Jag har, i sisådär 10år, varit beroende av nässpray. Jag är även beroende av cigg, astmainhalator och lypsyl, men de berendeformerna ska jag inte beröra idag. Jag har tröttnat på att ständigt vara på jakt efter nässpray, jag kan inte passera ett apotek utan att knalla in och köpa MINST 4 paket. Just nu har jag 10 sprillans nya paket liggandes till mitt förfogande sidan om ugnen i köket (nä, de får inte plats i min medicinlåda, den é redan full!). Ni förstår att jag har ett ganska saftigt beroende va?

Nåväl, efter att i flera år försökt med olika typer av avsvälland mediciner för näsan som inte funkat så har jag nu blivit skickad till Öron/näsa/halsmottagningen i Lund. Där var jag idag. Nu fick jag lite obehagliga besked. nu ska det tas i med hårdhandskarna, de är dax för en liten operation, det finns ingen annan utväg tydligen. Man ska gå in med lokalbedövning i näsan och bränna bort mina förstorade näsmusslor (ehh, har man musslor i näsan??).

Fy fan, jag vill inte, men jag måste om jag någon gång ska bli kvitt denna skiten. Naturligtvis är allt detta skapat av min allergi mot häst, hund, katt och gräs. Hur mycket ska jag behöva lida för att få hålla på med mina hästar?? Nacken é kass, näsan é kass, höften ska väl snart tömmas på vätskan som står sedan HS sparkade mig i somras. Astman blir inte bättre, klådan på sommaren är snart outhärdlig. Var fan ska detta sluta?? Ovanpå allt klämmer mamma till med att en dag kanske kroppen sätter stopp, att den inte orkar stå emot mer allergen, jag får en kraftig allergichock och vem vet om man överlever det... Tack för den televerket... Men mamma ska följa med mig när det är dax om sådär en månad. Låter löjligt, men eftersom jag fick fullständig panik när en tand skulle dras ut så tror jag att jag tar det säkra före det osäkra denna gången. Om allt går fint och det inte är några större obehag efteråt så kan vi ju dessutom passa på att göra något kul resten av dagen (ni vet en såndär mor/dotterdag, en sån dag minns jag knappt att vi haft, inte på mååånga år iaf), jag är ju dessutom hästledig (Tack Annette!!) denna dag...

Det låter som en ynklig liten grej som jag ska utsättas för, men va fan, tänk er själva, ligga där med ett gäng okända människor hängandes över dig och sen ska de köra upp ström och andra obehagliga verktyg i näsan på dig! Nä, jag é faktiskt lite stressad över det hela, men hoppas mamma kan hålla mig lugn!!

Ja, det känns ganska pissigt just nu. Hur kunde det bli sådär? Varför i hela helvete fick jag allergi som vuxen? Varför kunde jag int fått det som barn, då kanske jag aldrig fallit så för hästsporten som jag gjort. Nu é det så dax! Men jag får väl snällt leva med dessa åkommor, för häst kommer jag nog aldrig sluta med. Dessutom har vi ju en katt, en stor, tjock, hårig sak. Men han får väl bo kvar tills döden skiljer oss åt. Känns inte schysst att kasta ut Johans kelgris...

Till helgen é det dax igen, vi ska till ridhuset. Jag vet inte hur det ska gå med det ridpasset, jag har liksom gett upp allt vad tränng och igånghållning av häst heter utomhus. Jag orkar inte kolla underlaget i paddocken, pallar inte gå ner på ängen, vill inte ha en skadad häst nu. Jag har gång på gång tagit mig ut och linat Blomsi trots kasst väder. Annette och jag har skottat paddocken för att kunna rida EN kväll. Men allt detta trälande på svårt underlag har berott på att jag bara har en viss tid på mig att lära känna den häst jag eventuellt ska köpa om sådär en månad. Jag har nog en ganska bra koll på henne nu, ja har lite gett upp att "utmana" det isiga underlaget. Jag får försöka  få ut så mycket som möjligt av ridhuset en dag på helgen. Nu vill jag ha vår, eller iaf en isfri paddock hade varit trevligt, våren kan ju iofs vänta, den försvinner ändå lika fort som den kommer. Men idag regnar det lite, det känns bra, det är på rätt väg!

Positivt med att nu åka iväg till ridhus är att man faktiskt kan träffa lite annat ridfolk, den gångna helge träffade vi Vera & Co, denna helgen hoppas vi på att Molle och Trixie följer med till Hallaröd!

Jaha, nu får jag ta och fixa lite kvällsmat, tack för idag!

//

Chisan

 

trixie

5 februari 2011 08:35

Vi kan ta oss i näven vad det gäller allergi och krångligheter med kroppen!!

Men det är bara att bita ihop och hålla tummarna på att man inte stupar pga allergichock. Jag tänker så; Har jag inte fått det på alla dessa år, varför ska det då komma senare? Haha..

 

Kristin

5 februari 2011 16:31

Jadu Trixie, vi har mer gemensamt än man kan tro, haha! Vi får helt enkelt hoppas att våra kroppar iaf håller ihopa allergimässigt! Som sagt, vi biter ihopa och håller tummarna tillsammans! HAHA! Undrar om där é nån jävel som ideligen försöker påpekar att vi borde skaffa en annan hobby?? Hmm...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...