Idag har det varit riktigt varmt, till och med lite väl varmt emellanåt. Kanske inte fel på vädret, förmodligen är jag helt fel klädd, har ju fortfarande min vinterjacka på mig. Hmm, jag ska nog försöka hitta mig en vårjacka tror jag. Frågan é när man ska hinna komma till en affär och handla? Skulle behöva lite mer kläder i största allmänhet. Nog för att man har kläder upp över öronen, garderoben é överfull (trots att Jessi hjälpte mig att rensa ut flertalet kassar för ett tag sedan), hur kan det då komma sig att man inte anser sig ha något kul att ta på sig?

Hade humöret på topp innan idag, va sugen på att göra något kul ikväll. Men (varför alltid dessa MEN?), efter att ha snackat med en halvstressad gubbe som uppenbarligen mest tyckte det va jobbigt att jag ringde så tror jag att jag lägger ner projektet igen. Nä, det blir nog en kväll i soffan, det kan jag iofs kanske behöva...

Imorgon händer det som jag aldrig trodde skulle skulle bli av. Efter många års velande fram och tillbaka så öppnar äntligen den thailändska restaurangen i Gamla Boo! Det ska verkligen bli kul! Åter igen väcks gamla serveringen till nytt liv, jag håller tummar och tår för att det ska gå bra för dem!

Eventuellt knallar vi dit imorgon på premiärdagen, om det inte är aldeles för mycket folk vill säga. Ska nog ta och köpa en liten blomma till dem oxå!

HÄR kan ni titta in på deras hemsida.

Snart har vi aldså dryga 100 meter, till en restaurang, det kan knappast bli bättre!!

//

Chisan

Nu när vädret tillåter lite aktiviteter igen så är det så även dax för Sune att prova på det hårda livet. Jag har som sagt tagit hjälp av Sofia, det känns tryggt att vara två när nu Sune ska få lära sig lite nya saker.

I måndags var det så dax för Sunes första tömkörning. Han va ganska duktig, en och annan småprotest då han inte riktigt fattade, men jag hoppas han kanske förstår lite mer till nästa gång.   

En liten lista:

Fyra filmer jag kan se om om och om igen
1) Jag vill sällan eller aldrig se en och samma film två gånger!
2)
3)

4) 
 

Fyra städer jag har sovit i
1) Kuala Lumpur
2) Barcelona

3) Prag
4) Bankok

Fyra TV-serier jag gärna ser
1) Solsidan
2) Two and a half men
3) Desperate housewives

4) CSI

    
Fyra ställen jag vill åka till
1) Grekland, Kreta

2) Italien
3) England (inte London, men gärna ut på ladsbyggden)
4) USA

Fyra webbsidor jag besöker dagligen
1) Facebook
2) Bloggen
3) Andras bloggar
4) Mailen
 

Fyra favoriträtter
1) Färskpasta med kallrökt lax
2) Johans heta räkor!
3) Oxsvanssoppa
4) Lammkotletter
   

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv
1) Arbetat med galopphästar
2) Undersköterska på plastikkirurgen i Malmö
3) Östersjölax (vet inte riktigt vad titel var)

4) Arbetsterapeut i Oxie
   

Fyra ställen där jag trivs
1) På hästryggen
2) I stallet
3) Hos mamma

4) Hemma med Johan

Undrar om det faktiskt börjar bli dax för lite semester trots allt. Jag har försökt kopiera bilder så ni kunde se vilket hotell jag vill åka till, men alla bilderna var i fel format och jag är inte redigt hi på datorer så jag kan ändra sånt...

Ni får kika in på hotellets hemsida och drömma er bort en stund! Jag tycker gott att man kan få lyxa till det efter en sånhär dryg vinter. Dessutom har vi inte unnat oss en enda semesterdag under vintern, det är väl befogat med en braksemester nu tycker jag, vi får väl se vad Johan tycker om den saken, haha!!

Hittade en liten bild till sist, ett smakprov...

Vi planerar åka till Grekland. Just nu är vi insiktade på Kreta. Vi vet inte riktigt hur vi ska tänka när vi väljer ställe, det finns typ 3000 olika ställen och öar att välja på. Men denna gången blir det nog Kreta som får ett besök. Det ska bli väldigt spnnande. Tror iofs inte det är någon större skillnad än i andra turistländer, men det blir lite nya utsikter och lite nya saker för oss att se. Till en annan gång blir det öar i norrare delar av Grekland, då kan man ta båtar mellan öarna. Kanske blir den drömmen sann någon gång till sommaren, om jag har tur och att vi gillar Grekland.

