Hej på er!

Jag lever trots dåligt bloggande. Det knallar på i sin lilla takt. Just nu tar jag tag i mina sista arbetsdagar på jobb och hoppas att liten inte tänker komma innan torsdag iaf. Efter det är det fritt fram.

Min omgivning har förändrats, alla är så väldigt omtänksamma. Jag behöver inte öppna dörrar själv, inte mocka, inte bära vatten, inte bära matkassen osv osv. Gubben där hemma har till och med hälsat på dammsugaren och gjorde en fin insats med denna i helgen. Tro mig, han gillar INTE dammsugaren annars...

Men snart är allt tillbaka till det normala då jag kan mocka och öppna dörrar själv, hahah!

Tänkas, det är bara några dagar kvar, helt obegripligt, jag kan inte tro det är sant. Jag har inte en aning om hur framtiden blir, det är fortfarande så overkligt alltihopa.

Kanske dax för en magbild igen, ska se om jag inte kan fixa det lite senare, den har ändrat skepnad och har sjunkit en hel del, därmed har även trycket på revbenen avtagit lite, väldigt skönt!

Hej på er så länge!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...