Förra helgen va jag och Johan hemma hos mamma, Kjelle och K3. Det blev en riktigt trevlig kväll som jag hoppas snart blir av igen! Vi fick god mat och det snackades en hel del om värdsliga saker. Men vi tittade även på gamla bilder, bilder från en hektiskt tid i mitt liv. En bit av mitt liv som jag minns massor från, det hände så offantligt mycket där under några år, hur hann jag med allt? Hur kunde jag rida ett gäng hästar innan skolan, sen gå i skolan, plugga på bussen hem, åka till stallet och rida ett gäng hästar till och till sist red jag mina egna pållar oxå. På helgerna och varje torsdag var vi på Jägersro och hade ofta hästar till start, på helgerna åkte vi ofta till Danmark och hade några till start där. Sen hann vi även med en jävla massa festande till höger och vänster. Vi va ett kul gäng, men även med en massa intriger. Man skulle kunna göra en film av alltihopa!

Jaja, vilket fall, här kommer två bilder som ger mig både rysningar, lycka och till min stora förvåning kan jag inte minnas mig själv på detta viset. Men en bild säger mer än tusen ord.

Denna bilden är från Klampenborg i Danmark. Min Florri har placerat sig i ett lopp och pappa och jag står i vinnarcirkeln. Ser ni att det är jag i blåa brallor?!?! Ja, så smal va jag, så blek och skrangliga va jag visst. Jag kan själv minnas att jag va smal, men denna bilden ger mig rysingar. Jag ser fan inte frisk ut, men det vore konstigt om jag såg annorlunda ut iofs, jag levde ju på tomater och salt...

Oj K3, denna bilden blev suddig! Men man kan iaf skymta att det är jag och min Buckfinder med en blå/gul rosett! Fyyy vad jag saknar den hästen, vi fick verkligen några roliga år ihopa! Han var även kallad skrangelben, han hade ju såååå långa ben! Åhh, det va en goding! Han började sitt liv som en aspirant till galoppen, blev hopphäst hos mig och avslutade sin karriär som en framgångsrik dressyrhäst.

//

Chisan

Igår hade vinden mojnat och paddocken var ridbar. Persson vågade sig upp på pållen i nya sadeln. Min första tanke när jag landade med rumpan i sadeln va - Hur fan ska detta gå till, jag kan fan inte rida i denna, kommer ju inte åt hästen som jag är van vid. Kände paniken komma lite smått, att man lagt ut så mycket pengar och sen inte kunna rida i skiten... Nåja, jag gav mig fan på att rida en stund ändå. Rida lätt va inte så jävla lätt! Men eftersom hästen redan efter lite longering och lite skritt var ganska varm i kläderna så bestämde jag mig för att jobba damen sittandes ner (kort trav heter det visst, det é så längesedan att jag nästan glömt...). Att sitta ner har jag knappt gjort på många år. Alla unghästar som passerat har inte riktigt varit mogna för den typen av arbete, men så igår va det dax. Nja, första 10 minuterna kan jag verkligen inte skryta med, jag hittade liksom inte knapparna på hästen så som jag OCH hon är vana vid. Hmm, inte lätt. Men jag kämpade på och till sist märkte jag att jag red på riktigt, sådär som man ska, med sitsen liksom. Det kändes stundtals ganska bra, inte övermäktigt på något vis, men ok ändå. Med lite träning ska det nog traven oxå gå bra.

Men sen va det detdära med galoppen. Blomsi har mest velat busa och tjura lite i galoppen, helst bocka lite oxå. Men igår va det som en helt ny häst (och ryttare förståss som inte fattade ett skit av situationen). Vilken galopp vi fick in, fullständigt avslappnad, rund (kändes som om jag satt i en gungstol) och helt i balans. Det kan, för den som inte upplevt det, låta löjligt. Men detta blev ett Haleluja Moment för mig! Herregud, sitter den hästen inne med en sån galopp och att jag verkligen klarar att rida henne till det! Trots att paddocken bitvis var isig och att man i normala fall oftast tappar balansen och att hästen blir lite stapplig och försiktigt just där så hade jag nu hästen i helt full balans och kontroll. Det räckte med att jag satt till henne precis i rätt stund, man kände tydligt när hon behövde lite extra stöd, balans eller drivning. Jag kunde liksom reda ut situationen innan det uppstod ett problem. Jag var hela tiden före hästen i tänket. Helt magiskt, helt underbart och helt fantastiskt!

