Om du tänker att du är glad så blir du det!

Vad hade jag gjort utan min kalender? Kikade i den igår och hoppsan, imorgon är det ju dax för klippning. Tur jag tittade i den igår och inte imorgon. Frågan är vad jag ska hitta på med frillan? Antar att det blir samma som innan, kanske med en droppe färg oxå? Till våren har jag lite planer på att raka båda sidorna, vad tror ni om det? Till våren vill jag iallafall ha en snygg men enkel frilla. Jaja, det ger sig. Cinita som jag klipper mig hos har alltid ideér så slipper jag tänka och fundera så mycket på det hela     

Såhär ser det ut idag, vi får se hur det ser ut imorgon...

(glad jag ser ut va?! hahahah)

Kanske skulle ridit Sune idag, lite så va planen, men nu blir det ju inte så. Kanske rider honom en snutt imorgon? Ähh, vi får väl se hur andan faller på. Det hära vädret/årstiden tar liksom emot, hämta häst långt bort i mörkret (hoppas man fått tag i rätt häst), gå på grusvägen i mörker med unghäst, rida i halvskumt väder (gärna med lite dimma som spexar till det) och sist men inte minst lämna en fuktig unghäst i hagen igen... Nja, det känns sådär ibland... Därför blir det lite sporadiskt med ridandet just nu. Men det kanske inte gör något eftersom Sune faktiskt varit igång sedan i våras?

Förra inlägget spydde jag galla över en otroligt störig och toppad Sune. Jag va arg på honom och det satt i flera dagar. Jag bävade för söndagens utflykt till ridhuset med tanke på senaste passet hemma.  Meeeeen, vad gör då Sune? Jo, han charmar hela gänget och gör en helt lysande insats och jag kan inte vara mer supernöjd med honom. Knasthäst, man vet aldrig var man har honom nuförtiden...

Mamma fotade lite, men själv fick jag inte tagit en enda bild tyvärr. Jag red först en snutt, sen skickade jag upp Tina för att hoppa uppsuttet för första gången vilket gick helt lysande. Det låg till och med blåa IKEA-påsar under hindret, men det brydde sig Sune föga om. Cooling   

Någon kanske undrar varför jag själv inte hoppade Sune. Detta ska jag berätta för er som inte vet en helt annan dag.

Igår var jag och Jessi på Gekås för lite shopping. Nja, lite shopping blev det inte, blev 4000:- fattigare. Jag fick inhandlat en hel del saker som jag kommer behöva framöver, dock inte en enda julklapp!! Bahhh!! INTE BRA! Det är ju faktiskt bara fem(5) veckor kvar till jul, fattar ni?!

Jag har sååååå ont i fötterna såhär dagen efter, det kommer dröja innan jag åker dit igen. Puhh!

När vi var på väg hem fick jag ett mms av snälla och underbara Tina. Hon hade sett att Calle var svettig på söndag morgon och tog själv initiativet att se till att lilleman blev av med lite överskottspäls. Tror, eller nä, jag vet att Calleman blev väldigt tacksam över detta. Inte lätt att få jättetjock shettispäls när man redan innan är varmblodig...

I helgen knystade jag till Jessi att jag var sugen på lussebullar, men att göra några själv är uteslutet då det blir stenbullar, inte alls gott. Vad stog hon och gjorde när jag kom hem till dem i söndags? Jo LUSSEBULLAR! Inga stenbullar utan sådär perfekta luftiga och kanongoda lussebullar! Gissa om jag blev glad!

Det är bara att konstatera, jag har världens bästa vänner och det är jag oerhört tacksam över!

Tack och hej för mig!

Börjar tycka att den dära unghästen Sune är lite småjobbig. Igår tog jag mig en sväng om i paddocken. Här har ni historien i detalj... 

Redan i stallet var han en pina. Han är bufflig och kan knappt stå stilla nuförtiden. Dessutom har han börjat skrapa och störa sig med frambenen oxå. Grr! Gillar INTE buffliga och respektlösa hästar. Hur ska jag vända detta beteendet? Just nu blir det mest en boxningsmatch, och vem av oss vinner tror ni?? Inte jag iaf...

Persson irriterad!!

I paddocken:

Till en början kom jag knappt upp på honom, han skulle helt enkelt inte stå stilla och jag fick bannemaj inte korta tyglarna för att ha lite kontroll vid uppsittning. Han gjorde allt för att strula till det. Jag fick därmed jaga honom med pallen en bra stund innan jag väl kunde sitta upp och samtidigt se upp för framben som fäcktade i ren frustration från hans sida. BAH!!!

Persson irriterad!!

När jag väl kom upp så skulle han dra mig ur sadeln och bråka ideligen. Och bli styrd dit jag ville fanns knappt på hans schema. BAH, igen!!

Persson irriterad!

Rider en kort stund, men eftersom han är så toppad så blir han genomsvettig. Kul att släppa ut en genomsur häst på lösdriften?

Persson irriterad (på mig själv och hästen, ingen annan så klart)!!

