Calle!

Laura!
  
 

Bilder säger mer än ord sägs det. Så här kommer några bilder från helgen och undertexterna skiter jag i.

Ja, jag é tillbaka, just nu, men imorgon é jag nog helt borta igen. Det händer en massa grejor till höger och vänster. I år har vi iaf inte hunnit gå på årets fest för Höörs företagare. Men vad fan gör det? Det är juh alltid samma jävla skitfirmor som blir hyllade till skyarna. I mina ögon är det helt fel företag som hyllas hit och dit. Partisk?? Haha, ja, antagligen é jag det. Med lite insyn i många Höörsföretag så bör jag åtminstånde få ha en åsikt! Men det é som vanligt, de största och bästa får priset, det ska glänsa och se fint ut. Inget annat har någon betydelse... Det är Höör i ett nötskal. Varför inte premiera småföretagarna, de som kämpar och sliter hårt? De som faktiskt skapar skattebetalare? Nä, men så länge vi glänser utåt, med fina, stora företag från en liten by med fint och nybyggt torg så är alla politiker nöjda. Vem fan röstade på moderaterna???

Är jag en gnälleröv?? Ja, kanske! Konservativ? Ja, kanske? Men mest av allt så försöker jag vara realist, se saker och ting i vitögat.

På senaste tiden vet jag knappt själv vad jag ska stå för. Försöker vara öppen för mycket, se möjligheter i det omöjliga. Ger ödet sin chans att visa vad det går för. Ödet är trots allt det enda vi alla har gemensamt, på ett eller annat vis... Jag har en uppfattning om mig själv, försöker förstå mig på mig själv, försöker beskriva mig själv och leva efter rätt och fel. Min värld är ibland svart och vit, trots att jag vet att det inte är så världen och livet ser ut. Men oavsett hur jag försöker vara, hur jag än beter mig så har jag nu fått veta att de omkring mig upplever mig på ett helt annat vis än hur jag själv ser på mig själv. Och tro mig, det är en väldigt knepig känsla... Jag vill bli uppfattad på det vis jag själv uppfattar mig. Hur får jag denna kombinationen att gå ihopa? Är det mer än jag som undrar över sådana världsliga ting?

Nu é det iaf vår, eller ja, det va vårväder idag. Blå himmel, lite vind och ca 10 plusgrader. Jag behövde ingen värme på i bilen, vilken underbar känsla! Men trots att våren é på inkommande så har vi, med fina och underbara vänner, valt att emigrera utomlands igen. Om än bara för en kort semesterperiod, bort härifrån ska vi, bort från verkligheten, bort, bort, bort... Sol, bad, jogging i morgonsolen, lugn och ro... Tror ni jag längtar? Ja, det gör jag juh så klart, trots att jag måste flyga...

När vi väl är hemma igen så kommer livet krypa tätt in på igen. Våren kommer bli hektiskt. 3-årstest för Sune, husköp (??), renovering av huset vid sjön, och en massa annat skraffs som jag inte nämner här... Massor på G. Mest ser jag dock fram emot att få nyttja min nya solterrass! Är jag en livsnjutare? Hahahaha, ja låååångt ut i fingerspetsarna! Och i år ska jag fan åka trekant så det stänker om det, nacken får fan försöka hänga med helt enkelt!!

Jag har såååå mycket att skriva om egentligen, men för att inte trötta ut er som faktiskt tar er in på min stackars blogg trots att jag i princip aldrig skriver något numera, så får jag nog snällt avsluta här och nu. Tack för mig. Nu ka jag bege mig på annat håll...

//

Chisan

...varför jag ens har besökare till min blogg just nu. Jag uppdaterar aldrig nuförtiden. Det händer mycket i mitt liv just nu. Januari månad brukar vara en trist månad, men denna gången händer det mer än vad jag egentligen pallar med. Det är inte lagom input just nu. Jag skulle vilja berätta massor för er, men det är för privat för att lämna ut här. Men jag mår bra, bättre än jag kanske borde? Jag försökaer vara positiv, hålla modet uppe och se frammåt.

Jag har fått både en och två ofrivilliga tankeställare på vägen. Jag växer som människa, jag får med mig en massa erfarenhheter som jag verkligen, verkligen försöker vända till en positiv erfarenhet. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, och det är en jävla tur det kan jag säga.

