Min lille plutt, min bebis, min guldklimp. Det är Sune jag pratar om så klart. Min goding som bara växer och växer. Fan vad jag tjatar om att han växer, blir större och större för varje dag, men jag får skylla mig själv, jag bad om en stor häst och det ser ut som om det é precis vad jag får! Tig kvinna!   

I måndags var det dax för en lite försenad verkning av hovarna. Berättade jag om hans mugg på sensommaren? Att han en dag va jävligt halt, och att jag var helt övertygad om att det naturligtvis var den exploderande muggen som gjorde ont och att jag tyckte Sune va gnällig? Nåväl, detta behandlade vi med sårtvätt och salvor och det blev långsamt bättre och Sune slutade halta efter några dagar. Nu visade det sig i måndags att Sune faktiskt haft en hovböld, stackars liten. Har lite dåligt samvete faktiskt. Men jag vet inte vad jag kunnat göra annorlunda, jag lyfter hans tassar regelbundet, särskild då för att se så att inte muggen skadat något annat undertill, eller bara för att se hur det gick med ballarna. Men inget, jag såg inte ett skit, men så var det en hovböld!! Sune, Sune, Sune, din mor é kass! Muggen fortsatte jag sedan att behandla med Biolight sisådär 4-5 gånger och vips så var nästan allt borta, fantastisk manick det dära!

På lördag blir det lite lasning i nya släpen. På söndag blir det förhoppningsvis en tripp till N. Rörum för lite löshoppning! Vågar inte löshoppa honom i paddocken längre, det känns som om staketet är lite för lågt för honom och han skulle nog behöva lite mer plats, därav blir det löshoppning i ridhuset på söndag. Hoppas allt går bra!! Kanske kan jag fixa lite bilder och en filmsnutt från detta, vi får se...

Den gångna helgen fick Sune prova på att vara handhäst. Inte helt enkelt, men till slut fattade han någerlunda vad som gällde. Vi får väl se om man vågar ha med honom ut i skogen som handhäst någon gång...

Tina och Druid gjorde ett superjobb med Sune, även om han inte var helt tillmötesgående hela tiden   

//

Chisan