Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredagen var även jag sjuk. Fredagen var lång och dryg. Ensam hemma med en knodd på 15kg som bara vill bli buren och en mamma som inte hade kraft att bära och ont i varenda liten led i hela kroppen. På lördagen var jag riktigt kass, vaknade av att telefonen ringde kl 11.45 Ehh?! WHAT?! Så länge har jag aldrig sovit! Så soffläge hela dagen för min del. Johan och Anton åkte en snabbis till affären och brorsan åkt på kalaset som vi sjuklingar missade. Så där låg jag hemma i soffan helt ensam. Vilken märklig känsla. Jag har inte varit ensam i huset de senaste 2 åren. Vilken skum känsla att ligga där helt ensam...

Igår kände jag min ändå något piggare, mamma kom på besök. Jag orkar givetvis inte rida, men mamma red en tur på min fina Sune. Det gick riktigt bra trots att Sune var skeptisk till denna nya ryttare. Det är nyttigt för honom också att få någon annan på ryggen. Han är duktig min stjärna, ja det är min mamma också!

Bildbeviset!

Mamma och Sune 150316