Jodå vi lever men jag kan hålla med om att det uppdateras lite dåligt här.
Den senaste tiden har vi kämpat med Antons magknip som äntligen blivit lite bättre med hjälp av miniform.

Jag själv mår inte så bra då den ena svimningsattacken avlöser den andra. Troligtvis är blodvärdet fortfarande lite lågt och därför har jag svårt att återhämta mig optimalt.
Med andra ord gör jag inga större utsvävningar på egen hand. Inte ens lille Calles box orkar jag åka upp och mocka. Än så länge är det ett projekt att bara duscha då jag måste sitta ner i alla moment... Jag har aldrig varit såhär klen så länge som nu. Å andra sidan har jag inte fött barn tidigare heller...

Denna fina lilla killen är vår guldklimp och det är otroligt att man kan älska någon så mycket.