...vad jag ska skriva om egentligen. Mina dagar flyter lite ihopa och blir lite det samma. Rutinerna mitt i allt byggkaos i en hälig kompott blandat med halsbränna, foglossningar, blodprovstagningar, händer som knappt fungerar och en jävligt otymplig kropp gör att det inte blir så mycket tid över till så mycket utsvävningar i vardagen.

Solen skiner idag, det är iofs iskallt, men jag känner såååå för att gå en lång promenad i eftermiddag. Men det är lönlöst, det går inte, jag kommer få sota så mycket för det sen. Eftersom det blåser är det antagligen aldelses för kallt att sätta sig i vagnen bakom Calle också, då lär man troligtvis frysa häcken av sig... Några plusgrader och lite sol hade verkligen gjort sig nu, jag hade behövt det. Energi är inget jag har gott om just nu.

Det va mig ett jävla gnällande på mig. Jag vet, jag börjar till och med själv att tröttna på mig själv. Men att inte kunna göra saker som annars är väldigt naturligt och självklart för en är en nyttig upplevelse. Att se hur långt bort det dära shampot står på CityGross och inse att jag faktiskt inte kan ta mig dit är en otroligt frustrerande upplevelse. Jag försöker ta mig i kragen och "bara göra det" och inte tänka så mycket, men så enkelt är det inte just nu.

Det blir liksom en ond cirkel, ju mindre man kan röra sig, ju tyngre blir man osv osv... Däremot mockar jag, helst till iaf två hästar om dagen, igår blev det till tre hästar, jag försöker gå så långt jag orkar och kan och jag försöker hålla huset i någerlunda skick. Man gör så gott man kan helt enkelt och sen får det vara bra med det.

Idag fick jag ett leende. En kul grej som någon satt upp på väggen på jobb. Man river av en smileygubbe och ger någon. Jag fick ett och ja då smilade vi tillsammans en stund. Ganska kul ändå.Nu sitter smileygubben uppklistrad på min dator och förgyller dagen och säkerligen även morgondagen.

Idag känns det inte som en bra dag. Jag är fullständigt orkeslös, hade jag kunnat så hade jag gärna till och med låtit bli att svara på tilltal då det just nu känns för jobbigt. Hade jag slutit ögonen nu så hade jag somnat direkt.

Jag är förbannat bra på att gnälla va?! Ja, det känns som att jag är gjord av klent virke just nu.

Alla mina värden ligger sådär fint på gränsen till en eventuell havandeskapsförgiftning. Grattis till mig. Nu blir det blodtrycksmätning varje morgon och kväll samt att jag får hålla koll på äggvitan i urinen. Jag hoppas så innerligt att det håller sig lugnt, jag vill verkligen inte behöva åka till Lund och bli inlagd på ett mörkt rum. Vilken mardröm!

Såhär ser mina ben ut på eftermiddagen. Vackert...

Nu över till något roligare. Det börjar hända lite saker i stallet. Trots att vintern tagit ett regält grepp om oss så börjar man ändå få upp hoppet om att våren kommer snart. Igår sken solen en liten, liten stund. Och kalvarna har börjat komma. Så underbart att se de små liven, det ger verkligen hopp om att våren är nära.

Vi hälsar Alvin välkommen till världen.

Nu får det vara bra för idag, tack och hej!

Jag tycker det är lite halvlöjligt det hära med högtider som är påtvingade. Såsom Jul, alla hjärtans dag, påsk osv osv. Det är en grogrund för dåliga samveten, konflikter i släkt och ger gärna upphov till en hel del stress helt i onödan. Allt ska vara så perfekt och följer man inte normerna så blir man snabbt påhoppad.

Igår var det ju som alla säkert vet Alla Hjärtans Dag. Ännu en tradition som väldigt gärna ger upphov till dåliga samveten, stress och krav. Jag ser hellre att gubben min kommer med en blomma en helt vanlid dag sådär apropå. Till svar får jag då att det kan man inte göra för då tror du jag gjort något dum och vill döva mitt samvete.

Dålig ursäkt för att slippa säger jag, men faktiskt så får jag INTE honom till att komma med en blomma sådär apropå en helt vanlig dag. Men när det är högtider följer han normerna slaviskt. Han skulle ALDRIG glömma Alla Hjärtans Dag. Ibland har jag tvingat honom att inte handla för jag tycker vi har så mycket annat att lägga pengarna på, men igår sa jag inget och därför kom min älskling hem med en fin bukett rosor och ett stort handskrivet kort. Naturligtvis blir jag glad, men mest för det handskrivna kortet som jag kommer spara och minnas länge.

Jag börjar bli eländigt trött på vinter och snö nu. Ett tag försvann snön, det var flera plusgrader, lite värmande sol och fåglar som kvittrade och som samtidigt skänkte enorm energi. Men tji fick vi allihopa, snön kom som ett brev på posten och vill verkligen inte ge med sig.