Jag lägger bloggen på hyllan ett tag. Det är här jag har luftat ett och annat tidigare. Hade jag haft en renodlad blogg som handlat om tex hästlivet så hade jag kanske kunnat skriva både det ena och det andra. Men det ger mig inget, och jag tänker inte skriva bara för att jag ska skriva. Jag får se vad som händer och sker, men just nu vill jag pausa, igen... Det som jag upplever just nu har så mycket med andra människor att göra. Därav kan jag inte skriva det jag vill, jag vill naturligtvis inte blotta någon annans privata liv.

Jag har dessutom insett vad vänner kan göra för en. Jag är tacksam till många. En del vet inte hur tacksam jag är och ens varför jag är tacksam. Jag försöker berätta för vissa personer vad de betyder för mig och vilken effekt de har på mig. Jag försöker vara öppen i mitt privatliv, man ska visa sin tacksamhet även om det ibland känns olustigt. Vi här i den moderna tiden vil gärna hålla känslor och tankar inom oss. Men jag försöker, i den mån jag tycker är rimlig, att visa på att den mänskliga faktorn och ömheten är viktig...

Nu är det tack för mig ett tag. Men man vet aldrig när jagg dyker upp igen.

TACK!

Chisan

...semester!!! Har ont i magen, är inte riktigt på hugget. Allt på grund av en liten flygresa. Bahhh!!! Fan vad jag hatar mig själv när det kommer till flygning. I detta fallet är det ett lyxproblem. Jag ska bara vara glad att jag har chansen och möjligheten att faktiskt åka på semester, det är inte alla som har det.

Men men, ska försöka packa, organisera mig, tänka klart. Det löser sig, jag har kollat, jag har piller så jag ska nog klara en resa på 5 timmar.

Jag bloggar dåligt, men den närmsta tiden kommer det nog bloggas ännu sämre. Om jag inte får en stund över när jag ändå eventuellt sitter vid en dator på min semester.

Förresten, ni har väl inte glömt brorsans blogg? HÄR kan ni gå in och läsa om hans fantastiska Indienresa! Jag är bara liiiiiite avundsjuk, hahahah! Ska bli väldigt spännande att höra om allt de varit med om, antar att de tagit lite bilder oxå   

Tjingeling på er!

//

Chisan

...knepig. Yr och trött. Mycket på schemat, hinner inte med allt jag vill. Får inte tiden att räcka till så som jag vill. Hade varit kul om man fick lite tid att julstöka, men det ser ut som att den detaljen får utebli i år. Nu ser det iofs inte ut som att det blir något julfirande i vårt hus, och det känns bra eftersom det ser ut som det gör med min tid just nu. Borde jag ha dåligt samvete för att jag inte önskar julen välkommen till vårt hus? Inte är väl jag en sämre människa bara för att jag inte julstädar och får upp allt krims och krams... Vi får väl se, kanske en dag får jag upp adventsljusstakarna innan vi åker på semester... 

Vi förbereder oss på vinter, snödojjorna är på hästarna. Så för den sakens skull kan snön komma ,men ju längre den väntar på sig desto bättre tycker jag. Snökaoset kan gärna utebli. Önsketänkade antar jag. 

Idag kanske jag hinner rida lite. Hela helgen va fullsmockad med andra saker, igår var jag tvungen att besöka tandläkaren och bli fattig. Imorgon är det dax för att besök hos frissan. Det ser ut som att det åter igen blir en total makeover. Jag har förberett mig på detta några veckor och ingen verkar ha något emot att mitt hår nu ska få en ny skepnad. Ser verkligen fram emot frisyrbytet, det är alltid kul med nya frissor!

Nä, nu sitter jag bara och rabblar en massa skit. Har inget vettigt att säga just nu. Skulle väl egentligen bara sticka in hakan och säga att jag lever. Och tro mig, jag lever i allra högsta grad, det är bara mycket på schemat...

//

Chisan

Eftersom det hänt så mycket i stallet på senaste tiden så tyckte vi det var dax att uppdatera stallets hemsida.

HÄR kan ni kika in på nya och fräscha hemsidan!

HÄR kan ni se våran facebooksida!

Har ni tips och ideér om sidorna så kom gärna med dem, vi är öppna för förslag och inte minst bilder!

På sina ställen har julen redan börjat komma. Idag är det ganska exakt en månad till julafton.

