Igår va det lillördag, onsdag med andra ord.

Vi körde till Jönköping i en hiskelig fart. Redan när vi körde för att hämta upp Åsa så stod hon beredd med kameran, första fotot togs med andra ord redan när Johan och jag kom uppkörandes för backen i Jularp. Med andra ord förstod jag redan då att denna kvällen skulle bli halvtokig. Mycket riktigt, tårarna sprutade och jag hade kramp i kinderna i princip hela vägen till Jönköping.

Lastbilen går inte särskilt tyst. Det dånar och burrar i röven så man får ont i hjärnan. Haha, vissa har visst hjärnan i röven... Många skrattatacker blev det, roliga bilhistorier och minsta lilla ord man sa eller hörde blev bara helt knasigt. Sjukt kul att höra om Åsas bilhistorier, köra bil med ett snöre till kopplingen, hur lätt låter det?! Passageraren måste gasa för att föraren har fullt upp med kopplingen... Ja, kul hade vi och resan till Jönköping blev därav lite lättare.

Tjejen som vi skulle möte i Jönköping va dock sen pga av Stockholmstrafiken. Vi tänkte käka lite i väntan på dem, men restaurangen hade visst lagt ner nyligen, typiskt. Trötta, hungriga och lumhörda trillade vi in på macken istället för att få i oss lite nödmat. Jag fick förklara läget, att vi åkt långt (ja, det é långt till Jönköping om man sitter i en hästlastbil med aldeles för höga desibel) och att vi bara va trötta och flammsiga. Tjejen i kassan trodde vi va på lyset!! Haha, ja då fick vi bara ytterliggare en sak att skratta åt.

Vi fick vänta i nästan 2 timmar på att stockholmstjejen skulle dyka upp. När de väl kom smög Åsa till bakgrunden, hon trodde väl att hon skulle kunna göra sig osynlig... Det gick mindre bra, med papparazziblixtrar for hon runt och fotade för att kunna dokumentera kvällen. Stockholmstjejen va först lite skeptisk, vad é denna fotomänniskan för en typ, men efter en stund förstod hon nog att vi inte va normalt folk men ganska harmlösa ändå...

Kl 21 hade vi genomför allt pappersarbete och va så på väg söderut igen. Denna gången va vi dock mindre på hugget. Tack och lov för att bilen va bekväm, jag somnade i baksätet. Jag va ju tvungen att prova baksätet för att veta om det verkligen går att genomföra en resa till Kroatien i den.

Resultatet är klart godkänt, den ska vi nog kunna stå ut att köra med på en ännu längre resa än till Jönköping...

Kl 01.15 va vi hemma, trötta som tusan men ändå ganska nöjda. Jag har sovit som en stock inatt, imorse va det riktigt segt att komma upp. Kommer nog somna tidigt idag... Ska se om jag lyckas lägga in bilder på nya åket här på bloggen, det beror sig på som sagt, jag kanske somnar innan. Annars får ni hoppas på att ÅsaFotograf uppdaterar sin blogg så kan ni se där...

Har en hel kasse full med vattenflaskor. Förstår inte varför vi skulle handla vatten vid varje stopp som vi gjorde. Vatten drack vi nästan ingen, men vi skålade med Treo och käkade glass iaf.

Dagens Tips!

Tappa inte ner vattenflaskan på golvet i lastbilen, då rullar den ner på fotsteget och det krävs akrobatiska konster för att få upp den igen... Men det leder till många goa skratt. Nu har vi åter igen förlängt livet så länge att det vore dumt att inte fortsätta röka. Det sägs ju att man förlänger livet med ett skratt, ja, då kommer vi bli gammla Åsa. Bäst att inte sluta röka med andra ord...

Nä, dax att gå på lite föreläsning och förkovra sig lite...

Tack för mig så länge!

//

Chisan

 

me

1 oktober 2009 14:19

florri,Florri glad var han när du tog hand om honom. kram mamma

 

Åsa

1 oktober 2009 14:56

Ja, herregud, den resan hamnar helt klart på den redan långa listan över galna saker som kommer få oss att skratta gott för lång tid framöver... :-D

Ska hem snart för jag är duktigt mör i både kropp och huvud idag. Ska dock försöka orka uppdatera bloggen med mina ord om gårdagens resa, haha. Och så bilder förstås...

http://dotse.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...