Just nu vill jag bara slappa vid en häftig pool, känna lite lyx, och bara göra ingenting!

Jag längtar faktiskt. Jag brukar inte vara den som vill flyga och åka på semester, men flyget tar ändå "bara" 3.5 timmar, hoppas jag kan härda ut de få timmarna. Är målet ett lyxhotell så kanske det hela blir lite lättare...

Helgen har varit hektisk, precis som alla andra helger. Trots en lördag med en oerhörd trötthet så lyckades vi göra något av den dagen oxå. Johan har jobbat en hel del, har knappt sett röken av honom. Har faktiskt varit lätt irriterad på honom över detta. Hur kul är det när ens gubbe jobbar 7 dagar i veckan?? Jag vet att det bara är en övergångsperiod för att få fisket att rulla, men det gjorde ändå min irriterad i helgen.

Åhh, va fan, det va ju inte min helg jag skulle blogga om idag. Men eftersom bilden är från helgen så gled jag automatiskt in på helt fel ämne.

Jag ska faktiskt skriva om mannen på bilden, den äldre mannen som sitter längst till höger i bild. Ser ni honom? En ensam äldre herre i hatt som käkar päronkulglass. Han är helt ensam. Jag studerar honom när jag väntar på att Johan ska komma med korven som han beställt.

Jag kan inte låta bli att undra varför han sitter där helt ensam. Njuter han av ensamheten eller hade han hoppats på att få någon mänsklig kontakt med någon genom ett glassbesök på Hardys?

Jag tycker mig se en sorgsenhet i hans ögon, eller så är det en ensamhet jag själv inte vill uppleva när jag blir gammal. Jag ser det jag vill se, eller jag ser det jag själv är rädd för, det jag tror att ålderdomen skapar-ensamhet.

Han tittar sig omkring, jag undrar vad han tänker. Jag skulle så gärna vilja veta hans historia, hur har hans liv varit? Vad har han jobbat med? Vem har han levt med, eller har han alltid levt ensam, har han barn, har han framtidsdrömmar eller tycker han att livet passerat aldeles för fort?

Jag kan inte låta bli att titta på honom ,jag hoppas för en liten stund att korven Johan beställt dröjer en aning. Ingen ser mannen med glassen i handen, ingen bryr sig. En äldre man är inget värt, trots stora livserfarenheter så är han för gammal för att vara värt något i samhället. Han får helt enkelt sitta där ensam och ingen bryr sig...

Tänk vad olika situationer vi har, titta bara på bilden - den äldre ensamma herren, två medelålders män som pausar mitt i sin motorcykeltur, en familj med tonåringar och en liten hund och så klart Johan (till vänster i bild, röd jacka) som nyss kommit från jobb och är hungrig. Alla med olika syften och situationer, men på samma träffpunkt. Men det är bara den äldre mannen som sitter ensam, alla andra har sällskap av någon. Skrämmande bild tycker jag...

Jag hinner stirra på mannen ett litet ögonblick till, ta en bild lite diskret innifrån bilen, sen kommer Johan som en virvelvind och tycker inte att jag öppnar bildörren tillräckligt snabbt. Jag var helt inne i min drömvärld...

Ja, jag börjar bli gammal, snart har jag ännu ett år på nacken. Med tanke på vad som står på min önskelista så förstår man att jag inte fyller 18 år iaf...

Denna står ganska högt på min lista, om den funkar som utlovat så tror jag den kan hjälpa mig massor här hemma!

