Ja, som ni alla redan vet så é det ju fredag, igen. Veckorna tickar på och snart é det Jul. Året har gått sjukt fort och massor har hänt. Jag orkar dock inte dra upp en massa exempel, det finns ju i bloggens historia så den historien bör ni alla känna till...

Men vilket fall, det é fredag som sagt. Jobbeveckan är snart över och helgen kliver in. Varför känns helgen alltid så ny och spännande när den närmar sig, det é liksom inte så att vi bara har helg en gång i halvåret direkt. Man känner sig lite extra lyckligt lottad just på fredagar.

Förr känndes söndagen grå och trist och man skulle upp till jobb eller skola på måndagen. Idag har jag omplanerat lite och prioriterar måndagar och är helt enkelt ledig då. Söndagsångesten är borta och söndagen har helt plötsligt fått en helt annan innebörd för mig. Nog för att jag typ alltid é seg på söndagar men jag vet oxå att jag har ytterliggaren en dag att göra lite kuliga saker på.

Imorgon ska det bakas, ja kära läsare, ni läste rätt. Persson ska baka! Naturligtvis ska jag inte baka helt ensam för det vet vi alla att det hade blivit en katastrof. Nädå, jag får stöd från Åsa som tur är! Nja, jag ska nog inte baka så mycket på egen hand, jag tror jag mestadels kommer göra som Åsa säger helt enkelt. Jag kan ju inte ens göra en sockerkaka.

Att baka prioriterades inte riktigt när jag bodde hemma, det var bara häst, häst och åter häst som gällde. Fråga mig inte om något inom bakvärlden, fråga mig om häst istället...

Jag minns första gången jag skulle koka potatis, minns inte riktigt vilken ålder jag va heller, mamma du kanske minns?? Mamma bad mig fixa potatisen så den va klar tills hon kom hem. Jag skalade den, la den i vatten och kokade på angiven tid. När mamma väl kom hem var det inga glada miner, potatisen var i stort sett bara mos, jag hade ju inte lagt i papper i grytan efter att ha hällt av vattnet... Ja, så såg min karriärstart ut i köket, inte helt lyckat kanske... Men jag glömmer ALDRIG att lägga i papper fler gånger...

Lussebullar älskar jag, men att göra dem funkar inte, hatar verkligen att bli kladdig om fingrarna...

Numera bor jag ju med en hobbykock. Det é verkligen längesedan jag lagade mat i vårt hus. Johan tycker det é roligt, jag har tröttnat. Vilken tur för mig att hans intresse för matlagning inte svalnat. Annars hade det blivit knäckebröd varje kväll...

Nä, om jag skulle göra lite nytta kanske...

//

Chisan

 

Lina

4 december 2009 11:52

åhh vad jag längtar till söndag:) blev så glad när du sa att ni ville komma.. Lycka till med baket!! Kram

http://vernblom.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...