...varg é precis vad jag inte är. Idag, eller typ om 40minuter åker Johan norrut, närmare bestämt till Karelen i Ryssland. Han och ett gäng galna pågar ska köra motorcykel där en vecka. Jag vet att Johan har full kontroll på sin hoj och det oroar mig inte det minsta. Men resan dit och hem tycker jag inte om alls. Först flyg, sen nattbåt, sen 45 mil med buss. Vad som helst kan hända.

Fyyy vad jag é trött på mig själv! Att jag inte bara kan slappna av och se det positivt, att Johan får ytterliggare en resa som blir ett minne för livet. Varför ska jag alltid oroa mig? Blir ganska arg på mig själv!! Jag vill inte leva i oro, jag vill ta del av allt det roliga livet har att erbjuda. En dag är jag helt enkelt för gammal för att kunna ta del i alla spännande aktiviteter, då kommer jag sitta där på hemmet och undra vad jag gjorde med mitt liv som jag bara fick chansen att leva en gång... Jag hoppas Johan får en underbar resa och kommer hem med många roliga historier, för visst unnar jag honom en sånhär resa! Jag är allt lite avundsjuk på själva körningen, båten, flyget och bussen vill jag dock inte uppleva...

Har fått önskemål om att berätta och visa bilder på Sunes inridning/insittning/tömkörning/longering. Ja, det hade varit roligt om jag kunde göra det. Men just den dagen jag fick hjälp av Tina, den dagen jag faktiskt tänkt hänga på honom på riktigt, med sadel och utan hjälp upp av annan person så stod min jättebebis på tre ben.

På torsdagen va jag i hagen och tittade till honom. Han hade det aldeles lysande och livet lekte. Under helgen hade jag inte mycket tid till honom då det va mässa och svampplockning. Men på måndagen, den dagen Tina hjälpte mig så stod han aldså på tre ben då muggen gjort ett superjobb och skapat STORA räliga sår på höger bak (naturligtvis på det vita bakbenet). Istället för att fixa med aktivitet för honom så blev det sårtvätt och insmörjning. Stackars liten Sune. Åhh vad jag tyckte synd om honom. Visst hade han ont och visst såg det inte skönt ut, men jag tror allt att han é lite gnällig oxå. Att inte ens vilja stå på benet för lite ytliga sår är lite gnälligt för en stor pålle som han. Nåja, han é ju iaf tydlig när något inte är bra...

Såren är bättre nu och snart, snart, snart så é vi kanske igång igen. Vill bara att svullnaden ska gå ner lite till och att sårskorporna ger med sig lite till. Själv är jag ganska spänd på att se vad min Sune säger om att ha mig hängandes på ryggen. Vid två tillfällen tidigare har jag hängt på honom sådär lite i hagen, Johan har kastat upp mig. Men han bryr sig föga, hoppas det fortsätter så.

Trevlig helg gott folk!!

Chisan

 

me

28 september 2011 14:16

Hur gick det för Johan ? Hade han trevligt ? Avundas inte honom, med tanke på de transportmedlen. Har Sune fortfarande mugg ? Det borde du vara expert på att behandla, så mycket mugg som Bucken hade. Kommer du ihåg som vi slet med det? Kram mamma

 

me

28 september 2011 14:32

Läste just om svälten i Afrika, den kan ju de som styr deras land ta på sig skulden för de skor sig bara själva på landets inkomster. Jag tycker mer synd om alla rättslösa djur som lider både i Sverige och andra länder. Läste ni om björnarna i Kina som låg i en bur som de inte kunde vända sig i, med klorna och tänderna utdragna, med i en slang in i gallan som tappades ut och säljs dyrt i Kina. Jag är medlem i Djurrättsalliansen som gör något för våra djur här i landet,må vara att det är på gränsen till olagligt ibland, men det händer något. Det var de som filmade grisarna om du minns. Kan varmt rekomendera fler att gå med. Kram mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...