Det börjar gå mot höst, det är svalt på morgnarna och dagarna bjuder på högst varierande väder.

Helgen va trevlig, men rackarns vad jag é trött och sliten nu. Jag har liksom svårt att återhämta mig, kroppen känns tung (extra tung), jag gäspar och nyser om vartannat. Det kan ju hända att jag är på väg att bli lite förkyld, eller så är jag bara allergin som spelar mig ett spratt just nu. Igår när jag körde Theres hem från stallet (en sträcka på sisådär 3 minuter) så nös jag nog 20 gånger. Jisses vad drygt!

Positivt är dock att nacken faktiskt börjar hålla sig i styr och skapar inte superstora problem för mig just nu. Nya övningar från sjukgymnasten har gjort susen. Nu börjar det stora arbetet, jag ska träna två gånger i veckan. Låter inte så farligt, men det ska finnas tid för träning till häst oxå. Veckan har liksom inte mer än 7 dagar. Jag tränar gärna, jag hoppas bara att jag kan få det att fungera tillsammans med allt annat oxå...

Det har gått mer än en vecka sean jag fick nacken röntgad. Eftersom jag inte fått någon respons (vare sig negativ eller positiv) så lyfte jag luren och ringde till vårdcentralen själv. Receptionisten sa att min läkare naturligtvis var på semester men jag fick en tid på måndag. Hon sa att svaret från röntgen hade kommit, jag frågade om hon kanske kunde läsa upp detta, men det kunde hon juh inte eftersom hon ej kunde svara om jag sedan hade följdfrågor.

Naturligtvis förstår jag att hon måste vara tyst och att det inte är hennes sak att meddela patienterna, men sen sa hon

- Men du ska väl till Lund, till ortopeden??

Åhh, nu har hon ju satt grillor i hjärnan på mig, något har hon ju uppenbarligen läst som antyder att jag ska till Lund. Hon försa sig med andra ord och försökte sedan snacka bort det eller iaf få det att låta som om att jag borde veta att jag é remmiterad till ortopeden. Hon verkar inte ha alla hönsen hemma...

Nåja, på måndag får jag veta mer exakt hur allt ligger till. Just nu mår ju nacken bra och jag ska få börja träna, då borde det väl inte vara så allvarligt?? 

Ikväll blir det en skogsrunda på Condrad. Trots mattheten i kroppen så ska det bli riktigt nice med en runda i skogen tillsammans med Tina och Billbo, precis som gamla goda tider. Sen får jag väl ner och kika till lilla Sune ikväll, han är ju nykastrerad och har naturligtvis lite ont, stackaren! Allt gick bra under självaste ingreppet, nu ska bara alla infektioner hålla sig på avstånd, vill verkligen inte han ska få några problem av detta.

Jag är lite lätt småarg på Johan. Han har sedan vi kom hem från Polen snackat om att resa dit igen med ATV-center. Tja, det kunde väl varit kul, men varför just i år, varför på hösten, varför, varför, varför??? Jag har liksom fullt upp med hästar, måsten, gäster och annat skojigt. Nog för att det är kul folk man åker med, men va fan, det är höst för fan, åka båt i halv storm, jag gör det inte bara!

Båttur 2 gånger på 3 dagar, vad tror han? Hur skulle det vara om han kunde åka utan mig? Nä, då blir jag en syndabock, det är jag som är bråkig och inte vill, det é jag som é tråkig och sätter käppar i hjulen. Hade han bara skött det snyggt, gjort resan på våren när det é fint väder och inte riskt för höststormar så är det ju helt ok. Jag vet inte vad jag tar mig till om det nu blåser som sjutton nästa helg. Jag får väl gå och hänga mig någonstans, på annat sätt lär jag aldrig få slippa undan utan sura miner. Som om jag vore otacksam, jag får ju en gratis resa - IN MY ASS! Ja, gratis så tillvida att jag har ångest, mår illa, självmordstankar, håller på att frysa ihjäl på deck... Dessutom ska jag ta en fucking jävla semesterdag för att må på det viset, rättvist, nä, det tycker jag faktiskt inte...

Tack för mig så länge!

//

Chisan