På grund av min onda nacke så beslöt jag mig för att inte rida på egen hand igår. Snälla Tina ställde upp istället som tur va! Men jag vet inte vad jag ska ta mig till med honom riktigt. Han känns omotiverad, lite humörsvängningar och är inte riktigt sig lik i vissa situationer. Hmm...

Ska försöka rida ut på honom lite mer. Det knepiga är att jag just nu behöver sällskap så man måste planera lite. Dessutom blir Sune ganska trött i bakkärran av att traska i skogen så han orkar inte så långt. Hur ska jag få honom mer framåtbjudande om han egentligen inte orkar riktigt än? Då kanske jag bara dödar motivationen ännu mer?!

Jag försökte med vila, men det hjälpte inte. Effekten blev snarare sån att han gjorde knepiga saker såsom att få plötsliga frispel när jag hämtade honom i hagen, men väl i paddocken var han sitt gamla jag och uppförde sig bra men upplevdes åter igen omotiverad.

Hmm... Jag vill ju han en positiv häst som är välbalanserad i sinnet och tycker det är kul att jobba, jag vill INTe ha en supersnäll men skänkeldöd häst som inte går fram.

Jaha hörde ni. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra nu riktigt... Kanske vila är det enda rätta ändå? Men sen kommer ju skitvintern och då kan man inte göra något ändå. Jag hade hoppats på att kunna hålla igång lite fram tills vintern lite naturligt satte stopp. Dessutom går han inte det minsta hårt. Max två gånger i veckan, ibland mindre just nu. Men den taktiken funkar inte heller...

En positiv sak är iaf att jag hittat ett bett som Sune supergillar! Tredelat gummibett med små bettringar är Sunes melodi. Är glad jag hittat rätt för tillfället med något iaf.

Tina & Sune!