Jag är hemma på känd mark igen. Jag försökte intala mig själv inför hemresan från Tenneriffa att det ändå ska bli skönt att komma hem. Men denna gången har det varit kämpigt att komma in i rullorna och att åter skapa en vardag i Sverige. Semestern har varit på många vis fantastisk. Särskilt bra har kroppen mått. Ingen halsbränna så långt ögat kunnat nå och foglossningarna försvann efter nån dag. Otroligt vad bra jag mått. Dessutom har man sluppit klydda med en massa tjocka vinterkläder vilket har gjort livet som gravid betydligt enklare.

Nä, att komma hem var ingen höjdare alls. Halsbrännan är tillbaka med besked och fogarna tycker inte om kylan och den belastning som åter är tillbaka med tex stallsysslor. Någon som vill adoptera en shetlandsponny sisådär ett halvår frammåt? Funderar lite småseriöst på att lämna bort lillknodden ett tag så jag kommer undan lite stallsysslor som jag faktiskt egentligen inte riktigt orkar med just nu... Vi får väl se hur det blir framöver...

Nu är det lite väntan och renovering som ska ske. Grovkäket ska renoveras och fixas till inför bebisens ankomst så att min vardag som mamma kan fungera så smidigt som möjligt. Men det är ett projekt med renovering och jag ser inte alls fram emot det. Suck!

Här kommer lite bilder på Sune som moster tagit på honom i augusti 2012. En riktig snygging   

Tack och hej för denna gången.