Egentligen vill jag inte skriva detta inlägget, hade tänkt låta bli, men jag kan verkligen inte låta bli. Det kan tänkas vara en liten sak, men för mig är det i grunden en större besvikelse än på länge. Jag skriver om det, inte för att det egentligen har något informationssyfte eller för att jag vill gnälla, inte heller för att skylla eller skälla på någon, utan för att jag vill ha med det som en notis och för att någon i denna härvan kanske lärt sig något av gårdagens händelse. En dag kanske jag får för mig att göra bok av bloggen, då vill jag detta ska finnas med, för att påminna mig själv om att aldrig göra det samma mot mina barn...

Ja, jag har blivit sviken, av min egen far. Förmodligen var det inte med avsikt att göra mig varken ledsen eller besviken från början. Tanken han hade var oerhört generöst, men att sedan bara dra bort erbjudandet mitt under näsan på mig gjorde att jag kände mig lurad och trampad på, ledsen och besviken. Varför ens ringa och erbjuda något om han ändå ska ringa 20 minuter senare och säga att biljetterna har han gett till någon annan. Någon blev glad och fick förhoppningsvis en underbar kväll, det förtjänade personen i fråga vekligen. Men jag ändrade hela min helg, det har fortfarande fått konsekvenser som jag måste reda ut denna söndag. Det skadade ett redan sårat förtoende, den biten är värst, inte att jag faktiskt aldrig fick biljetterna...

Sorgligt nog fyllde dessutom pappa år igår, det blev antagligen ingen höjdardag, sjuk och kanske, kanske med lite dåligt samvete, vad vet jag...

Men som en lite påminnelse till mig själv skriver jag detta. En liten sak kan bli en stor sak i slutändan... Tänk lite längre än näsan räcker, tänk två gånger innan du lyfter luren...

Till syven och sist fick jag ändå en supertrevlig kväll hos Anki och Jeppe, Erik fyllde hela 8år och kvällen blev som vanligt trevlig i väldigt gott sällskap!