Igår när Johan och jag kom hem efter en lång arbetsdag och kallt besök i stallet beslöt jag mig för att skotta lite snö på uppfarten. Jag hatar verkligen snön, man kan ju inte gör att skit, vågar knappt ut och köra på vägarna...

Nåja, väl hemma skottade jag snö som sagt, fick då upp värmen ganska bra. Försökte bli av med värsta snön från skorna och klampade in. Ganska snabbt därefter skulle jag duscha, klädde av mig, och gjorde mig beredd för en varm dusch. När jag nästan var i duschen kom jag på att shampooflaskan stod i köket, typiskt. Jaja, jag traskade glatt ut naken för att hämta flaskan i köket. I soffan satt Johan som sa:

- Uhh, håret reser sig när jag ser dig!

Jag - Haha, jasså håret reser sig på dig när du ser mig naken! (Han fick fingret ganska omgående!)

Johan - Ehh, nä, älskling, det va ju inte så jag menade, jag bara menade att jag inte fått upp värmen än och därför fryser jag ännu mer när jag ser dig utan kläder.

Jag - HA, men jag har iaf fått upp värmen efter att ha skottat hela uppfarten (som jag egentligen tyckte han skulle ha gjort!)

En helt vanlig torsdagskväll i Gamla Boo...

//

Chisan

Jag funderar på hur man kommer att se på behandlingarna och resultaten i dagens sjukvård om 500 år? Kommer dessa framtida friska människor hänföras och reagera med skräck över hur det går till idag år 2009?
Vi ser med skräckblandad förstjusning på hur man använde besvärjelser och olika drycker som medicin, ofta var bön en enorm vårdsatsning. Den riktigt avancerade vården hade åderlåtning och iglar som vård, även lite nergrävda krus med spik och urin som preventiv vård (skydd mot häxors förbannelser). Kunskapen om blindtarmsoperationer försvann ca 1000 år före Kristus då Grekernas gamla läkekunskap gick i glömska…

Kommer det att låta så här om oss och dagens vård om 500år?

De sprutade in gift, riktigt farligt gift i människorna i hopp om att giftet skulle döda sjukdomen före patienten !
(cellgiftsbehandling)

De använde radioaktivitet som botemedel!!! Jösses, vilka barbarer! De strålade de sjuka och hoppades att radioaktiviteten skulle rädda patienten!

(strålning av cancer)

Antibiotika skrevs ut i sådan mängder även mot virus att det slutade med att bakterierna blev antibiotika-resistenta, detta slarv skapade den stora bakteriedöden då miljoner människor dog år 2132. Nu vet vi bättre!

De hade INGEN aning om preventiv vård på 2010-talet! Man hade tilloch med vårdinstanser som kallades Primärvård och de var ökända för att inte klara av att hitta rätt diagnos! Det som är så viktigt system, håll folk friska med preventiv friskvård (så slipper man sjukvård), det är ju ett så enkelt tankesätt!

Ibland, detta är helt otroligt, lyssna på detta, ibland så tog man bort hela organ om de stackars människorna hade något som kallades för cancer, tänk, de tog bort en hel lunga, eller bröst, eller en bit av huden!
Jösses så enkelt det är att bara skicka in lite nano-robotar som håller kroppen i perfekt skick och underbar trim!
Att de inte gjorde det på den tiden?

Hujedamej, jag får rysningar. Jag är helt övertygad om att allt vi gör idag kommer vara uråldrigt och stendumt om man ser det med framtidens människors ögon, precis så som vi ser på stenåldern, för inte tycker vi deras sätt att leva och bota är särskilt intelligent?? Vi tycker att vi lever i framtiden, med modern teknik och goda forskningsresultat, men vad tyckte inte folket på stenåldern, förmodligen samma som vi tycker idag...

//

Chisan

Det é fredag och denna dag började inte superbra. Höll nästan på att försova mig, vaknade med ett ryck 10minuter senare än jag brukar. Eftersom jag har rutiner på morgonen, rutiner som ser exakt likadana ut varje vardagsmorgon så har jag ju stenkoll på vad som ska göras, därför kunde jag utföra alla morgonmomenten i 190knyck! Jag kom till jobb i tid med andra ord, dock med andan i halsen...

