Igår hade vinden mojnat och paddocken var ridbar. Persson vågade sig upp på pållen i nya sadeln. Min första tanke när jag landade med rumpan i sadeln va - Hur fan ska detta gå till, jag kan fan inte rida i denna, kommer ju inte åt hästen som jag är van vid. Kände paniken komma lite smått, att man lagt ut så mycket pengar och sen inte kunna rida i skiten... Nåja, jag gav mig fan på att rida en stund ändå. Rida lätt va inte så jävla lätt! Men eftersom hästen redan efter lite longering och lite skritt var ganska varm i kläderna så bestämde jag mig för att jobba damen sittandes ner (kort trav heter det visst, det é så längesedan att jag nästan glömt...). Att sitta ner har jag knappt gjort på många år. Alla unghästar som passerat har inte riktigt varit mogna för den typen av arbete, men så igår va det dax. Nja, första 10 minuterna kan jag verkligen inte skryta med, jag hittade liksom inte knapparna på hästen så som jag OCH hon är vana vid. Hmm, inte lätt. Men jag kämpade på och till sist märkte jag att jag red på riktigt, sådär som man ska, med sitsen liksom. Det kändes stundtals ganska bra, inte övermäktigt på något vis, men ok ändå. Med lite träning ska det nog traven oxå gå bra.

Men sen va det detdära med galoppen. Blomsi har mest velat busa och tjura lite i galoppen, helst bocka lite oxå. Men igår va det som en helt ny häst (och ryttare förståss som inte fattade ett skit av situationen). Vilken galopp vi fick in, fullständigt avslappnad, rund (kändes som om jag satt i en gungstol) och helt i balans. Det kan, för den som inte upplevt det, låta löjligt. Men detta blev ett Haleluja Moment för mig! Herregud, sitter den hästen inne med en sån galopp och att jag verkligen klarar att rida henne till det! Trots att paddocken bitvis var isig och att man i normala fall oftast tappar balansen och att hästen blir lite stapplig och försiktigt just där så hade jag nu hästen i helt full balans och kontroll. Det räckte med att jag satt till henne precis i rätt stund, man kände tydligt när hon behövde lite extra stöd, balans eller drivning. Jag kunde liksom reda ut situationen innan det uppstod ett problem. Jag var hela tiden före hästen i tänket. Helt magiskt, helt underbart och helt fantastiskt!

Nu får jag nog sansa mig, nästa gång kommer antagligen inte gå lika bra. Bäst att inte vara så jävla positiv, då blir man bara så besviken nästa gång. Undrar om Blomsi klarar ett pass till ikväll, jag vill så gärna, men om hon har lika ont i kroppen som jag har idag så kanske jag ska lyna mig någon dag. Vi får kanske ta och gå en sväng i skogen istället, vi kan båda behöva röra på oss lite men utan så höga krav.