Väl inne i stallet är han så förbannat störig då han fortfarande är rastlös och nu kliar det ju dessutom överallt eftersom han är svettig. BAH!! Jag gapar och skriker på ett sådant sätt som jag själv hatar när andra gör, men igår va det inget annat som hjälpte på min buffel.

Persson irriterad!!

På söndag ska vi asa med honom till ridhuset och försöka rasta honom ordentligt. Jag hoppas allt går enlig planen så vi kommer iväg. Sune behöver nog det känns det som. Undrar om en vintervila snart varit på sin plats? Kan det hjälpa lite mot trotsen eller blir det bara ännu värre om han inte blir rastad? Fan vet...

Här har ni en väldigt dålig bild från gårdagen. Men ni kan ju helt klart se Sundes goda försök till att dra och slita mig ur sadeln. Bångstyrig kan man lungt kalla honom för!

(nä, vi hoppar inte hinderna som står där, måste för fasen kunna styra först)

Tack för mig!

Blev nyss gräsänka och så kommer det vara ända tills måndag. Så jävla trist, verkligen, började faktiskt sakna Johan redan igår, dvs långt innan han ens åkt. Jag är inte jätteduktig på att vara ensam. Eller tja, det går i perioder. Ibland är det förbannat skönt att vara ensam några dagar, men denna gången är det mest tråkigt och jag kommer längta ihjäl mig till måndag kväll...

Tur vi gjorde en stor laddning mat igår som jag kan ha några dagar, för laga mat till mig själv blir inte av, då står jag hellre över eller tar mig en torr macka.

Jag lever iaf med den bäste man kan hitta på jorden. Alltid omtänksam, mot både människor och djur.

Här på bilden ligger Calleman sjuk och Johan placerar sig tätt intill timme efter timme med flugsmällaren i högsta hugg så att Calle ska få ligga i lugn och ro utan jobbiga flugor. Kan man egentligen bli mer omtänksam än så?

...det fortfarande finns svamp i våra skogar?! Det é bara att ta med sig korgen och kniven och ge sig ut i skogen.

Imorgon lördag ska jag och älskling ut en runda igen för att se om vi kan fylla en korg eller två. Det är så oerhört avkopplande att gå där och plocka sin svamp. Skogen är inte alls så tyst som man kan tro, det finns massor med djur som håller koll på vad vi gör på deras revir. Men det fina i kråksången är att man inte hör bil och statssorlet. Sätter man sig ner och bara finns till en stund så finner själen ett otroligt skönt lugn som man bara kan finna när man sitter mitt i naturens stillsamma vrå.

Att gå dubbelvikt en hel dag vill inte riktigt min kropp just nu. Halsbrännan är ett faktum efter några timmars svampplockande. Men samarin botar så det har jag redan fyllt fickorna med    Mellan varven får jag pausa och dirigera loverboy var han ska plocka, hahah!

Jag längtar så till imorgon! Sen kommer kvällen spenderas hos stugfolket, och söndagen ska spenderas med Tina och Askis på Pay and Jump. Jag är så fruktansvärt avundsjuk på dem så det é inte klokt. Men min tid på tävlingsbanan kanske kommer igen? Jag hoppas innerligt på det iaf!!

Hade tänkt att jag skulle rida lite idag. Men planeringen sprack när jag insåg att jag inte fått med mig ridbrallorna och dessutom hade jag inte fått med mig något skärp till stalljeansen. Istället ställde snälla, underbara och fantastiska Tina  upp som vanligt. Jag skötte marktjänsten med kasande jeans, oerhört obehagligt och obekvämt men det gick!

Bild från ikväll. Visst, jag har zoomat och sedan klippt ut bilden, och sen va det lite skymning, men faktiskt, jag är inte jättenöjd med nya telefonens kamerafunktion... Men ni kan väl iaf se att det är Tina och Sune?!

Sen tar jag mig friheten att lägga upp en bild från helgen. Tina och hennes fina Askis debuterade på lokala ortens klubbtävling. Ekipaget gjorde en finfin insats och det är så roligt att få vara med på deras resa tillsammans!

Dessutom kan man se lite storleksskillnade på hästarna när man får bilder på både Sune och Askis såhär intill varandra.

(Här tar telefunken lyckats med en ganska bra bild trots allt)

I år blir det ingen Halloweenfestande. Jag får helt enkelt ta det som det kommer. Festa vill jag så klart, träffa alla mina goa vänner och ha roligt ihopa. Men att gå på en fyllefest när man själv ska vara spiknykter lockar inte alls. Framåt natta när jag börjar bli trött och folket runt om en börjar bli fylledryga så tror jag att jag hade velat krypa ur mitt skinn och försvinna.

För visst é det märkligt hur man ser på festandet annorlunda som nykter i ett fyllesällskap?! Hur jag reagerar på detta beror sig helt på i vilket sinnestillstånd jag är. Antingen skrattar jag så magen krampar eller så blir jag obekväm och tycker det är oerhört olustigt.

I år blir det altså inget Haloweenfestande, tyvärr. Går miste om en del roliga saker just nu, men den som väntar på något gott   

Fårra årets Halloween var en succé! Vi hade verkligen trevligt!