När väl morgonmötet var avklarat kilade jag och några arbetskamrater ner på Kulturhuset Anders för att se luciatåget. Helt magiskt, underbart och bara såååå mysigt. Töserna som bara är 14år gamla var fantastiskt duktiga, de är körsångare och därför blev det lite extra bra. Vilken morgon, började i fullständig stress och avslutas i full harmoni. Snart bjuds det dessutom på fredagsfika, dagen blir bara bättre och bättre. Ikväll kommer Tina och Fredrik dessutom, därmed kommer dagen även avslutas perfekt. Ovanpå allt så är det Idolfinal. Min kalender på jobb är för tillfället tom, jag får därmed en chans att dokumentera allt jag gjort i veckan. Lunchen ska avnjutas i byn med en kollega. Ja, ni förstår, det är en bra dag helt enkelt!

Igår red jag HS i paddocken. Eftersom jag kom sent till stallet då vi hade julfest på jobb så var det bäcksvart ute när jag anlände till stallet. Därför fick det bli paddocken. HS visade sig från en ganska bra sida igår, skulle trillskas lite, bocka och sparka, men när jag väl hittade knapparna så gick han fantastikst bra! Avslappnat med en fin bärighet. Duktig pålle!

Tyvärr kommer jag nog inte ifrån jobb i tid idag. Ska med min lunchkollega på hembesök kl 15. Men vad gör väl det, att jobba nära sina kolleger är aldrig fel, särskilt inte en fredag...

Nä, dax att göra lite nytta! Ha en bra dag alla kära läsare!

//

Chisan

... rida efter julfesten på jobb idag?! Vi har knytekalas och man ser ju redan nu att julbordet inte kommer bli att leka med. Efter detta spektakel tänkte jag åka och rida, men hur i hundan ska jag kunna rida efter ett sånt mastodontjulbord?

Jaja, jag får väl bara provsmaka lite...

Igår fick jag en såndära känsla av lycka, kännde mig uppspelt och jag ser ljuset i tunneln! Ni kanske undrar varför, igår skrev jag ju att jag va urtrött och initiativlös. Jag skrev oxå att jag skulle åka för att se träningen i Billinge, vilket jag naturligtvis gjorde. Efter Therés träning tog jag chansen och knallade ner för att snacka lite med tränaren Lars Kristiansson.

Jag vill gärna vara med i en grupp, men frågan é hur grön hästen får vara för att det ska vara lönt för oss och för att jag inte ska sabba för de andra deltagarna. Lars skrattade lite lätt, ställde lite frågor, bland annat vad HS hade för stam. Ja, jag blev helt ställd, ingen har ju frågat mig på länge vems hans far är och därför stod det helt still i min skalle. Fick fråga Åsa som inte hon heller minndes vem han var efter, men hon frågade Therés vem LaVesta var efter och då i det ögonblicket slog det mig, Uskudar så klart!! Åhh, jag é ju hopplös! Minns inte ens vem faren till min häst heter...

Nåväl. När vi väl rett ut den frågan fortsatte samtalet. Ganska snabbt kom vi fram till att det förmodligen är bäst om vi åker hem till Lars och påbörjar vår hoppkarriär där i lugn och ro. Jag kunde inte annat än att hålla med, den lösningen ser ju helt klart bäst ut såhär i början.

Lycklig och uppspelt lämnade jag ridhuset, Åsa skrattade åt mig lite, men vad gör väl det, ett gott skratt förlänger livet.

Varför denna lycka? Ja, det undrar jag oxå. Men jag vill inte något annat än att det går bra för HS, att han får en bra start i sin hoppning, det é ju nu vi ska lägga grunden för framtiden, det får bara inte gå fel. Nog för att jag kunde hoppat in honom själv, men det känns alltid bra att ha någon med vana ögon som kan vägleda och se hästen från marken. Det känns tryggt helt enkelt.

Nu ska vi inte lasta och åka dit nu direkt, men efter allt julspektakel och nyår ska jag ringa och boka en tid. Utifrån väderleken ska vi sedan boka tider så vi så smått kan komma igång, jag skulle gissa på att i februari kommer vi starta! Lycka att få komma igång med hoppningen, helt underbart, FAN vad kul vi kommer ha!! Visst kommer vi även ha motgångar, men det roliga med hoppningen kommer övervägas hoppas jag... Kan knappt bärga mig, shit vad kul!!