Nu får jag nog sansa mig, nästa gång kommer antagligen inte gå lika bra. Bäst att inte vara så jävla positiv, då blir man bara så besviken nästa gång. Undrar om Blomsi klarar ett pass till ikväll, jag vill så gärna, men om hon har lika ont i kroppen som jag har idag så kanske jag ska lyna mig någon dag. Vi får kanske ta och gå en sväng i skogen istället, vi kan båda behöva röra på oss lite men utan så höga krav.

Har träningsvärk och ont i ryggen, allt förmodligen beroende på ridpasset i söndags. Men vad gör det, det ska kännas att man varit iväg, frågan é hur Blomsi känner sig i kroppen idag, hon såg faktiskt lite stel ut i stallgången dag. Inte konstigt, det blir halvhårda pass en gång i veckan, inte lätt...

Sen va jag och Johan i Danmark igår. Jag har äntligen köpt en sadel. Eller, ja, sadlar har jag ju så jag snart kan gödsla med de, men denna sadeln har jag suktat efter lääääänge! Men vi fick bege oss ända till grannlandet för att komma över en till vettigt pris. Halva begagnatpriset gämfört med i Sverige. Jag ska köpa sadlar i Danmark framöver! Eftersom det va storm ikväll så satt jag aldrig upp i sadeln idag (hur gärna jag än ville), men jag fick provat den på Blomsi och det ser ut som att det kan funka faktiskt. Annette har gått på paddocken med hådhandskarna och med lite tur så ska den kunna brukas imorgon och då ska Persson sitta upp i sin drömsadel! Hoppas Blomsi gillar den, annars lär det dröja några år innan Sune blir utsatt för den!

Bates Innova!

En liten filmsnutt från söndagens ridpass i Hallaröd!

Jag har, i sisådär 10år, varit beroende av nässpray. Jag är även beroende av cigg, astmainhalator och lypsyl, men de berendeformerna ska jag inte beröra idag. Jag har tröttnat på att ständigt vara på jakt efter nässpray, jag kan inte passera ett apotek utan att knalla in och köpa MINST 4 paket. Just nu har jag 10 sprillans nya paket liggandes till mitt förfogande sidan om ugnen i köket (nä, de får inte plats i min medicinlåda, den é redan full!). Ni förstår att jag har ett ganska saftigt beroende va?

Nåväl, efter att i flera år försökt med olika typer av avsvälland mediciner för näsan som inte funkat så har jag nu blivit skickad till Öron/näsa/halsmottagningen i Lund. Där var jag idag. Nu fick jag lite obehagliga besked. nu ska det tas i med hårdhandskarna, de är dax för en liten operation, det finns ingen annan utväg tydligen. Man ska gå in med lokalbedövning i näsan och bränna bort mina förstorade näsmusslor (ehh, har man musslor i näsan??).

Fy fan, jag vill inte, men jag måste om jag någon gång ska bli kvitt denna skiten. Naturligtvis är allt detta skapat av min allergi mot häst, hund, katt och gräs. Hur mycket ska jag behöva lida för att få hålla på med mina hästar?? Nacken é kass, näsan é kass, höften ska väl snart tömmas på vätskan som står sedan HS sparkade mig i somras. Astman blir inte bättre, klådan på sommaren är snart outhärdlig. Var fan ska detta sluta?? Ovanpå allt klämmer mamma till med att en dag kanske kroppen sätter stopp, att den inte orkar stå emot mer allergen, jag får en kraftig allergichock och vem vet om man överlever det... Tack för den televerket... Men mamma ska följa med mig när det är dax om sådär en månad. Låter löjligt, men eftersom jag fick fullständig panik när en tand skulle dras ut så tror jag att jag tar det säkra före det osäkra denna gången. Om allt går fint och det inte är några större obehag efteråt så kan vi ju dessutom passa på att göra något kul resten av dagen (ni vet en såndär mor/dotterdag, en sån dag minns jag knappt att vi haft, inte på mååånga år iaf), jag är ju dessutom hästledig (Tack Annette!!) denna dag...

Det låter som en ynklig liten grej som jag ska utsättas för, men va fan, tänk er själva, ligga där med ett gäng okända människor hängandes över dig och sen ska de köra upp ström och andra obehagliga verktyg i näsan på dig! Nä, jag é faktiskt lite stressad över det hela, men hoppas mamma kan hålla mig lugn!!

