är ju katastrof som vanligt. För vår del är det full rulle hela tiden. Dopet med massa bjudna gäster närmar sig så det finns ingen tid för vila...

Nu blir det en tur till stallet, kanske en ridtur oxå om Sune är på humör.

Förresten... på sista bilden kan man se i vilket stadie lilleman befinner sig i livet. Allt är intressant, även mjölkpaket :-)

 

me

7 juli 2013 12:03

Jag hade gärna burit honom varje dag, men tyvärr säger min arbetsgivare att jag måste infinna mig kroppsligen där för att få lön, synd. Jag letar just nu förtvivlat efter det foto som jag vet finns någonstans, där du Kristin har samma midsommar-krans på huvudet och kan vara i samma ålder som Anton på fotot. Kram mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...