Blev nyss gräsänka och så kommer det vara ända tills måndag. Så jävla trist, verkligen, började faktiskt sakna Johan redan igår, dvs långt innan han ens åkt. Jag är inte jätteduktig på att vara ensam. Eller tja, det går i perioder. Ibland är det förbannat skönt att vara ensam några dagar, men denna gången är det mest tråkigt och jag kommer längta ihjäl mig till måndag kväll...

Tur vi gjorde en stor laddning mat igår som jag kan ha några dagar, för laga mat till mig själv blir inte av, då står jag hellre över eller tar mig en torr macka.

Jag lever iaf med den bäste man kan hitta på jorden. Alltid omtänksam, mot både människor och djur.

Här på bilden ligger Calleman sjuk och Johan placerar sig tätt intill timme efter timme med flugsmällaren i högsta hugg så att Calle ska få ligga i lugn och ro utan jobbiga flugor. Kan man egentligen bli mer omtänksam än så?