Jag kanske ska lasta HS och åka till ett ridhus någon dag innan, förmodar att han aldrig varit i ett ridhus innan, hmm, man bör ju börja i rätt ände kanske, hihi!

Therés och Lady på träning i Billinge!

//

Chisan

Jag har verkligen varit dålig på att blogga de senaste dagarna. Jag tror det beror på att jag har fått utlopp för mitt kreativa sinne på annat håll under helgen och måndagen.

Helgen var späckad med tillverkning av julgodis. Tidsoptimist som man är så lyckades vi inte på långa vägar bli klara under lördagen med vårt julpyssel. Men vad gjorde väl det, då blev det bara ännu ett besök till Åsa. Hela måndagen gick aldså oxå till julgodis. Trots detta är vi fortfarrande inte klara. Det kommer krävas ytterliggare en dag för att få ihopa allt. Sen får vi väl se, det kanske blir fyra dagar oxå... Tyvärr har jag inte några bilder att visa, jag har inte orkar ladda upp några bilder i datorn. Kameran och datorn lever sitt egna lilla liv och därför blir det liksom omständigt alltihopa. Kanske det blir bilder lite senare i veckan...

Kul har vi haft, jag som själv trodde det skulle gå mindre bra med min insats i det hela. Utan Åsa hade det dock aldrig blivit så bra som det blev, under tiden har jag lärt mig massor i köket. Vi får väl se om det blir en chokladfabrik i framtiden, man vet aldrig !  

Vädret é verkligen grått och trist. Men jag ska inte klaga, jag slipper iaf skrapa rutorna på morgonen! Det känns inte riktigt som man orkar ta sig för något som tar på ens krafter. I måndags bar det dock av till Lund för att ordna lite julklappar. Fick faktiskt ordnat några, nu é det bara ca 18 klappar kvar... Men det é ingen ko på isen för det, det ska nog lösa sig till slut...

Har småfunderingar på om man skulle låta Calle gå tillsammans med Hot Shot. Har därför släppt ihopa busfröna i paddocken några gånger. De springer och bockar men verkar ändå vara kompisar. HS slickar på Calle frenetiskt, det beteendet fattar jag inte alls, men så länge Calle får äta sitt kantgräs är han nöjd ändå. Har dock en liten föraning om att Calle lär rymma från hagen då staketet inte går tillräckligt långt ner, han vet att gräst är grönare på andra sidan... Mmm, jag får väl fundera lite mer på den saken...

Ikväll blir det Billinge ridhus igen, sista för detta året. Lady går supersnällt in i släpen, inte ens longerlina behövs längre. Därför är jag inte längre till hjälp vid lastningen, men att åka och se träningen kan man väl göra ändå?! Jag tycker det é mysigt iaf. Kanske ska höra mig för om man kan få deltaga i en grupp nästa år, kanske ska ta mig ett litet snack med tränaren och se vad han har att säga...

Även denna helg är fullspäckad. På lördag ska vi till pappa och Annika. Alltid lika kul att komma och få ta del av deras underbara mat. Det har snackats om anka, eller gås kanske det var, vi får väl se vad det blir för spännande! Hur som helst så vet jag att det blir gott!

På söndag ska det första julbordet för i år avverkas. Mamma och Kjelle bjuder alla oss barn. Hmm, minns inte vad stället hette som vi skulle till, vi har dock varit där en gång innan, men jag lär ju INTE hitta dit. Får se om man kan ta rygg på någon...

Nä, nu får jag nog göra lite nytta igen.

Tack för mig!

/

Chisan

Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.

Källa: Joan Rivers

500 000 svenskar lider av dylexi.

Källa: Helsingborgs dagblad

Arbete är ett hån mot friheten...en arbetare är en slav på deltid.

Källa: Bob Black

Jag körde hem men tog fel på hus och kolliderade med ett träd som inte finns på min tomt.