Jag saknar verkligen mitt sommarparadis. I år kommer mestadels av tiden att spenderas på hemmaplan. Jag har en hälig tid att se fram emot. Jag och liten bebis ska njuta av varje minut, hoppas gubben min kan vara hemma lite extra i sommar, det hade varit mysigt. Ett helt år ska jag vara hemma. Jag är väl medveten om att tiden kommer gå oerhört fort, därför är det viktigt att vi tar tillvara på den tiden lite extra mycket.

Varför åka utomlands när man har det såhär?

   Loverboy ställde ut på Mila Mässan som va förra veckan i Malmö. Ett gäng från fälttävlandslandslaget frågade om de inte kunde få hoppa över en an Johans Honda ATV-maskiner. Tyvärr är bilden väldigt dålig, men det röda under hästen är altså en Honda fyrhjuling.

   En hel men skitig fyrhjuling körs ut från arenan. Ingen skada skedd på varken häst eller maskin   

Igår spenderade jag och Johan heeeela låååånga kvällen på Bauhaus (och en snabbis in på Hornbach). Nu har vi snart fått ihopa det mesta till grovköket. Panel, skåp, bänkskiva, färg, penslar, roller, sättlim, vask (extra stor så bebis kan bada, hoppas den passar), sockel, gardiner, vägghylla osv osv... Listan kan göras oändlig. Ett litet sketet utrymme på sisådär 8 kvadratmeter kan ställa till med sån oreda i HELA huset och vända upp och ner på hela tillvaron. Låt nu allt gå som det ska så detta snart är över, jag är ju redan helt slut och väldigt trött på alltihopa... I detta skedet så bör man egentligen ha allt klart inför bebisens ankomst, men vi gör allt lite tvärt om, avslutar alltihopa med ett jätteprojekt. Jag hoppas innerligt att liten inte tänker komma tidigare. Då tar vi nog in på hotell en månad, hahaha!

Magen och jag gör så gott vi kan i vår egen takt. Det går inte fort och sittpauserna i alla dessa byggvaruhus har börjat bli en vana, hahah!

Det sparkas och trängs i magen. Nu börjar utrymmet verkligen bli litet och det märks, rörelserna har liksom ändrat karaktär, det gör lite småont när h*n rör sig och det känns att alla försök till rörelse känns ansträngande och lite besvärliga för bebisen.

Tack och hej!

Då mina händer somnar på natten så måste jag ha skena framförallt på högran. Man kan tro att om handen/armen bara somnar så är det inte hela världen, men fy fan vad ont det kan göra. Jag trodde inte det skulle vara sån smärta och att jag skulle ha problem att sova på grund av detta. Som gravid samlar man mer vätska och då täpper man till i handlederna och detta ger då effekter såsom sovande och smärtande händer pga sämre blodflöde. Detta kallas även för karpaltunnelsyndrom. Jag hoppas däremot att detta försvinner när liten väl kommit till världen, om inte så får jag nog snällt operera mig...

När jag läste till arbetsterapeut så gjorde vi skenor till oss själva för att öva. Vi skulle sedan gå hem och sova med dessa på vilket jag inte gjorde då. Idag är jag såååååå glad för min skena, utan den hade jag varit till råttorna eftersom det helt enkelt inte går att sova med sådan smärta. Inte trodde jag att jag skulle få sådan nytta av min skena, jag som flera gånger varit på väg att kasta den...

Såhär ser den ut. Den ser inte skön ut, men tro mig, den är helt underbar! Slåss med sambon kan man oxå göra mitt i natten, hihi!!

Men när man vaknar på natten och ska på toaletten så är det lite halvbökigt då denna måste av och på, man hinner vakna till ordentligt kan man säga...

  Imorse var vi på rutinultraljud nr2. H*n växer enligt alla normalkurvor, är beräknad väga 3.2-3.7kg vid födseln, väger idag ca 2kg. Beräknat förlossningsdatum är inte ändrat, dvs den 30 Mars är vi beräknade.

Det var sista gången vi var i Lund på rutinkoll. Nästa gång kanske vi har en bebis med oss hem...

Det var betydligt svårare att se vad som var vad vid detta ultraljudet. Allt var så mycket större. Jag fick lite bilder med mig hem. Tyvärr kan jag inte rotera dem så det blir bra här i bloggen. Barnmorskan lyckades få en bild precis när h*n putade med munnen, hihi, liten pussgurka?

Det sparkas och fejjas hela dagarna och just nu är halsbrännan vidrig! Vissa stunder står jag knappt ut, blääää!!! Men jag började redan för några veckor sedan gilla det hära med att vara gravid. Det är en underlig känsla att bära liv inom sig, jag kommer nog verkligen sakna magen. Bieffekterna kommer jag INTE sakna däremot.

Det är sisådär 50 dagar kvar till förlossning, 81% av graviditeten är avklarad. Men tro det eller ej, grovköket är snart på gång. Det är nu färdigplanerat och förväntas komma igång på torsdag nästa vecka. Tur jag har pappa som hjälper till att få fart på projektet! Det kommer bli såååå bra!

Tack för mig så länge!