Det händer massor med saker nu, jag hinner knappt med i svängarna själv. Jag vill fortfarande ha semester. Jag är så uppe i varv att jag inte bara kan ligga i soffan och glo på TV, jag måste mulittaska - HELA TIDEN! Dvs samtidigt som jag glor på TV och föler serien/dokumentären så måste jag ha datorn i knäet, röka, dricka, äta eller prata i telefon (naturligtvis pratar jag i telefon samtidigt som jag knappar på facebook och glor på TV). JAG KAN INTE SLAPPNA AV! Jag kan inte bara sitta där och sitta, jag blir rastlös, det kliar i hela kroppen. Det är inget gott tecken, att jag inte längre kan slappna av. Jag är förmodligen rädd för att somna redan kl 21 (dvs innan vi ens fått maten klar hemma). Jag måste sysselsätta min genomtrötta skalle för att inte somna innan maten. Efter maten blir jag så ännu tröttare (konstigt eftersom det typ alltid är nattamat vi äter?), då måste jag helst lägga till ett moment för att öka upp hjrnverksamheten ytterliggare ett snäpp.

Suck, jag blir sååå trött på mig själv, men jag vet är ligt talat inte hur jag ska komma ur denna onda cirkeln!

Som alla förmodligen vet vid detta laget så har ju vår älskade Blomsi gått och fixat en senskada. Bara några dagar innan den planerade besiktningen innan köpet så står hon med ett svullet ben. Detta har verkligen skapat en oro, en obehaglig känsla, en hopplöshet och en fruktansvärd besvikelse. Alla planer går i stöpet. Idag hade jag tänk vara med i vår första hoppgrupp för Lars Kristiansson. Idag är ingen bra dag, jag blir bara påminnd om vad jag inte kan och får, vad som inte är möjligt, att det ständigt blir käppar i hjulet, att jag aldrig kommer någonstans.

Istället står jag där nu med en Biolightmaskin 40 minuter om dagen. Tid som jag kunde ägnat åt att rida istället. Det hära med Biolighten har blivit en stor grej. I första hand ska den ju naturligtvis användas på Blomsi, men utöver det har vi ytterliggare en häst och en uppsjö med människopatienter (såskador som inte vill läka, knäoperationer, tennisarmbåge, hälsporre osv...). Dessutom har vi fler patienter på inkommande. Kvällarna är med andra ord fullspäckade (även om det mest är Annettes patienter, men vi hjälps ju naturligtvis åt).

Biolightvärlden har tågat in i våra liv, det är en hel vetenskap som man måste lägga tid och energi på för att det ska fungera. Spännande som tusan, kul med olika typer av patienter, men tidskrävande. Kan Blomsis ben läka så är det helt klart värt det trots allt!

Men hur kunde min träning med Blomsi ändras till fullspäckade kvällar med Biolight? Tänk som det kan vända. Men faktiskt så var Blomsis ben betydligt bättre igår (efter 6 dagars behandling med Biolight), dessutom kör vi maskinen även på hennes rygg (då jag tror senskadan kommer från ryggen). Vem vet, det kanske blir en helt ny häst att rida sen? Pigg som fan é hon nu iaf, det går inte att fånga henne i hagen, det lyser om henne och hon bara busar iväg. Hmm, kul att se henne pigg och glad, men mindre kul att inte kunna hämta henne i hagen! Hoppas det vänder igen!

Nu funderar jag på att göra fler inlägg än ett, märker redan nu att detta inlägget kommer bli långt. Men men, gör som ni vill, jag har full förståelse för om ni inte orkar läsa. Jag får iaf skrivit av mig lite.

I måndas var det fint väder. Jag, Alice och Anna selade på Calle och körde till Hardys. Calle är en pärla, vi passerade under järnvägen med ett passerade godståg, lastbilar körde om och det va gott om bilar i rullning sådär vid lunchtid, men Calle brydde sig inte ett smack! Han pinnade på och tyckte det va kul att få komma på nya vägar, han é för rolig!

  Alice och Anna!    

I det fina vädret passade unghästarna på att sola sig! Sötnosar! Kolla in Sunes viloställning!

Nu é det så även dax att börja pyssla med Sune lite mer. På måndag kommer Sofia och hjälper mig tömköra honom för första gången. Vi ska aldså vara i paddocken utan resten av flocken. Jag ska aldså denna veckan se till att han kommer upp till paddocken för att "hälsa" på, så att han é lugn på måndag. Det är liksom fullt ös hela tiden som ni förstår. Dessutom ställer vädret till det för mig, jag vill inte gärna hämta Sune när det ösregnar och blåser. Suck, hoppas iaf jag hinner ta upp honom några gånger denna veckan... *ångest*

I lördags (ja, det går inte att sitta hemma ensamma en lördagskväll!!) var vi hos John och Camilla. Vi fick underbar mat, John é en bra kock! Vi spelade mitt nyköpta begagnade "När & Fjärranspel". Det é riktigt kul faktiskt, det måste spelas igen, och igen, och igen!

