Snart, snart, snart så är det semester. Jag tror att jag ser fram emot det, men jag vet inte vad jag kommer tycka om tåget, frågan é om jag kommer bli kräkig, eller så kanske det går helt smärtfritt, jag får väl se helt enkelt... På fredag bär det iaf av med tåg till Österrike...

Mitt i semesterplanerna så har jag dåligt samvete. I lördags red jag Hot Shot i paddocken, skulle bara rida en snabbis, trodde jag. Han betedde sig riktigt illa, sprang baklänges, stod på bakbenen och skulle INTE gå på volten. Hästjävel!! 1½ timme red jag, longerde två gånger, svetten rann från både mig och honom, vi hade delade meningar om allt. Jag fattade ingenting. Han brukar aldrig göra så. Men han är bara 4år så jag tänkte i mitt stilla sinne att han ska väl bara testa mig och denna matchen måste jag vinna. Till slut fick vi travat 4varv utan hans protester. Då gav jag upp och avslutade dagens ritt lite smått förvirrad och inte det minsta nöjd.

På söndagskvällen ringde Emelie från stallet och sa att han va kladdig under käken och att det satt en böld. Nåja tänkte jag, det kan inte vara så allvarligt, jag avvaktade till måndag förmiddag. När jag kom ut till HS i hagen såg jag att bölden var betydligt större än jag trodde! Varet rann och det va regält äckligt.

Stackars häst, han hade ju naturligtvis skitont redan på lördagen och det försöke han naturligtvis berätta för mig, men jag fattade ingenting... Nog funderade jag på varför han uppförde sig som han gjorde, om han kunde ha ont, men han haltade ju inte...

Nåja, nu har veterinären varit och gett antibiotika så nu är det bara att spruta i honom detta i 7dagar. Med andra ord över min semester, såååå jävla typiskt!! Alltid händer det saker när man ska bort, skit oxå! För min del är det ju iofs bra, när jag kommer hem kanske bölden gett med sig lite och vi kan börja rida så smått igen...

Här kommer iaf en bild från grillning med stallgänget. Idag ser gänget lite annorlunda ut. Cecilia och Jeanette har flyttat och en dansk familj har istället flyttat in. Massor med rotation sker just nu, inte bara i stallet utan även på jobb och i andra delar av ens liv. Våren har ofta den effekten på folk, det händer massor och energin att ta tag i saker är större.

Ser ni denna söta pålle. Underbar liten hingst. Hur stor/liten tror ni den är?? Skrolla ner ska ni få se...

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Sååååå liten är den!! Miniatyr från USA om jag inte minns helt fel. Till vänster om har ni en Shirehäst på 187cm i mankhöjd. Hovarna är som dassalock   

Kolla vilken snygging!!

Det va inte bara dessa två snyggingar som var på djurparken i söndags, Calle va oxå där och visade upp sig... Medans vi väntade så hittade Calle hö i släpkärran, hahahah!! Han hittar mat överallt!

 

Tina

20 maj 2010 22:55

Du har kommit hem från semestern nu:-) ..kraaam :-)

 

me

26 maj 2010 16:10

Nä nu undrar jag var du tagit vägen. Kram mamma

 

TJ

29 maj 2010 11:44

Har du gett upp bloggen helt??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...