Jaha, idag smäller det. Idag ska jag till läkaren och få domen efter röntgen. Huu, är lite, lite nervös om jag ka vara ärlig.

Det é mycket nu, mycket att vara bervös och en aning ängslig över. Antar att det är en fas och jag hoppas att det snart är på uppgång igen... Dessutom är visst resan till Polen på fredag bokad, ovanpå allt ska det blåsa upp till 14m i sekunden. Vad innebär det? Jo att det upptar all min tanketid, jag vill INTE åka med, känner inte för det alls. Vad gör jag nu då? Ska jag bita i det sura äpplet och vara den duktiga och trogna chefssambon eller ska jag bara skita i det och stå upp för mig själv? Ska jag följa hjärtat eller hjärnans önskningar???

Vilket fall så får jag snällt gå och göra mig i ordning inför dagens läkarbesök och träning hos sjukgymnasten (om nu armbågen pallar träning)...

//

Chisan

 

sus

6 september 2010 11:14

Hoppas svaret på röntgen, blev okej.

http://dusisus.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...