Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Just nu går jag som i ett töcken, vet varken ut eller in. Dock börjar vissa knutar lösa upp sig och det känns som om det faktiskt bär av mot rätt håll. Håller tummarna för att allt ska lösa sig på bästa tänkbara vis.

I helgen bär det av till Falsterbo. Vet ärligt talat inte om det ska bli nice eller om jag hellre stannat hemma och solat. Värmen gör mig mer eller mindre tokig, var tog "lagom" vägen?! På söndag ska det bli 32 grader och jag har inte en chans att komma till någonstans där det finns chans till ett svalkande dopp. Istället ska man springa runt bland en massa hästtokiga människor, dammet yr, svetten rinner och på läktaren kommer det vara trångt... Nja, i år ser jag nog inte fram emot Falsterbo egentligen, men dit ska jag, både lördag och söndag...

Skrivarlusten finns inte riktigt för tillfället, vilket ni antagligen märkt. När jag väl sätter mig för att skriva en rad eller två så blir det mest i negativ bemärkelse. Nog har jag mina bra stunder mitt i all röra, men om jag skriver om de goda stunderna så känns det som om jag försöker lura mig själv. En knepig känsla, jag borde peppa mig själv att vara glad och pigg, inte sönderstressad och ångestfylld. Jag skulle nog kunna vända på allt, om jag bara orkade, om bara hästen får ett nytt hem snart, ett hem där jag vet att han får det bra, att bördan från mina och andras axlar lyfts, låt mig få lite andrum och få tänka på mig själv. Och varför händer det alltid saker runt omkring mig som JAG måste ta tag i, varför é det alltid mig problemen läggs på? Tänk om vissa människor kunde ta tag i sina egna problem och skona mig för en gångs skull, ta sig i kragen och skaffa sig ett eget fungerande liv.

Många saker ligger på is, har lite svårt att tänka frammåt och att glädjas åt att det är sommar. Jag tänker hela tiden "om jag bara får det och det löst" så kan jag tänka vidare på nya och roliga saker som ska ske i sommar. Hjärnan går på tomgång, den orkar inte planera, vardagen flyter på, minnet sviker, jag blir en dålig vän/sambo och familjemedlem, men jag orkar inte engagera mig mer, det får bli som det blir helt enkelt, jag låter andra överta min planering och jag försöker istället hänga med så gott det går...

Det har snackats om att ev åka utomlands i början på nästa år. Detta innebär naturligtvis att jag måste flyga om vi vill till någon värme. Det enda rätta(?) är att kasta sig in i någon form av terapi. Jag har kollat upp KBTpsykologer och det finns visst en snubbe i Höör som ev kan hjälpa mig. Men jag har fastnat, jag kan inte ringa eller maila. Man undrar vad det kommer leda till, vad ska han in och rota i? Hur mycket ska han dra upp, hur mycket i det förflutna och kanske undermedvetna ska han rota i? Näääää, jag vet faktiskt inte om jag vågar, det kan bli för mycket just nu, eller så är det just nu man faktiskt ska kasta sig in i leken, jag vetefan, vi får väl se hur det blir...

Ja, vilket jävla upplyftande inlägg. Jag sa ju det, när jag väl skriver så blir det bara negativa saker, hatar det! Just därför skriver jag inte så mycket för tillfället. Kul med en blogg med en massa negativa tankar. Som bloggläsare hade jag inte lagt mycket energi på en blogg som denna...

Här kommer lite bilder från en helskön sommarkväll. Tina & Tomas på besök!

//

Chisan

 

Tina

12 juli 2010 11:50

haha det var verkligen en härlig kväll o så jädra roligt o åka badring igen..haha nostalgi wiiii.

Det löser sig...det gör det Alltid !! :-) Kram kram

 

Annette

12 juli 2010 13:26

Hej! Visst en massa negativa tankar, men ibland så måste man faktiskt ha det ur sig,och för vissa är det en bra lösning att skriva av sig. Och skit samma om ingen vill läsa det. Det är upp till var och en. Sluta inte att skriva för det. Det är säkert många som känner igen sig i det du skriver, ibland känns livet för jävligt, man tycker inte det är någon ände på allt skit. Men försök att tänk på allt positivt också. Att du och dina nära mår bra och får vara friska och att du har en underbar sambo tex. och så har du ju oss i stallet. För vi är ju bäst, eller hur? Fniss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...