Det är verkligen bebiyra, iaf i min närhet. Det kommer till bebisar på löpande band. Tro mig, för några år sedan hade jag fått spel på allt vad bebisar heter, men jag har väl också blivit vuxen antar jag. Nu sitter jag här själv och väntar på bebis. Det är liksom ofattbart och helt obegripligt. Jag tar på mig uppdrag på jobb som om jag aldrig skulle göra jobbuppehåll. Jag knatar liksom på i vanlig takt och kommer då och då på att jag faktiskt är begränsad på grund av magen. Jag ser mig själv i spegeln på morgonen och tänker Javisst Ja, det är ju så livet är nu. Jag hinner aldså glömma över natten att magen är full med växande bebis.

Liten sparkar och har sig, sjövild kan man säga. Det är faktiskt först nu som jag börjar gilla detta med att vara gravid. Jag ser en ände på det, det är verkligen inte lång tid kvar nu, sisådär 9 veckor. Jag börjar njuta av att gå runt och vara tjock och ju mer det sparkas ju mer tycker jag om det. I början var det mest besvärligt eftersom halsbrännan var så jobbig, men jag har visst vant mig även vid det. Det är nästan så att jag vill stoppa upp tiden lite nu, det går nästan för fort...

Folk frågar mig om det inte är tungt nu? Tungt? Njä, så vill jag nog inte kalla det. Jag har en stadig kropp med bra muskler så just tyngden berör mig inte så mycket. Men fogarna på kvällarna är inte fina. Jag går som om jag skitit på mig och jag måste fan skratta lite åt mig själv, hahaha! Johan tycker att jag börjat vagga mig fram ibland, så är det kanske, jag märker det inte själv, men vackert är det säkert inte...

Semesterbilderna har jag inte fått in i datorn än. Jag somnar för snabbt på kvällarna helt enkelt. Trött som en gnu. Men om jag kommer hem lite tidigare en kväll här i det närmsta så ska jag se om det inte kan bli några härliga och varma semesterbilder.

Snart är det förresten dax för ultraljud nr2. Spännande och lite nervöst. Har inte fått någon tid än, men det lär väl snart dimpa ner i brevlådan.

Här har vi åter igen en bild från UL nr1. Det sägs att det är UL nr1 som är intressantast att gå på då man ser hela ungen då, denna gången kommer man som ovan begripa sig lite mindre på vilken kroppsdel det är man ser. Nåväl, inte vet jag, men det lär jag ju märka snart.

Tack för mig så länge!