Förra helgen va jag och Johan hemma hos mamma, Kjelle och K3. Det blev en riktigt trevlig kväll som jag hoppas snart blir av igen! Vi fick god mat och det snackades en hel del om värdsliga saker. Men vi tittade även på gamla bilder, bilder från en hektiskt tid i mitt liv. En bit av mitt liv som jag minns massor från, det hände så offantligt mycket där under några år, hur hann jag med allt? Hur kunde jag rida ett gäng hästar innan skolan, sen gå i skolan, plugga på bussen hem, åka till stallet och rida ett gäng hästar till och till sist red jag mina egna pållar oxå. På helgerna och varje torsdag var vi på Jägersro och hade ofta hästar till start, på helgerna åkte vi ofta till Danmark och hade några till start där. Sen hann vi även med en jävla massa festande till höger och vänster. Vi va ett kul gäng, men även med en massa intriger. Man skulle kunna göra en film av alltihopa!

Jaja, vilket fall, här kommer två bilder som ger mig både rysningar, lycka och till min stora förvåning kan jag inte minnas mig själv på detta viset. Men en bild säger mer än tusen ord.

Denna bilden är från Klampenborg i Danmark. Min Florri har placerat sig i ett lopp och pappa och jag står i vinnarcirkeln. Ser ni att det är jag i blåa brallor?!?! Ja, så smal va jag, så blek och skrangliga va jag visst. Jag kan själv minnas att jag va smal, men denna bilden ger mig rysingar. Jag ser fan inte frisk ut, men det vore konstigt om jag såg annorlunda ut iofs, jag levde ju på tomater och salt...

Oj K3, denna bilden blev suddig! Men man kan iaf skymta att det är jag och min Buckfinder med en blå/gul rosett! Fyyy vad jag saknar den hästen, vi fick verkligen några roliga år ihopa! Han var även kallad skrangelben, han hade ju såååå långa ben! Åhh, det va en goding! Han började sitt liv som en aspirant till galoppen, blev hopphäst hos mig och avslutade sin karriär som en framgångsrik dressyrhäst.

//

Chisan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...