Igår när jag lite lungt tuffade mot stallet fick jag mig en regäl överraskning. På vägen i lilla Snogehall dök det plötsligt upp en ÄLG på vägen! Just idag hade jag visst änglavakt. Jag kör sällan eller aldrig sakta genom lilla Snogehall. Där är hastighetsbegränsat till 50km/h men jag håller typ alltid minst 70km/h. Dumt, men det går liksom av bara farten på den raksträckan.

Men just igår tänkte jag mig lite extra för då en kollega under dagen "varnat" mig för att att det under dagen skulle vara många fartkontroller och körkortskontroller. I Snogehall står poliserna titt som tätt och därför körde jag i rätt hastighet just denna dagen. Precis i slutet av byn stack det aldså ut en älg sisådär 10m framför bilen och med min låga hastighet så hade jag inga problem att bromsa, men hade jag kört fortare kanske jag kört på den?!

*Hemska tanke*

Älgen knatade på rakt in i en trädgård och la sig på knä för att nå ner till äpplena (älgar har för jävla långa ben och aldeles för kort hals). Där satt jag i min bil och hjärtat bultade på lite fortare och lite hårdare. Mäktiga djur det dära, fina så in i vassen, men jag vill fan inte varken slåss med en sådan eller köra på den. Älgen var helt orädd, gubben i huset kom ut och snackade lite och sen kom en kvinna med sina skällande hundar och på ena flanken stod ju jag. Men älgen hade bara sina äpple i sikte och brydde sig inte det minsta om oss.

Jag kommer köra försiktigt genom Snogehall en tid framöver då älgen visst ofta besökte deras trädgårdar på jakt efter något gott.

Jag fick en kass bild på älgen, men bättre än inget.

Jag har ju varit hos frissan om ni minns... Om älgbilden va kass så är denna bilden helkass. Lite småsvullen och allmänt glåmig i fejset, men bry er inte på det, glo på frillan istället. Själva frillan é den samma, bara mycket kortare, men färgen är skitsnygg! Cinita som klipper mig blandade ihopa två kolörer och fick fram denna coola färg som skimmrar i brunt/lila/rött.

Det blir inte mycket till hästinlägg denna veckan. Det är helt enkelt för mörkt och för trist för att göra något med Sune. Men istället har jag fått rida och tömköra Tinas fina Azkis då hon själv dragit på sig en envis förkylning. Gissa om jag blir glad som får rida denna fina pålle. Tänk som han utvecklats på den korta tiden han varit på Ekastiga. Första gången jag red honom fungerade knappt styrningen alls, idag är han lyhörd och betydligt säkrare i sin roll som ridhäst.

När man sitter där själv och rider på sin unghäst så ser man inte framstegen på samma vis. Men när någon utifrån kommer med långa mellanrum och ser Sune så påpekar de ofta vilken utveckling som sker och att det går så fort. Tänker man efter så är det säkert så, men när man sitter där själv och traggar i mörkret så ser man det inte riktigt och det är lätt att försöka forsera något och att man vill att utvecklingen ska gå ännu fortare vilket bara är jävligt dumt...

Ikväll ska jag försöka ta upp Sune till gården och lina honom lite, tror inte jag rider honom idag faktiskt, beror sig kanske lite på vilket humör han är på. Gissar jag rätt så står han med gigantiska mängder överskottsenergi och jag gör mig beredd på en boxningsmatch även ikväll. Vi får väl se hur det går...

Tack och hej