Ur skadeanmälan till försäkringsbolag

Enligt moderna astronomer så är rymden ändlig. Det är en väldigt trösterik tanke, i synnerhet för människor som aldrig kan komma ihåg var de har lagt sina saker.

Källa: Woody Allen

Jag gillar de flesta platser jag varit på, men jag har aldrig riktigt velat åka till Japan, helt enkelt för att jag inte tycker om att äta fisk, och jag vet att det är väldigt populärt där i Afrika.

Källa: Britney Spears
  

Sprängämnen kan ligga bakom explosionen.

Källa: Expressen

Ja, som ni alla redan vet så é det ju fredag, igen. Veckorna tickar på och snart é det Jul. Året har gått sjukt fort och massor har hänt. Jag orkar dock inte dra upp en massa exempel, det finns ju i bloggens historia så den historien bör ni alla känna till...

Men vilket fall, det é fredag som sagt. Jobbeveckan är snart över och helgen kliver in. Varför känns helgen alltid så ny och spännande när den närmar sig, det é liksom inte så att vi bara har helg en gång i halvåret direkt. Man känner sig lite extra lyckligt lottad just på fredagar.

Förr känndes söndagen grå och trist och man skulle upp till jobb eller skola på måndagen. Idag har jag omplanerat lite och prioriterar måndagar och är helt enkelt ledig då. Söndagsångesten är borta och söndagen har helt plötsligt fått en helt annan innebörd för mig. Nog för att jag typ alltid é seg på söndagar men jag vet oxå att jag har ytterliggaren en dag att göra lite kuliga saker på.

Imorgon ska det bakas, ja kära läsare, ni läste rätt. Persson ska baka! Naturligtvis ska jag inte baka helt ensam för det vet vi alla att det hade blivit en katastrof. Nädå, jag får stöd från Åsa som tur är! Nja, jag ska nog inte baka så mycket på egen hand, jag tror jag mestadels kommer göra som Åsa säger helt enkelt. Jag kan ju inte ens göra en sockerkaka.

Att baka prioriterades inte riktigt när jag bodde hemma, det var bara häst, häst och åter häst som gällde. Fråga mig inte om något inom bakvärlden, fråga mig om häst istället...

Jag minns första gången jag skulle koka potatis, minns inte riktigt vilken ålder jag va heller, mamma du kanske minns?? Mamma bad mig fixa potatisen så den va klar tills hon kom hem. Jag skalade den, la den i vatten och kokade på angiven tid. När mamma väl kom hem var det inga glada miner, potatisen var i stort sett bara mos, jag hade ju inte lagt i papper i grytan efter att ha hällt av vattnet... Ja, så såg min karriärstart ut i köket, inte helt lyckat kanske... Men jag glömmer ALDRIG att lägga i papper fler gånger...

Lussebullar älskar jag, men att göra dem funkar inte, hatar verkligen att bli kladdig om fingrarna...

Numera bor jag ju med en hobbykock. Det é verkligen längesedan jag lagade mat i vårt hus. Johan tycker det é roligt, jag har tröttnat. Vilken tur för mig att hans intresse för matlagning inte svalnat. Annars hade det blivit knäckebröd varje kväll...

Nä, om jag skulle göra lite nytta kanske...

//

Chisan

Jag trotsade mörkret och vildsvinen i skogen. Jag och Hottentott gav oss ut på en kvällsrunda. Det är HS första mörkerritt och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig av honom. Men han uppfyllde alla de krav jag hade, han va helt fantastisk. Fåglar, rådjur, stora lysande grävare och nyfikna får va inga som helst hinder för vår runda. I början undrade han varför jag hade en sån konstig lampa på hjälmen, men ganska snart var han bekväm med även den. Helt underbart, vilken mysig runda, precis vad vi behövde en torsdagskväll som denna. HS var på strålande humör både innan och efteråt, verkligen roligt att se! Verkade som han var ganska stolt över sig själv oxå efter vår runda, för nog var han lite skeptisk till att lämna gården i mörkret, men han litar till fulla på ryttaren och bara gillar läget, livet på topp helt enkelt!

Hottentott i värsta vinterpälsen, en riktig nallebjörn.

Tack för mig, nu dax för lite kvällsmat.

//

Chisan