Jag fick en läkartid igår. Mina lungor lät inte så bra. Ingen lunginflammation vilket känns toppenbra, men det lät ändå så pass illa att det ordinerades en hel massa blöta inhalationer som jag fick på plats (och ett gäng piller för hemmabruk). Det kändes redan då lite bättre, men jag var ändå tveksam till att det skulle göra någon effekt i längden. På kvällen kände jag min hyffsat pigg och lungorna kunde ta in lite mer luft. Jag bestämde mig för att rida. Egentiligen var det nog dumt, men eftersom jag hört att våran Blomsi varit lite på krigsstigen dagen innan så var jag fast besluten om att jag skulle rida. Sagt och gjort, sadel och träns på och upp i sadeln. Hade egentligen bara tänkt känna av hennes humör och om hon hade planer på att trilskas så skulle hon få med mig att göra. Om inte så skulle det bli ett kort pass. Nu vågade hon nog inte annat än visa asig från sin bästa sida denna kväll. Detta gjorde ju att jag helt enkelt var tvungen att passa på att dämpa ridabstinensen lite. Hon gick bra, väldigt fin och ledad och det blev ganska mycket galopparbete. Inte alls bra för min förkylning, men själen mådde desto bättre. *host, host*

Bilden nedan är inte nytagen, men det är en bild att minnas. En bild från januari 2011. Snart ett helt år sedan. Damen i fråga har utvecklats mycket trots en senskada på vägen. Det är ingen enkel häst, det är ett sto med åsiket och en del fysiska svårigheter. Hittar man bra rätt dag, rätt knappar, rätt sadel, ett stort rågat mått med tålamod och lång uppvärmning så är detta faktiskt en toppenhäst som jag gillar skarpt!

Uteritterna har börjat bli lite hetsiga, det får nog bli skritt en tid framöver på skogsturerna, hon måste lära sig att åter ta det lite lugnt igen. Efter två konditionspass i galopp så har hon fått för sig att det är något vi alltid ska göra på uteritterna. Skritt får det bli en tid framöver. Trist iofs nu när jag har gott om ridsällskap. Men Calle får asa runt på mig i vagnen om vi ska ha tempoturer.

Ikväll ska jag och Amina på kvällskurs. Jag ska bli handledare för hennes övningskörning. Jag minns själv hur det var att övningsköra, pirrigt, fullständigt fokuserad, kallsvettiga händer. En skräckblandad förtjusning! Det ska bli kul, väldigt kul! Altså, kursen ska inte bli så väldigt rolig, men sen, när väl vi har alla papper och kurser iordnig så ska vi köra så det ryker    Inget stall idag altså, ingen hästskit och igen lera (hagarna é inte värst leriga, men hästarna har en jävla förmåga att ändå hitta en lerhög att rulla sig i och gnida in skiten).

Jag är nu inne på min andra vecka att vara sjuk. Förkylningar brukar aldrig vara så dryga, men denna gången är det jobbigt. Här om dagen började det till och med bubbla från lungorna, idag fick jag en tid på vårdcentralen. Jag får kanske se om det finns någon form av hjälp mot detta, orkar inte mer nu. Andningen är tung, jag kämpar för varje andetag. Men jag är på jobb, har ingen feber, hostar och snorar, men det vore fan om en jävla förkylning ska få en att gå i deck! Jag vägrar, jag ger mig inte, ge mig en pilla så jag kan fortsätta. Hatar att ligga hemma och bara glo i taket. Fick en tid på VC i eftermiddag så jag hinner med vad jag ska på jobb (eller nästan allt iaf), det är inte direkt någon annan som har tid att även ta mina ärende. Hoppas detta löser sig snart...

Julen närmar sig. Alla börjar sätta upp sina adventsljusstakar redan. Jag har siktet inställt på semester, inte på julen, inte än. Jag ska hinna med en hel del innan det är dax fär jul. Till helgen är det julskyltning i byn. Dit ska vi är planen. Ett helt gäng blir vi! Det är så mysigt att knalla runt i byn på julskyltningen. De senaste åren har jag själv haft en chans att njuta av det som faktiskt händer kring torget den dagen. De första åren körde jag Calle med vagn. Nu är den fina traditionen borta och ersatt med Lone Stars shettisar. Det är mäkta förgrymmande att de ens får visa sitt fula tryne där. Hemska människor, hur kan Höörs Kommun tillåta att de vistas på vår mysiga julskyltning??

Men men, jag får väl bege mig vidare...

Chisan