Har kikat lite extra på den dära hemsidag mitt ex gjorde för ganska många år sedan. Kunde inte låta bli att lägga ut fler bilder. Vilka minnen, eller hur mamma?!

Sören vad fin han va. När denna bilden tas har vi börjat vår omskolning från galopphäst till ridhäst för ca ett halvår sedan. Florri é med andra ord bastant om nacke och bog, men rumpan é ganska klen med uppdragen galoppmage.

Synd att jag inte har bilder som visar före och efter. Precis innan han fick åka till himmelen va han så sjukt snygg. Maffig nacke och välmusklad rumpa. Han älskade att galoppera äver stubbåkrarna i full kareta. Shit vilken häst, hans galopp va helt underbar. Tänk er själva, sittandes på ett fullblod med kapacitet till de väldigt höga farterna och sen ut på stubbfälten och bara ge gärnet i en lagom brant uppförsbacke. Bara låta hästen gallopera på och sköta allt på egen hand, i de lägena litede man till tusen procent på Florri. Han skulle aldrig få för sig att kasta av mig i de lägena.

Men om vi va ute och skrittade kunde han få för sig både det ena och det andra. Många gånger blev man avkastad, bara för att han tyckte det va långtradigt när vi skrittade. Det räckte med att man fick EN hov utanför grusvägen och in på gräset så såg han sin chans till att busa. Men denna Persson va inte alltid med på noterna och åkte därför i backen om och om igen. Sen gick man där med hjälmen på huvudet och spöet i handen tills någon snäll människa stannade och körde en hem. Hihi, minns att det kanska ofta va samma snubbe som hämtade upp mig... Han bara virrade på huvudet och skrattade till sist...

Han va något utöver det vanliga, en charmigare häst får man leta efter. Jag har honom att tacka för mycket, han har lärt mig massor, om inget annat så é det av honom man fått sin balans och sitt mod. Det é pga av honom man inte blir skärrad när man åker i backen.

Snygging där! Hihi, värst vad han ser snäll och beskedlig ut, skenet kan bedra...

Ja, vad säger man?! Så här höll han alltid på i hagen. När man red stod han aldrig på bakbenen, men han hittade alltid på en massa annat. Man hade aldrig tråkigt i hans sällskap! Han gjorde så gott han kunde för att försöka få igång de andra hästarna, men de tröttnade på honom till sist...

Man ser buset i ögonen!

Dax att utföra lite jobb nu.

Tack för mig så länge!

//

Chisan