Vinnarlaget, jag och John!!

Jag hade två bilder till. Bilder på Tina och Blomsi. Men jag har fått order om att jag inte får publisera några bilder på henne eftersom hon själv inte va särskilt nöjd med vad hon såg. Synd, för jag tyckte inte vissa bilder va så illa, men ibland får man en chock när man ser sig själv på bild. Man har liksom en känsla när man rider men bilden säger något helt annat, skum känsla det dära!

Med våren kommer en massa måsten, jag känner att så fort solen tittar fram så känns det som att jag måste kasta mig ut i trädgården och börja rensa efter vintern, eller så ser jag hur skitiga mina fönster är, hur vissna mina blommor blivit, hur dassigt köket ser ut som skulle renoverats för flera år sedan. Nä, detta året vet jag inte om jag gillar våren, det är mest jobbigt för tillfället. Jag får bara en massa dåligt samvete för allt jag inte hinner med (eller allt jag inte orkar med)... Jag vill nog ha vinter igen så jag kan bylta på mig en massa tjocka kläder som jag kan försvinna under, mörka kvällar som gör att det är legitimt att gosa ner sig i soffan.

Nu har jag nog blivit knäpp, för lite sedan va jag astrött på vintern och de mörka kvällarna, nu vill jag ha dem tillbaka...  

Usch vad jag känner mig knällig, fattar egentligen inte varför allt inte är på topp. Jag har det faktiskt rättså bra om man tänker efter. Det är bara mig det hänger på att få alla pusselbitarna på plats. Jag måste åter igen lära mig att säga nej till "måsten" och tvinga mig själv att lugna ner pempot på kvällen, att stänga datorn i tid, att slappna av, att natta mig lite tidigare än än 01.00 på natten. Har nog lite prestationsångest över lille Sune, han ska igång och jag är osäker och behöver hjälp. Vill inte behöva ta hjälp, men för att minska risken för komplikationer av alla slag så är det nog trots allt det bästa. Jag som skulle göra allt själv, hur gick det med den saken??? Jaja, nu får jag iaf lite tömkörningshjälp av Sofia, hoppas hon kan ge några goda råd så vi kan komma igång och sen reda i resten själva...

//

Chisan

Det är rörigt i mitt hjärnkontor just nu. Allt känns upp och nervänt. Jag önskar att man kunde radera ordet stress ur ordboken. Jag trodde aldrig att man kunde vara så stressad som jag är just nu. Kroppen är på helspänn, jag har svårt att slappna av, vill gärna vara igång tills det är dax att gå och lägga sig (vilket alltid blir aldeles för sent).

Blomsi, som vi skulle köpa på söndag står med en senskada på ett framben. Det blev med andra ord ingen besiktning igår som planerat, det blev behandling med laser, ett helt gäng samtal till Biolight, samtal till ägaren som naturligtvis blev besviken. Det låter som ett I-landsproblem, men det är många komponenter som gör allt lite extra svårt och tungt just nu. Allting blir så omständigt, så jobbigt och påfrestande. Jag vill bara gräva en grav och lägga locket på, försvinna från jordens yta tills det att allt är bra igen. En tid i ide tror jag min kropp hade mått bra av. Jag är slutkörd, all energi tog slut. Humöret är skrämmande jobbigt, jag kan inte bestämma över reaktioner på jobb. Jag bär mig åt och kan inte kontrollera mig. Jag tycker inte om mig själv just nu, men jag har ingen energi att göra något åt det.

Jag vill ha semester. Men de ynka veckorna man har på ett år räcker fan inte långt. Det är skrämmande lite man får vara ledig. Jobbar man ihjäl sig så får man inte ens en guldstjärna i kanten för. Jag orkar inte mer, jag vill ta en time out, jag vill ge upp och bara stoppa skallen i sanden. Man ska inte ha några förhoppningar på livet, man faller så högt när det inte går enligt planen. Men vad är livet utan en plan och förväntningar?! Det hade kanske varit lättare att leva, men förmodligen tråkigare. Just nu hade jag fördragit ett tråkigt liv...