För en tid sedan skrev jag några rader om en svårt cancerdrabbad kille i min egen ålder. Han kämpar mot något som jag själv inte kan sätta mig riktigt in i och förstå. Men han skriver så innerligt och delar av hans texter griper tag så oerhört hårt, särskilt nu när allt är som det är, jag antar att jag är lite extra känslig och kan förstå hans tankar kring just detta ämnet. Kristian kommer inte överleva och därför ar dessa tankarna så gripande för mig.

"En tanke hade fastnat i mitt huvud. Den hade följt mig en stund. Krupit innanför min hud. Hela vägen gick jag och tänkte på den son som jag aldrig kommer att få. Jag funderade mig så tyst och inåtvänd att mina syskon frågade vad det var med mig.