Haha, hittade lite kul bilder på min gamla klubbs hemsida. Jag har faktiskt tävlat dressyr, här en bild på mig och mammas fullblod Byddy Bloom. Han va faktiskt fin ,men hans hjärnspöken gjorde att vi sällan eller aldrig tog oss igenom ett helt dressyrprogram och därför gav jag upp. På den tiden hade jag ett jävla humör (vilket jag kan ha nu oxå iofs) och tyvärr jag jag upp för lätt, blev bara arg och lämnade bort hästen till närmsta person... Men visst va han fin?!

Denna bilden tror jag är tagen på en prisutdelning. Jag vann klassen och blev så jävla glad att ärevarvet blev helt galet, jag skrattade och Floristan bockade och skrämde livet ur både banpersonal, domare och övriga pristagare. Men fy fan vad kul jag och Florri vi hade! Underbara häst!! Efter prisutdelningen/ärevarvet fick jag en utskällning av domaren, man rider inte så vilt på ett ärevarv. Hahah, jag och Florri tvekade inte en sekund, vi hade ju vunnit vår förta hopptävling tillsammans! 

Han har fortfarande en stor plats i mitt hjärta, saknar honom innerligt! Han och jag va coola ihopa! Vi hittade alltid på med massor av bus, fi fasiken vad kul vi hade. Trots att den hästen lekte rodeo och kastade av mig massor med gånger så var jag inte rädd en endaste gång på hans rygg. Han lekte ju bara...

Hittade även en gammal (!) bild på K3. Se så söt han é! Hästen aldså! Haha, nä, ärligt, jag vet inte vad det är för häst. Ser ut till att vara en snäll häst iaf eftersom K3 sitter mellan frambenen på den. Helena & mamma - minns ni vilken kuse detta är? Det är ju i Everts stall iaf. Skulle gissa på att bilden är sisådär 10år gammal.

Ja, det va ju en liten bildvisning från förr. En tid jag saknar. Jag skulle kunna göra vad som helst bara för att få rida på Florri en endaste gång till. Tänk vilken runda vi gjort då, bock och bus i flera timmar tills vi stupade båda två. Det gör så jävla ont i mitt hjärta att tänka på honom, ingen häst kommer någonsin kunna ge mig samma glädje i ridningen igen. Han var och kommer alltid vara i särklass den bästa hästen jag någonsin kommer till att ha haft. Trots detta var han kass på det mesta, han kunde definitivt inte hävda sig på en dressyrbana, han hoppade iofs hyfsat, men i längden hade han inte räckt till. Få människor vågade hämta honom i hagen för han skulle gärna tramsa till det och så klart busa lite. Han vaktade sin box och mat. Men han älskade att få springa vilt på fälten, alltid med glimten i ögat, skulle alltid rulla sig i paddocken efter ridpasset, han lyssnade alltid på mig, in i minsta detalj, ville jag inte busa så accepterade han oftast det, men för mig gällde det oxå att se till att han fick leva ut i allt. Jag bara smackade lite, la till skänkelt och släppte lite på tydlarna, då visste han, nu va kusten klar- Håll i dig mossan, nu kör vi! Sen va fan lös och det gällde att hålla i agebrädan. Goa, underbara häst! För att han skulle må bra var det tvunget att låta honom busa av sig, det va han alltid tacksam för. Det va han och jag! Saknar honom sååå!

//

Chisan

 

me

11 mars 2011 17:04

Jag minns också tiden med glädje och saknar hästar och människor oehört mycket.
Buddy ser jätte fin ut. Florri var en pärla, men han var bara din,och ingen annans, han gillade bara dig.
Hästen som K3 sitter vid kan jag tyvärr inte minnas namnet på, men snäll var den uppenbarligen.
Hur är det med näsan och de fria luftvägarna?
Kram mamma

 

K:3

11 mars 2011 22:13

Haha =) Ja, vilken häst det är har int jag heller en aning om.. Men en sak vet jag bestämt, vissa bilder är man stolt över att dem INTE ligger på facebook.. Haha ;)

 

Kristin

11 mars 2011 22:24

Vaddå, den bilden é väl fin K3?? Mysteriet är löst, det är Helenas ponny - Holly! Men jag trodde hon va i Halmstad vid den tiden, men hon hade visst kommit till Skåne igen då.

 

Emelie

11 mars 2011 23:13

Jaa, vissa hästar går aldrig att ersätta. De hittar man bara en gång i livet! Man får njuta medan det varar...
Kul bild på K3 ;) Jag tycker den ska upp på Facebook meddetsamma!

http://uptowngirl.blogg.se

 

Malin

14 mars 2011 10:25

Såg att du fått reda på att de va Holly så de behöver jag inte berätta då :o)

Buddy o Florri var verkligen speciella pållar! Har dock ett tråkigt minne när Florri hade kolik, var tur att Danne o jag kom ut väldigt sent den dagen o att han tittade in till Florri iom han låg ner... Vet juh inte hur de slutat annars om ingen sett honom :o/ Annars minns man klart era vilda upptåg o galenpannan i hagen ;o)
Mvh
Malin

 

Kristin

14 mars 2011 14:33

Uhh, ja det hade verkligen kunnat gå illa den gången, jäkla tur helt enkelt att du och Daniel kom så sent just den dagen!
Har inte du några roliga bilder från tiden i S.sallerup Malin??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...