Ja, det känns ganska pissigt just nu. Hur kunde det bli sådär? Varför i hela helvete fick jag allergi som vuxen? Varför kunde jag int fått det som barn, då kanske jag aldrig fallit så för hästsporten som jag gjort. Nu é det så dax! Men jag får väl snällt leva med dessa åkommor, för häst kommer jag nog aldrig sluta med. Dessutom har vi ju en katt, en stor, tjock, hårig sak. Men han får väl bo kvar tills döden skiljer oss åt. Känns inte schysst att kasta ut Johans kelgris...

Till helgen é det dax igen, vi ska till ridhuset. Jag vet inte hur det ska gå med det ridpasset, jag har liksom gett upp allt vad tränng och igånghållning av häst heter utomhus. Jag orkar inte kolla underlaget i paddocken, pallar inte gå ner på ängen, vill inte ha en skadad häst nu. Jag har gång på gång tagit mig ut och linat Blomsi trots kasst väder. Annette och jag har skottat paddocken för att kunna rida EN kväll. Men allt detta trälande på svårt underlag har berott på att jag bara har en viss tid på mig att lära känna den häst jag eventuellt ska köpa om sådär en månad. Jag har nog en ganska bra koll på henne nu, ja har lite gett upp att "utmana" det isiga underlaget. Jag får försöka  få ut så mycket som möjligt av ridhuset en dag på helgen. Nu vill jag ha vår, eller iaf en isfri paddock hade varit trevligt, våren kan ju iofs vänta, den försvinner ändå lika fort som den kommer. Men idag regnar det lite, det känns bra, det är på rätt väg!

Positivt med att nu åka iväg till ridhus är att man faktiskt kan träffa lite annat ridfolk, den gångna helge träffade vi Vera & Co, denna helgen hoppas vi på att Molle och Trixie följer med till Hallaröd!

Jaha, nu får jag ta och fixa lite kvällsmat, tack för idag!

//

Chisan

Det är kväll, vilket är en jävla tur för mig för jag é helt slut just nu. Har varit i ridhuset med Blomsi. Tillsammans med Annette, Johan, Vera, Erika, Gimmy och lilla Felicia så blev det en verkligt trevlig dag. Jag fick hoppat en liten serie med Blomsi. I pricip hela ridpasset var Blomsi spänd (eller va det jag som va för taggad?) och jag gjorde ingen bra ridinsats, fick henne inte riktigt att slappna av. Märkte till och med att sadeln satt löst, det betyder att Blomsi kniper in magen lite extra då hon är lite på hugget. Nåväl, vi fick hoppat lite och det känndes helt underbart! Blomsi hoppade inte riktigt upp sig, men det var längesedan hon hoppade och jag lät henne mest trippa på med så lite krav som möjligt. Men hon uppskattade det hela, det visade hon med småbockningar i allt galopparbete och efter varje avslutad serie.

Vi hade båda kul idag! Tänk, nu é jag igång igen, jag kan knappt fatta det själv. Hoppas detta blir en vana, att åka på regelbundna träningar. Hoppas Annette orkar åka iväg med en toppad häst och en Persson full med fjärillar i magen! För Annette behövs, utan henne hadedet inte vart möjligt i nuläget att åka iväg och träna. Hon är som vanligt en klippa i alla lägen! Jag é sååå glad just nu, hoppas mitt flow fortsätter i samma takt framöver!

Annette har fotat idag, väntar spänt på om det blev några fina bilder! Så länge får ni kika på filmklippen som Johan tagit med sin mobil idag. Johan har filmat mig och Vera. Vera rider på sin fina 5-åring Amax!

Som ni minns så köpte jag ju en ny kamera. När jag va i ridhuset med Blomsi för sådär en vecka sedan så filmade Johan. Väl hemma laddade jag in den i datorn. Men att sedan titta på filmen gick mindre bra. Det hackade och gick inte alls som planerat. Min dator é helt enkelt för gammal, den klarar inte att spela upp filmer på ett bra sätt. Lånade Jessica och Mattias nya dator, där gick det finfint. Så, med andra ord, köper man ny kamera måste man köpa ny dator...

Här nedan har jag iaf försökt lägga upp den korta filmen...

