Varför är det alltid så att när man ens tänkt tanken på att kroppen spelar i samma liga som jag själv, att allt flyter på utan större krämpor - ja, det är då det smäller till, det är då kroppen ska visa på sin styrka (eller svaghet) och jävlighet!

Aldeles nyss hände det som inte får hända, jag sitter rakt upp och ner och läser, inga hastiga rörelser, inga tunga lyft och inga konstiga vinklar men ändå känner jag hur det hugger till och den bestående smärtan är ett faktum! Va fan?!?! HELVETE! Jag vill inte! Hur kunde detta ske nu då? Jag förstår att smärtan gör sig extra påminnd efter ett ridpass, efter en tung dag på jobb eller efter roliga vattenlekar, men inte såhär, inte på detta viset, hur är det möjligt?

Jag har tiggt till mig några alvedon (ju fortare desto bättre har jag lärt mig), jag är tillbaka till att göra mina övningar en gång i timmen och att tömköra Sune ikväll kan jag glömma, att rida behöver jag inte ens fundera på.

Men man undrar varför, jag tycker ändå att jag känner min nya sköra nacke ganska bra vid detta laget, detta hade inte hänt för en månad sedan, då krävdes det mer våld än såhär. Frågan är vad som förändrats, kan det förändras till det sämre, jag trodde nacken skulle bli allt starkare efterhand...

//

Chisan

 

me

25 augusti 2011 15:51

Stackars min tös. Lite massage av sambon kan lätta upp lite vid dessa stunder. Prova, det kan inte bli sämre. Kram mamma

 

K1

25 augusti 2011 20:23

Om han bara hade kunnat massera. Nä, jag får nog vänta på att K3 kommer imorgon =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...