Helgen har varit hektisk, precis som alla andra helger. Trots en lördag med en oerhörd trötthet så lyckades vi göra något av den dagen oxå. Johan har jobbat en hel del, har knappt sett röken av honom. Har faktiskt varit lätt irriterad på honom över detta. Hur kul är det när ens gubbe jobbar 7 dagar i veckan?? Jag vet att det bara är en övergångsperiod för att få fisket att rulla, men det gjorde ändå min irriterad i helgen.

Åhh, va fan, det va ju inte min helg jag skulle blogga om idag. Men eftersom bilden är från helgen så gled jag automatiskt in på helt fel ämne.

Jag ska faktiskt skriva om mannen på bilden, den äldre mannen som sitter längst till höger i bild. Ser ni honom? En ensam äldre herre i hatt som käkar päronkulglass. Han är helt ensam. Jag studerar honom när jag väntar på att Johan ska komma med korven som han beställt.

Jag kan inte låta bli att undra varför han sitter där helt ensam. Njuter han av ensamheten eller hade han hoppats på att få någon mänsklig kontakt med någon genom ett glassbesök på Hardys?

Jag tycker mig se en sorgsenhet i hans ögon, eller så är det en ensamhet jag själv inte vill uppleva när jag blir gammal. Jag ser det jag vill se, eller jag ser det jag själv är rädd för, det jag tror att ålderdomen skapar-ensamhet.

Han tittar sig omkring, jag undrar vad han tänker. Jag skulle så gärna vilja veta hans historia, hur har hans liv varit? Vad har han jobbat med? Vem har han levt med, eller har han alltid levt ensam, har han barn, har han framtidsdrömmar eller tycker han att livet passerat aldeles för fort?

Jag kan inte låta bli att titta på honom ,jag hoppas för en liten stund att korven Johan beställt dröjer en aning. Ingen ser mannen med glassen i handen, ingen bryr sig. En äldre man är inget värt, trots stora livserfarenheter så är han för gammal för att vara värt något i samhället. Han får helt enkelt sitta där ensam och ingen bryr sig...

Tänk vad olika situationer vi har, titta bara på bilden - den äldre ensamma herren, två medelålders män som pausar mitt i sin motorcykeltur, en familj med tonåringar och en liten hund och så klart Johan (till vänster i bild, röd jacka) som nyss kommit från jobb och är hungrig. Alla med olika syften och situationer, men på samma träffpunkt. Men det är bara den äldre mannen som sitter ensam, alla andra har sällskap av någon. Skrämmande bild tycker jag...

Jag hinner stirra på mannen ett litet ögonblick till, ta en bild lite diskret innifrån bilen, sen kommer Johan som en virvelvind och tycker inte att jag öppnar bildörren tillräckligt snabbt. Jag var helt inne i min drömvärld...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...