På söndag är det nog dax igen, en sväng till ridhuset med Blomsi. Om allt går som planerat så kommer vi åka till Hässleholm tillsammans med Vera & Co. Nu kanske jag får chansen att hoppa ett hinder eller två. Det ska bli kul och jag ser verkligen fram emot det!

Idag ska vi till Tinas mor, har blivit bjudna på lite middag ikväll. Gun-Britt é för go, jag ser verkligen fram emot kvällen!

Nu på dagen ska jag och Johan försöka ta oss till Kristianstad och Stable Store. Jag är grymt sugen på en ny dressyrsadel. Jag har redan två dressyrsadlar, men jag vill uppdatera mitt sadelförråd, jag vill ha något nyare, något som passar mig som handen i handsken. En Bates Innova, en Tekna och lite andra roliga sadlar hoppas jag på att kunna provsitta idag.

Om jag nu ska köpa detta lilla skimmelsto så vill jag kunna träna dressyr på riktigt, det har jag saknat länge. Den häst jag minns bäst utifrån dressyrarbetet är min underbara Buckfinder, den hästen var ljuvlig att sitta på. En högrest, långbent och med ett regält genomtramp i bakkotorna. Han är en av de hästarna jag saknar nåt oerhört mycket... Usch, nu ska jag inte sitta här och bli sentimental. Nedan finns iaf en filmsnutt, om den nu funkar... På söndag blir det varken foto eller fim (om inte Annette filmar), min kamera är inlämnad! Blixten fick frispel, poffade till, en rökmoln uppenbarade sig. Den behöver nog ses över tror jag...

Helgen närmar sig med stormsteg, det är redan fredag förmiddag. Denna veckan har varit lite halvseg, jag har inte kännt mig riktigt bra, varken i kropp eller själ. Förra helgens festande tog på min energi. Vanligtvis hade jag varit trött och sliten på söndagen ändå, men denna gången satt det i lite för länge, typ hela veckan nästan. Jag har inte kännt mig riktigt frisk sedan jul egentligen, en ständigt störande förkylning, frossa utan feber, huvudvärk, spänd bröstkorg osv... Nåväl, med detta sagt så ska jag nog försöka mig på en lugn helg. Jag börjar väl helt enkelt bli gammal och festande på hög nivå bör undvikas i möjligaste mån, definitivt inte två veckor i rad iaf! Jag måste nog sova, det känns som att kroppen tvingar mig att gå hem från jobb, jag måste sova, inte vila med datorn i knäet och Tv:n i full gång, SOVA och inget annat! Jag har inga stallpass i helgen, ska försöka mig på åtminstonde en sovmorgon. Kan jag sova till 8 är jag glad...

Herregud vilket kul inlägg, jag känner själv hur energin steg, hahah, eller INTE! Skulle behöva semester, jag vet att Johan vill åka vilken dag som helst. Naturligtvis vill jag oxå ligga vid poolen med en bra bok och sola mig, men, men, men... Jag orkar inte ens tänka på en flygresa, orkar inte engagera en endaste liten tanke på att sitta där på planet med ångest långt upp över öronen... Hoppas Johan inte tänker mer på semester nu, vilket är jävligt svårt eftersom det är så många som åker på solsemester just nu och snackar vilt och brett om det...

Nä, idag ska det bli fredagsmys iaf, lär väl somna tidigt, men det ska faktiskt bli skönt...

//

Chisan

Eftersom så många har blivit lika förtjusta som jag i Johans heta räkor så har jag nu bestämt mig för att lägga receptet här. Det går sällan eller aldrig (framförallt inte på Johans nya mobil) att skicka receptet på sms. Nu kan alla som vill kika här när man blir lite räksugen! Jag kan lova er att detta är de godaste heta räkorna ni kan komma över, men glöm inte bra råvaror (viktigt med stora och fina räkor!!).

Lycka till gott folk och smaklig spis!

Ca 12-15st räkor i varje skål (nypillade, ej frusna eller på burk!)
2-3msk charlottenlök i varje skål (finhackad)
1 pressad och en skivad vitlöksklyfta i varje skål
Salt
Curry
Citronsaft
2 pirripirri i varje skål (fler om man vill ha starkt)
Täck räkorna till hälften med vanlig matolja
25g smör på toppen innan gräddning + torkad persilja

250grader 10-12 minuter (eller tills det fått fin färg)

NJUT!!

Johan fixar förrätten en nyårsafton!

Såhär ska det färdiga resultatet se ut!